Många bisexuella har varit med om situationer där det känts obekvämt när man kommit ut. I brist på annan forskning levereras här några slutsatser jag dragit av empiriska studier. Och med empiriska studier menar jag att jag har reflekterat över mig själv och mina egna reaktioner.

Scenario: Någon förutsätter att jag är homo (eller hetero men det händer ärligt talat väldigt sällan). Jag säger ”jag är inte bög, jag är bi”. Och det kan ibland kännas orimligt obekvämt för mig. Men varför?

Jag tror att det handlar om mina föreställningar om vad som uppstår i den andres huvud. Hen ser mig vara ihop med en kille, benämner mig som homosexuell och mitt svar är då ”nejnej, jag har inte bara erfarenhet av det du förmodar är en penis utan jag har faktiskt sex på flera olika sätt”. Vilket är absurt, för det är ju inte det jag säger eller menar eller ens vad den andra tänker. Och en persons kön säger inget om hur dens könsorgan ser ut. Men jag hamnar där, i att tro att just de tankarna uppstår hos den andre. Då känner jag mig gränslös som berättar vitt och brett om mitt sexliv för en ny kollega eller en gammal moster. (Genom att skriva detta har jag såklart grävt min egen grav. Jag ber om ursäkt på förhand för eventuella mentala bilder.) Det inträder helt enkelt en känsla av att personen fått privat information om mig som hen inte bett om och som jag heller inte ville dela.

Mina reaktioner präglas såklart av normer. Jag förstår – teoretiskt sett – att allt inte behöver handla om sex. Och att normer styr vad som känns okej att prata om. (Och jag tycker för övrigt att det är märkligt hur ofta folk tar sig rätten att benämna mig som bög.)

Istället för att träna om min hjärna till att inte göra en stor deal av detta har jag hittat andra strategier. Jag har turen att ha varit gift två gånger och dessutom med personer av olika kön, så jag har både en exfru och en exman. Och eftersom jag anser att hund är meningen med livet har jag skaffat hundar i båda mina äktenskap. Och finns det något bättre samtalsämne än hund? Högst tveksamt. Det innebär att jag alltid, i alla sammanhang där jag känner ett behov av att komma ut, kan börja prata om Torsten (hund nummer 1 som tyvärr tassat vidare) och Dolly (hund nummer 2 som i allra högsta grad lever) och säga något om såväl exfru som exman. Perfekt.

Bonus är att se folk få något förvirrat i blicken när de försöker få ihop hur en och samma person kan ha både en exfru och en exman, ty det här med att vara bi är tydligen något som är svårt att processa för vissa. Men det brukar ge med sig om man bara ger folk lite tid att lista ut hur denna ekvation går ihop.

Alla är dock inte som jag. ”Jag vet ju att jag är bi, det spelar ingen roll för mig om andra fattar det” säger många. Vilket låter skönt. Men för mig är det frustrerande att inte bli sedd på rätt sätt. Kanske på samma sätt som många homosexuella tycker att det är jobbigt att bli tagen för hetero hela tiden?

När vi ändå pratar öppenhet: det är mycket färre bisexuella som är öppna jämfört med bögar och flator. Öppenhet kan förvisso ske automatiskt för den som är homo, där man kommer ut genom att t.ex. nämna sin partner eller bara synas tillsammans. Men andelen bisexuella som inte kommit ut för någon alls eller för bara någon enstaka är ändå väldigt hög. Kanske kan det delvis spela in om man är i en långvarig monogam relation? Där påpekandet om att man är bi kan skapa oro för att andra felaktigt ska tro att man inte är nöjd med sin partner. Andra kan känna att man tappar sin ”bi-trovärdighet” genom att vara med en och samma person hela tiden. Och det här vet ni men jag skriver det ändå: du är giltig och din identitet ska respekteras oavsett vem du är ihop med.

Öppenhet är inget krav. Däremot ska det vara möjligt att komma ut om man vill. Grunden är ofta att känna att det finns en trygghet och att bisexualitet tas på allvar av ens omgivning. Därför kan fler behöva fundera över hur man signalerar till alla andra omkring en att man har grundläggande respekt och en vetskap om att bisexuella finns. Ett enkelt sätt är att uppmärksamma bifrågor på sociala medier. Dela en artikel eller en bild. Eller varför inte denna krönika?