Stiftet i Schleswig tillhör den nordelbiska kyrkan i Schleswig-Holstein och Hamburg som är känd för sin liberala inställning till homosexuella. Kyrkan välsignar samkönade par och man kan vigas till präst även om man lever öppet. Ändå betraktades Gorski till en början som outsiderkandidat och sannolikheten att han skulle vinna tvekampen mot den enda motkandidaten Gerhard Ulrich bedömdes som liten. Det framhävdes att Gorski har sina rötter i storstadsmetropolen Hamburg, medan Schleswigs stift präglas av landsbygdsbor med mera konservativa attityder. Gorski själv betonade att denna region har influerats av grannlandet Danmark och därför är modernare än många tror.
Inför biskopsvalet hade Kyrkliga Samlingen startat en smutskastningskampanj mot såväl Horst Gorskis liberala bibeltolkning som hans sexuella läggning. Den bibeltrogna organisationen framförde att en homosexuell biskop bryter mot Guds vilja och att Gorskis val borde förhindras för att rädda den lutherska kyrkans anseende och ställning inom ekumeniken. Både det kyrkliga fackförbundet som kyrkoledningen riktade skarp kritik mot Kyrkliga Samlingen, som missbrukade den stora mediauppmärksamheten kring den homosexuella kandidaten för att sprida sin egna ideologi.

Biskop Maria Jepsen

Många inom den nordelbiska kyrkan ställde sig mycket positiva till Horst Gorskis kandidatur, inte minst Hamburgs prominenta biskop Maria Jepsen, som är känd för sitt engagemang i homofrågor. 1992 blev hon världens första kvinnliga evangelisk-lutherska biskop. Konservativa kretsar hade då hävdat att kyrkan skulle sjunka ner i totalt kaos om en kvinna valdes till biskop. Kampanjen mot Maria Jepsen gav motsatt resultat och hjälpte henne i slutändan till segern. Även den hets som nu bedrivits mot Horst Gorski gav honom uppenbarligen stark medvind men det räckte inte för att vinna själva valet.