Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem och alltför ofta hamnar våldsutsatta hbtqi-personer i skuggan. Igår lyfte kvinnojouren Fempowerment frågan till ytan med föreläsningen “Våld i nära hbtqi-relationer” på Pride House. Vi har pratat med jourens verksamhetsledare Gisela Rossi Santillan och kommunikatör Elina Mikkola som berättar mer om vad våld innebär, hur det särskiljer sig för hbtqi-personer och vilka stödresurser som finns.

Vilka är Fempowerment?

– Vi är en stödjour som hjälper utsatta kvinnor, transpersoner och ickebinära med utomnordiskt ursprung. Vi har stödchattar och erbjuder juridisk hjälp. Förra året startade vi samtalsgrupper för hbtqi-personer vilket har varit givande för alla som har deltagit. Vissa har hållit kontakten med varandra och funnit nya vänskaper, säger Gisela och fortsätter:

– Hbtqi-personer löper högre risk att utsättas för våld i nära relationer, i synnerhet unga. Därför är det viktigt med ett tryggt rum där man kan dela sina erfarenheter samt stärka och peppa varandra. Det är ingen terapi i ren form, men kan ha terapeutisk verkan.

Vad är våld?

– Det finns många olika former av våld – fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, sexuellt, digitalt och latent. Våld kan bara vara en blick eller ett kroppsspråk. Det som vi klassar som våld är inte alltid ett brott enligt svensk lag, men vi ser det ändå som det, säger Elina.

Berätta om likheterna och skillnaderna mellan våld i heterorelationer och hbtqi-relationer. 

– Själva våldet yttrar sig på liknande sätt men hjälpsökande bemöts annorlunda av samhället. Där skiljer det sig något enormt, säger Gisela och fortsätter:

– Det saknas ett narrativ av våldsutsatta hbtqi-personer. Vi pratar inte tillräckligt mycket om våld i queera relationer. De blir osynliggjorda av samhället. Det gör också att det kan vara svårt att se sin egen utsatthet.

Omgivningen tolkar också ofta våld mellan hbtqi-par som mindre allvarligt.

– Om en man slår en man ser folk det inte som lika farligt som när en man slår en kvinna. Istället ser man dem som jämlikar vilket förminskar problemet, säger Elina.

De hbtqi-personer som faller offer för våld av sin partner kan känna sig dubbelt isolerade, både i sin våldsutsatthet men även i sin identitet och läggning.

– Man kan även behöva avslöja två saker samtidigt – sin våldsutsatthet och att man är hbtqi. Det kan därför vara en högre tröskel att söka skydd eller hjälp, säger Gisela och fortsätter:

– Vissa har behövt ta ett stort kliv för att berätta om sin hbtqi-identitet, att dessutom behöva berätta att man lever i en destruktiv relation kan vara extra jobbigt. Diskriminering och stigmatistering bidrar till särskilt stor sårbarhet.

Hur känns det att vara här på Pride House?

– Det känns viktigt. Vi vill lyfta den generella diskursen, samtalet och debatten som i vanliga fall utgår ifrån cis- och heteronormer. Vi vill synliggöra hbtqi-personer och det känns bra att ha gjort det, säger Elina.

Vad kan man göra för att bidra? 

– Man kan bli volontär i stödchatten, bli juristvolontär eller sitta i styrelsen. Man kan även bli stödmedlem, vilket kostar 100 kronor per år, avslutar Gisela.

Här kan du läsa mer om Fempowerment.