Mässan inleds med välkomstord och klockringning, sedan följer körsång och tal, förbön och psalmer. Biskop Carl Axel Aurelius läser Vår Fader innan de som vill får gå fram och ta emot nattvarden.
Det som skiljer den här mässan från vilken mässa som helst är den politiska dimensionen.
Redan i välkomsthälsningen belyser Liturg Gunnar Bäckström vikten av att ge hbt plats inom den svenska kyrkan. Han pratar om hur han sedan 70-talet sett hur hbt varit en ständig fråga utan svar hos kyrkans ledning och om en önskan att ändra på detta. Alla ska kunna känna sig välkomna och trygga. Han kommer in på den dagsaktuella debatten om könsneutralt äktenskap och uppmanar oss att skriva på ett upprop som ska skickas till regeringen, ”För riksdagsmän kan man påverka”.

Istället för den sedvanliga predikan hålls ett tal av Gunnar Svensson, projektledare för Normgivande mångfald, Under Ytan och Fritt Fram. Han berättar om projektens historia och om hur de jobbat med arbetsmiljö och arbetsförhållanden inom kyrkan och andra områden. Han pratar om hur man arbetat politiskt och vilka problem man stött på. Sättet de jobbat på inom projekten är intressant eftersom de hela tiden problematiserar makt och normer på olika vis. De har inte inriktat sig på dem som förtrycks utan de som är förtryckare, makthavare. Bett chefer, diakoner och andra människor som sitter i en maktposition att granska sig själva och sitt sätt att bemöta olika människor. Olikt många andra belyser han inte bara homo- och bisexuella utan även transpersoner. Även genus och könsmaktsordning belyses när han tar upp exempel som att det är mycket svårare att göra sig hörd som lesbisk förskolefröken än bög och polis.

Även kören skiljer sig kanske lite från de som brukar sjunga på mässor. Ikväll är det manskören Hellmans Drengar som står för sången. Även de med hbt-politik och kärleksanarki i sina texter. De sjunger till exempel om när en man är en man, vad som förväntas av en och hur man måste vara för att passa in i mansrollen, en låt som körledaren Jan Isaksson skrivit text och musik till. Avslutar gör de med Gabriellas sång, som nog sammanfattar vad hela den här mässan handlar om. Att få finnas till precis som man är.

Jag vill leva lycklig

för att jag är jag..

..jag är här och mitt liv är bara mitt

och den himmel jag trodde fanns,

ska jag hitta där någonstans

jag vill känna att jag levt mitt liv