När Oslo Pride i september öppnade den egna baren The Agenda i anslutning till det nya Pridehuset på Storgata i Oslo, väckte det snabbt debatt i norska Blikk.no. Frågan har uppstått om landets största Pridearrangör verkligen skall driva krogen krogverskamhet och året runt-verksamhet.

Baren beskrivs som en inkluderande mötesplats i tvåplan med “goda cocktails och samtalston”, och eventuella överskott ska gå tillbaka till Oslo Prides verksamhet. Enligt dagliga ledaren Dan Bjørke är syftet att skapa ett tryggt skeivt rum och samtidigt bygga en mer stabil ekonomi för en organisation som hittills varit beroende av några få festivaldagar i juni.

Men kritiken har varit skarp.
Karl-Johan Bruun-Olsen, medlem i FRI Oslo og Viken – motsvarigheten till RFSL Stockholm som äger aktiebolaget Oslo Pride AS – ifrågasätter om bardrift ligger inom Prideorganisationens mandat. Han varnar för den ekonomisk risk det innebär och menar att beslutet borde ha förankrats hos FRI:s medlemmar innan öppningen.

I ett senare debattinlägg skriver Paul Omar Lervåg att Oslo Pride håller på att tappa sin aktivistiska själ:

“Festivalen verkar mer intresserad av att göra queera packade än att vara den kamparena den en gång var.”
Han menar också att The Agenda riskerar att konkurrera med befintliga queera barer som London Pub, Elsker och Baba – och därmed försvaga det övriga queera utelivet i Oslo.

Oslo Pride försvarar å sin sida satsningen och betonar att organisationen drivs “ansvarsfullt och transparent” och att alla överskott återinvesteras i Prideverksamheten.

Samtidigt pågår en process där Oslo Pride vill bli en självständig stiftelse, skild från FRI Oslo og Viken, en diskussion som ytterligare skärpt frågan om rörelsens ägarskap och riktning.

Som jämförelse har Stockholm Pride sedan starten 1997 varit fristående där RFSL Stockholm är en av flera medlemsorganisationerna och enskilda medlemmar. Men även här har frågan om hur organisationen skall utvecklas pågått en längre tid. Är det ”bara” veckan i augusti som föreningen skall fokusera på, eller skall det pågå aktiviteter året runt, med en vinter-Pride, kalendarium, eller som hos West Pride sälja hbtqi-certifieringar och, en långkörare inom Pride i Stockholm, skall det anställas folk och skall det bildas ett aktiebolag för driften.

Stockholm Pride har sedan starten byggts närmast helt på ideella krafter vilket i takt med tiden blivit allt mer ohållbart. Stockholm stad har, efter att sedan starten ha motsatt sig större ekonomiska bidrag till Pride, vänt på klacken. I somras meddelade finansborgarrådet Karin Wanngård (S) att de tredubblar stödet. Därmed öppnades möjligheten till året runt-anställda. I oktober tillträdde Jesper Hansén som organisationens första anställda verksamhetschef och ska bygga upp ett kansli med två anställda. Efter att ha haft sitt festivalområde på Östermalms IP har nu en ”avsiktsförklaring” skrivits med Distriktfem, som driver bland annat festområdena Fållan och Förbindelsehallen i Slakthuseområdet, om att flytta festivalen dit. Hur det praktiskt skall lösas med att låta en Prideparad, där hundratusentals går med och tittar på, avsluta i festivalområdet har ännu inte presenterats utåt.

Även om Stockholm stad liksom Oslo stöttar ett queert aktivitetshus, så är det här en privat aktör som getts ansvaret. House of Q har nu efter en tids ombyggnationer börjat pröva sina vingar i ett fyravåningshus i Värtahamnen.