Pearl mötte kärleken på nätet. Via Facebook träffade hon sin blivande fästmö från Sverige. En kvinna som kom från en annan värld.

Efter månader av kontakt så åkte flickvännen till Uganda för att träffa Pearl, som levde i garderoben. Vad som skulle vara en ett ungt pars första möte kom att bli starten för Pearls flykt.

– Veckorna innan jag kom till Sverige kändes det som att mitt liv hade ett bäst före-datum, säger Pearl.

Flickvännen talade öppet om deras förhållande och snabbt läckte det ut i grannskapet att Pearl var lesbisk. Hennes familj distanserade sig och ville spärra in henne på ett mentalsjukhus. De höll ett klanmöte där hennes agerande fördömdes och barnen i familjen förbjöds leka med Pearls dotter Imani.

– Det är det värsta som kan hända någon. För familjen är det enda som gör livet till livet. När du inte har din familj så har du inte någonting, säger hon.

Efter flickvännens andra besök i Uganda blev situationen farlig. Pearl hotade att lämna henne om hon inte anpassade sig till landet eftersom hennes agerande riskerade deras liv. Då bestämde de sig för att förlova sig och flytta ihop i Stockholm.

 

“Jag kom inte för att uppleva vintern”

 

Ville du flytta till Sverige?
– Nej det ville jag inte. Det var väldigt långt borta och vi behövde lämna allt och börja om på noll. Vi kommer inte till Europa för att uppleva vintern. Alla vill vara hemma. Men vi kommer hit för vi behöver skydd. Vi flydde från ett land där vi blev utstötta och sen när vi kommer hit blir vi utstötta igen. Det är förjävligt. Det är ett öde värre än döden, säger Pearl.

Den första tiden i Sverige var kaotisk. Relationen med flickvännen blev allt sämre och dottern Imani hade svårt att finna sig tillrätta.

Nytt språk och nya ansikten. Imani grät mycket och slutade helt att tala.

– Det var hemskt. När jag kom till Sverige trodde jag att jag skulle finna kärlek och acceptans. Jag trodde jag skulle få uppleva det med min flickvän. Men när vi kom hit så var hon så fientlig.

Flickvännen sa att hon hade ångrat sig och hotade med att få både Pearl och Imani utvisade.

– Du flyr för ditt liv, och när du kommer över gränsen så vill du möta någon som kramar om dig och säger att allt kommer bli bra. Istället blev det som att vi flydde från rebeller och när vi korsade gränsen så möttes vi bara av mer rebeller, säger Pearl.

En kväll kastade flickvännen ut Pearl och polisen hämtade upp henne och dottern.

Den kvällen väcktes hennes hopp av en polisman som berättade att hon kunde söka asyl på egen hand på grund av situationen för homosexuella i Uganda. Migrationsverket som först gav Pearl rätt att flytta till Sverige med anknytning till sin svenska flickvän ändrade nu uppfattning. De bedömde inte längre Pearls sexuella läggning som trovärdig.

–  Polisen som hämtade oss var tydliga med att om de skulle behöva rycka ut igen så skulle de ta Imani ifrån mig. Jag kunde inte stanna i det förhållandet och förlora mitt barn. Men det var det som Migrationsverket ville. Att jag skulle stanna i förhållandet för att bevisa att jag var lesbisk, säger Pearl.

Efter avslag på avslag riskerar nu Pearl och Imani att utvisas till hemlandet. Ett Uganda där hon är dödshotad och där hennes dotter kommer tas ifrån henne. En dotter vars vardag är förskolan med svenska som första språk.

– Min bror har sagt att om jag någonsin visar mig i Uganda igen så ska han ta min dotter, skära henne i bitar framför mig och tvinga mig att äta dem, säger hon.

Pearl tar hoten på allvar. Hon säger att i ett land som Uganda så skulle allmänheten stå på hennes brors sida. Det skulle anses rätt att döda en lesbisk kvinna.