Det otroligt jämna resultatet, som troligen inte blir helt klart innan onsdag, bekräftar att Sverige är tudelat. Vänster mot höger, liberalism mot konservatism, öppenhet mot nationalism. Gal-tan skalan som inte enkelt verkar skilja blocken åt utan även skär rakt igenom både Tidö och de rödgröna.

Socialdemokraterna backar och Sverigedemokraterna backar än mer medan de mindre partierna kunde fira framgångar. Inte minst Liberalerna som fått ut budskapet att de är förutsättning för en fortsatt Tidö-regering. Stödröster från moderater, eller som Liberalerna själva säger, att ”allmänborgerliga väljare” ställde upp.

Det socialdemokratiska tappet kan till en del förklaras av framgångarna för Vänsterpartiet, men även Miljöpartiet och Centerpartiet. Att rösta på de tre mindre partier blev ett sätt att signalera för Magdalena Andersson hur man vill att en kommande regering skall prioritera i frågor om klimat, arbetsmarknadspolitik och skatter. Håller sig valresultatet så att de Rödgröna får flest kommer det bli en minst sagt intressant tid där Centerpartiets liberala ekonomiska politik skall sys ihop, på ett eller annat sätt, med Vänsterpartiets socialism.

Vad som är tydligt och klart under valnatten är att den riktigt stora förloraren blev Sverigedemokraterna. Det är första valet partiet backar och det brett över hela landet. De backar så pass stort att Moderaterna nu åter blir landets näst största parti.

Om det blir en fortsatt Tidö-regering är därför budskapet till Moderater och Liberaler, liksom Kristdemokrater, att de kan sträcka på ryggen. Även om Jimmie Åkesson i sitt tal på valnatten ville förklara den egna förlusten med att Liberalerna lyckades komma över 4% så får den analysen inget stöd i den vallokalsundersökning som presenterades under kvällen.

Med råg i ryggen kan nu de borgerliga partierna stärka en inkluderande borgerlig politik, eller som Ulf Kristersson säger icke-socialistisk, som står starkare som en gemensam idé än när den tvingas baka in exkluderande främlingsfientlig, islamhat och aggressiv nationalism.

Om det blir en Socialdemokratiskt ledd regering är det stabilitet som de fyra partierna tänkta att utgöra underlaget behöver prioritera. De fyra partierna, främst de tre mindre, har visat ett långvarigt politiska engagemanget för homo-, bi -och transpersoners rättigheter vilket bekräftades av RFSLs valundersökning.

Ett av de partier som vid sidan om Liberalerna under längst tid varit engagerade för homo- bi och transpersoner rättigheter är Vänsterpartiet. Inför årets val har partiet samtidigt haft återkommande problem med medlemmar på valsedlar som enligt Expressens granskningar hyllat religiöst motiverade terrorister med en radikalt konservativ ideologi där grova inslag av främst antisemitism och även homofobi spridits i sociala medier. Vurmandet hos flera av dessa för Hamas och Hizbollah och statsledningen i Iran motiverat av anti-amerikanska och anti-israeliska sympatier är lika vansinnigt som delar av 70-talsvänsterns backning av mödrarsekten Röda Khmererna i Kambodja. En sak är säker, varken Iran, Hamas eller religiösa fundamentalister står på hbtqi+personers sida.

Står sig siffrorna med 175 mot 174 till Magdalena Anderssons fördel, så kommer det bli en spännande höst där vi förhoppningsvis ser att Sverigedemokraternas osunda påverkan av de borgerliga partierna får ett slut och att Vänsterpartiet gör en tydlig ideologisk uppgörelse med de som vurmar för islamistiska och därmed hbtqi+hatiska och antisemitiska rörelser.