Trots detta så har Påven Franciskus ändå varit konsekvent i sin strävan mot ett något mer öppet tonläge vad gäller homosexuellas plats i kyrkan.

När Troskongregationen, en gång bildad för att bekämpa det protestantiska kätteriet, i mitten av mars i år kom med ett utlåtande om möjligheterna för samkönade relationer att välsignas av den Katolska kyrkan blev det ännu en gång kalla handen.

Budskapet går ut på att Gud, enligt vad kyrkan har förstått, har låtit meddela att äktenskapet, ett av sakramenten, dvs en av Gud instiftad rit, är något som är förbehållet föreningen mellan en man och en kvinna i syfte att leda till barnafödande.

Här får alltså inte den Katolska kyrkan ihop det hela när det handlar om två män eller två kvinnor som vill ge varandra kärlekslöften, bilda familj och,  inte sällan numera, bilda en barnfamilj.

Påven Franciskus citerades i en TV-dokumentär under hösten 2020 säga: ”Vi måste tillåta registrerade partnerskap” för att på så sätt ge partnerna ett lagskydd.

Detta tolkades världen över som att den Katolska kyrkan var på väg mot samma ställningstagande som bland annat den Svenska Kyrkan, där samkönade äktenskap, välsignade av Gud, ingår i kyrkans ordning.

Men det var inte det Påven förmedlade. Det han dock verkar mena, vilket är radikalt i sammanhanget, är att eftersom de facto många samkönade par idag lever samman kan det därmed finnas anledning för kyrkan att inte motsätta sig sekulära legala lösningar för dessa par. Han noterade även att homosexuella är Guds barn.

Så. Sammanfattat. Katolska kyrkan ser fortsatt homosexualitet som en synd eftersom deras ledarskap har tolkat att Gud i sin plan inte vill låta två män/två kvinnor ingå äktenskap. Och sex utanför äktenskapet är just synd.

För mig som icke troende och helt utanför den Katolska kyrkans jurisdiktion betyder det ställningstagandet inte ett vitten.

Det betyder dock något för mig och alla andra homo-bisexuella oavsett tro eller icke tro, om den Katolska kyrkan nu valt att lugna ner sig något och inte drar ut i religionskrig mot de katolskt dominerade länder som redan infört könsneutrala äktenskap eller partnerskap. Liksom om Påven accepterar att hans flock även består av homo-bisexuella som av egna val lever i samkönad kärlek med sexuell utlevnad. Eller, som med exempelvis president Biden, godtar de som vill förändra samhället så att även homo-bisexuella behandlas som övriga medborgare.

Så, ja, ett nytt tonläge från Vatikanen kan vi alla välkomna.

Men för troende katoliker aktiva i kyrkan blir Troskongregationens, med Påvens stöd, senaste uttalande minst sagt bekymmersamt.

Den öppet homosexuella teologen Jason Steidl kallade i tidningen GayCityNews uttalandet för en ”tragedi”.

”Detta är något som slår hårt mot själva kärnan i en hbtq-identitet och vår möjlighet att blomma, vår rätt till att vara de vi är, växa upp med kärlek och relation till oss själva liksom med varandra”. Att läsa hur Steidl, en hängiven katolik, kallar Påvens och Troskongregationens igenstängda dörr, förödande är smärtsamt. Antwerpens biskop Johan Bonny valde som reaktion att be homosexuella om ursäkt, väl medveten om den smärta som Vatikanen åsamkat.

På QX Facebook-sida, kommenterade en läsare de upprörda kommentarerna efter nyheten med ”vad bryr ni er för, är ni katoliker?”.

Det finns möjligen en poäng i detta om världens olika grupperingar vore helt isolerade från varandra. För så snart en homosexuell katolik kallar detta ställningstagande för ”förödande” finns all anledning för alla i regnbågssamhället att visa våra katolska syskon vårt stöd.

När ledarna i en organisation som samlar över en miljard  människor kallar kärlek för synd så påverkar det inte ”bara” den egna flocken, det påverkar hela världen. När den ortodoxa kyrkans ledare, ledare för sunni och shia inom Islam, ortodoxa judars, evangelikala protestanters eller hinduiska nationalisters ledare gör detsamma så  försvårar de för älskande att leva tillsammans i kärlek, trygghet och öppenhet och i bildandet av sin familj.

De religiösa ledarnas minst sagt förmätna attityd att påstå sig veta vad Gud vill och våga hävda att deras tolkningar, deras sätt att ur tusensidiga religiösa skrifter med en lång rad orimliga regler och förbud, välja och vraka vilka som skall gälla och vilka som vår tid kan bortse ifrån så tar de på sig något de helt säkert vet att de inte har täckning för. Ens inför Gud.

Religion är politik. I just detta fall politisk konst, draperad som tolkningar av religiösa skrifter, i syfte att hålla ihop en världskyrka som inte längre drar jämnt i synen på vad Gud egentligen vill med två älskande av samma kön.

Kyrkor och andra religiösa församlingar har använts för att förhindra människors glädje, lycka och kärlek i tusentals år. De har gjort sig till ett fruktansvärt vapen i ett patriarkalt samhälles tjänst i syfte att garantera mannens överhöghet, liksom arvsrättens helighet som ansetts, och uppenbarligen fortfarande av vissa anses, hotad av samkönade relationer.

Detta är trist att bevittna när nu resten av världen sedan lång tid har gått vidare.

Kära Påven Franciskus. Tänk om och tänk rätt. Gud vill bättre.