Det är svårt att förstå HBT-socialdemokraters, HBT-S, ändrade ställningstagande kring värdmödraskap. I samband med det ändrade ställningstagandet har HBT-S konsekvent åter börjat använda begreppet ”surrogatmödraskap”.
Beteckningen ”surrogat” indikerar nästan alltid att surrogatet inte anses lika bra som originalet vilket också medför en ganska otäck syn på de barn som är resultatet av ett värdmödraskap.
Det är ironiskt att samtidigt som glädjen över Sveriges första kvinnliga statsminister nu bildar ytterligare en feministisk regering så misstror HBT-S fortfarande kvinnors förmåga att fatta egna självständiga beslut om sina egna kroppar.
Är det en syn på kvinnor moderna socialdemokrater ställer sig bakom?
Om det handlar om en statsminister som är kvinna –  kan hon ha rätten att fatta det beslutet om sin egen kropp?
Vill HBT-S ta bort Magdalena Anderssons rätt att bestämma över sin egen kropp?
Om vi leker med tanken att det vore män som födde barn – vore det enklare då? Eller, om det är en svensk kvinna som är höginkomsttagare, kan hon då betros med  att ta beslut om hon vill agera värdmoder av en eller annan anledning.
HBT-S påstår i ett andetag att hela tanken om värdmödraskap bygger på en patriarkal tanke.
Så här i juletid som förvisso i stort uppmärksammar firandet av en jungfrufödsel så är väl ändå i stort sett alla graviditeter i heterosexuella relationer att betrakta som ett patriarkalt verk där kvinnan är att se som ”en behållare och vissa personers rätt till någon annans kropp.”?
Och retoriken svajar vidare – i ena stunden är det kvinnor som HBT-S säger sig värna om för att i nästa andetag referera till ”livmoderbärare”- sannolikt i ett försök att inkludera även transsexuella män. Då blir det ännu mer otydligt vems rättigheter som egentligen ska värnas – är det ok om transsexuella män med livmoder väljer att föda barn åt någon annan?
Maria Hölerman
liberal hbt-debattör
Maria Jern
Liberal hbt-debattör