Skälet är att Socialförvaltningen i Örebro av okunskap har handlagt frågan om föräldraskap felaktigt. Konsekvenserna blir nu helt orimliga då ett litet barn officiellt förlorar sin ena förälder. Felet som begicks var att socialtjänsten uppgav att de både kvinnorna inte behövde genomföra en närståendeadoption för att båda skulle bli föräldrar eftersom de var gifta med varandra trots att barnet tillkommit genom insemination utanför den svenska sjukvården. Det beskedet står i strid med reglerna i föräldrabalken.

Det som hänt i Örebro visar att det fortfarande finns mycket kvar att jobba med när det gäller hbtq-frågor och hbtq-personers rättigheter i Sverige. Det råder stor okunskap hos kommuner, landsting och myndigheter. När Socialstyrelsen tidigare i år undersökte kommunernas behov av kunskapsstöd visade det sig att behovet är stort. En stor majoritet av Sveriges kommuner saknar hbtq-perspektiv i sina introduktionsutbildningar för viktiga grupper av anställda som socialsekreterare och många uppger att man saknar kunskap i såväl hur man bemöter hbtq-personer som i hur lagstiftningen fungerar när det gäller bland annat faderskapsfrågor. Så får det inte vara.

Föräldrar som är hbtq-personer måste kunna lita på att kommunen och andra myndigheter ger ett korrekt bemötande och att deras skydd och rättigheter inte är sämre än andras. Hbtq-personer måste kunna lita på myndigheter.

Två saker blir helt uppenbara efter det som hänt i Örebro. Kommuner och andra myndigheter måste skaffa sig större kunskap om hbtq-personer rättigheter och livssituation. Det är ett ansvar som landets kommunpolitiker måste ta. Socialtjänsten måste till exempel känna till vilka regler som gäller för hbtq-personer som blir föräldrar oavsett hur barnet kommit till. Riksdagen måste skyndsamt se till att få på plats en lagändring som likställer gifta samkönade par med heterosexuella. Både samkönade par och olikkönade par som är gifta ska automatiskt bli föräldrar när de skaffar barn.