Björns bästa vän mördades i juli – ”Tanken på hatbrott får mig att vilja kräkas”

Natten till den 22 juli larmades räddningstjänst till en lägenhetsbrand i stadsdelen Hyllie i Malmö. Inne i lägenheten hittades en man i 30-årsåldern mördad. Förra veckan gick polisen ut och vädjade allmänheten om tips. I ett pressmeddelande beskrev de en man med ett rikt socialt liv som ofta färdades på en svart herrcykel. Han var homosexuell och polisen kan inte utesluta hatbrott.

För Björn Tengstrand var ”mannen i 30-årsåldern” en bästa vän. Den som han ringde när livet skavde och när allt var bra.

– Vi var som bröder på något sätt. Han kändes som en bror för mig. Han hade ju så många kompisar men vi brukade kalla varandra för bästisar. Det gick inte en dag utan att vi pratade i telefon, berättar Björn.

Jag har tvekat inför att kontakta Björn, en bekant till honom trodde att Björn stod ”mannen i 30-årsåldern” för nära för att vilja prata. Men Björn är glad över att få berätta om sin vän.

– Jag skulle vilja prata om detta i timmar. Det är så ohanterligt det här, att han har dött och ryckts ifrån mig på det här sättet. Alla frågor som snurrar runt i mitt huvud och det finns inga svar. Tanken på att det kan vara ett hatbrott gör det extra förfärligt. Jag mår illa och jag vill bara kräkas.

När Björn berättar om sin vän varvas skratt, förundran och gråt om vartannat. Det är tydligt att han var mycket älskad.

– Han var otroligt mångfacetterad och hade ett rikt känsloliv. När jag tog med honom till vänner som inte kände honom visste jag att de skulle tycka mycket om honom. Han var så socialt begåvad och väldigt bra på att skippa kallpratet och komma folk nära inpå livet. Han lyssnade och hade en förmåga att leva sig in i andras situationer. Det blev väldigt innehållsrika samtal när han var med.

Skrev julkort till ABBA-Agnetha

– Sen hade han ju också sina mörka sidor och kände saker väldigt starkt. Det var något som vi hade gemensamt och ofta pratade om. Det har jag inte längre. Förut kunde jag ringa honom och då visste jag att jag skulle må bättra, att han skulle förstå.

Björn försöker noggrant förklara hur värdefullt det var att ha en sådan vän. Och hur mycket ”mannen i 30-årsåldern” lärt honom om att vara sig själv och släppa på spärrarna.

– Han höll inte sig själv tillbaka när det var något han kände för att göra. Han skickade till exempel julkort till Agnetha Fältskog. Fast det kanske är en sådan sak som man tänker är lite barnsligt och man inte borde göra så gjorde han det, för att han beundrade henne som artist. Sån var han.

Sista gången vännerna sågs var på Björns födelsedag. Det var karaoke på Azalee på Möllan och tillsammans sjöng Björn och hans vän ABBA:s Don’t shut me down.

– Det var en vecka innan han dog. Han hade aldrig några hämningar när det var dags för karaoke. Han älskade att sjunga överlag och kunde ringa upp mig och börja sjunga på någon låt i en minut innan han frågade ‘gillar du den låten?’. Det låter lite märkligt men jag skulle göra allt för att få höra det igen. Det där impulsiva, levande och färgsprakande som var han.

”Jag ska försöka ta efter honom på det”

Några dagar efter Björns vän mördades åkte han ut till stranden. Det stormade den dagen och han kollade på havet.

– Då sjöng jag Don’t shut me down, som ju var lite vår låt. Och så tänkte jag på hur han skickade det där julkortet till Agnetha för att han älskade henne. Jag ska försöka ta efter honom på det. Att inte låta alla ens löjliga hämningar styra vad man gör här i livet.

När Björn berättar om dagen vid havet efter hans vän försvann gråter han.

– Den där naiva glädjen som han kunde känna för småsaker. Han livade upp så mycket. Nu har allt blivit grått.