Egentligen finns inget förvånande med att Vladimir Putin nu vill förverkliga sina visioner om det östslaviska folkets enande, under Rysslands historiskt tilldelade ledarskap.

Idén om det stora starka riket som skall återuppstå ur askan av forna imperiers raserade glans kan i sin perverterade konsekvens inte inkludera annat än starka män och fruktsamma kvinnor.

Som en gång i det raserade Tyskland.

I alla tider har nationalism och imperiebygge utgjort ett hot mot de som på ett eller annat sätt avviker.

Som ett brev på posten växer nu åter antisemitism, antiziganism, misogynism och föraktet för det svaga.

Under en TV-sänd presskonferens den 23 december förra året gick Putin loss mot ”genus-teorier” och hbtq-”rörelsen”. Konferensen handlade bland annat om den då påbörjade militära upprustningen runt Ukrainas gränser och självklart var även pandemin på agendan.

I ett referat från presskonferensen som Washington Post skrev samma dag noteras att Putin ser en likhet mellan corona-pandemin och kampen för transpersoners rättigheter.

Kufiskt.

Väldigt.

Men också så förutsägbart.

För Putin, liksom andra nationalister, är erkännandet och välkomnandet av att kön de facto uttrycks på många olika sätt ett fundamentalt hot som måste motarbetas med statens hela verktygslåda.

Under presskonferensen menade han att icke normativa könsuttryck och kampen för transpersoners rättigheter är ”en ny sträng” i en ”pandemi” som liknar coronavirusets.

I referatet återges hur en reporter från den ryska statliga TV-kanalen RT ber Putin kommentera ”problemen i Väst” med ”cancel-kultur” och Harry Potter-författaren J.K. Rowlings åsikter i debatten om biologiskt kön och självvald könsidentitet.

Om någon anser att kvinnor och män är detsamma, så varsågod. Men det finns sunt förnuft. Jag håller mig till den traditionella synen att en kvinna är en kvinna, en man en man, en mamma en mamma, en pappa en pappa.

Och så tog han upp argumentationen som känns igen från såväl högerpopulister som radikalfeminister om vad som händer om transpersoner får tävla i idrottsliga sammanhang.

Det är inte första gången som Putin rasar mot ”dekadensen” i Väst. ”Ett brott mot mänskligheten” sa han den 22 oktober vid en samtal arrangerat av tankesmedjan Valdai Discussion Club. Brottet mot mänskligheten var inte Stalins massmord eller Förintelsen utan att det i Väst lärs ut att ”en pojke kan bli en flicka och vice versa.

Putin och den nuvarande ryska ledningen har sedan lång tid bedrivit en veritabel hetsjakt mot homo- och bisexuella. Lagen som förbjuder ”propaganda”, dvs att säga att det är OK att vara gay, och 2020 års folkomröstning om en ny konstitution där en av frågorna var att slå fast att äktenskap endast kan ingås mellan en man och en kvinna, är bara två exempel.

Att Ryssland som konsekvens av detta synsätt passivt ser på när homo-bisexuella och transpersoner jagas som djur i ryska delrepubliken Tjetjenien och överlåter ansvaret att rädda enskilda på en hårt pressad HBTQ-rörelse visar med önskvärd tydlighet hur det putinska Ryska imperiet med sina lydstater är tänkt att hantera sina medborgare.

Strax efter att Putin erkänt ännu några ryskspråkigt dominerade delar av forna sovjetrepubliker som ”självständiga” stater, kom rapporten från USA:s FN-ambassadör Batsheba Crocker om att människorättskämpar och HBTQ-personer i Ukraina utpekats som militära mål vid en fullskalig invasion. 

I ett upphetsat läge kan dessa uppgifter vara en del av ett propagandakrig.

Men med tanke på hur Putin ser på hbtq-rörelsen och kallar mänskliga rättigheter för ”ett brott mot mänskligheten” så är det inte helt otroligt att just hbtq-aktivister kommer rensas ut när det nya imperiet skall blomstra.

Ännu en gång får vi, tillsammans med judar, romer och andra minoriteter, bära hundhuvudet när Europas nationalister skall ena ”folket”.

För allas skull är det av vikt att den växande hatretoriken riktad mot regnbågssamhället, inte enbart i Ryssland utan i allt från Polen, Ungern, i kyrkor och moskéer till ”genus- och PK-kritiska” debattörerna här hemma fortsatt bemöts med tålmodigt förnuft och ett aldrig sinande engagemang för en värld där vi ges plats som individer med olikheter som inkluderas, inte stöts bort.

Aldrig mera krig förutsätter mänskliga rättigheter som är grunden i demokrati.