Sverige sist i Norden – queera rättigheter urholkas i Europa

Även om Sverige tagit några steg framåt i den årliga listningen av ILGA-Europa om hur queer-vänliga ett land är så ligger vi fortsatt sist i Norden. I 2025 års upplaga av den så kallade ”Rainbow Map” hamnar Sverige på 66% (av 100) i ”respekt för mänskliga rättigheter, full jämlikhet”, där topp-landet Malta i år uppnår 89% (88% 2024), Belgien 85% (78%) följt av Island 84% (83%).

Därefter följer Danmark på 80%, Spanien på 78% och Finland landar på 70%.

Delad sjunde plats ligger Grekland, Tyskland och Norge på med 69%, Luxembourg 68%, Portugal 67% och så Sverige 66% på en tionde plats.

I bottenligan ligger Azerbajdzjan och Ryssland med endast 2% ”respekt för mänskliga rättigheter, full jämlikhet”. Turkiet når upp till 5% och Armenien 9%. Rysslands ynka två procent kommer från att de finns möjlighet för ensamstående kvinnor till sjukvårdens hjälp vid artificiell insemination. Azerbajdzjan att de saknar lagar som begränsar yttrandefriheten.

Sverige dåliga placering, tydligt efter övriga nordiska länder, handlar dels om att något förbud mot omvändelseterapi ännu inte blivit verklighet. Men främst handlar det om att rättigheter för intersexuella inte ens börjat diskuteras på allvar i det svenska samhället. Även när det handlar om ickebinära och självbestämmande för transpersoner så har Sverige svagare skydd än grannländerna.

Sverige tappar rejält när det handlar om att skydda asylsökande hbtqi+personer. Förra året noterade ILGA-Europa att Sveriges regering inte hade en aktiv handlingsplan för hbtqi+personer. Den presenterades dock i januari i år och därmed ökades procentandelen med några enstaka procent.

När ILGA-Europa ger goda råd till Sverige om landet önskar klättra på procentstegen verkar just frågan om intersexuella vara något organisationen inte tror sig kunna påverka i någon högre grad. Istället tycker ILGA-Europa att omvändelseterapi för sexuell läggning och könsidentitet skall förbjudas, att juridiskt bindande stärkta regler för asylsökande hbtqi-personer skall till liksom förbättrat skydd för dessa vid asylboenden. ILGA-Europa rekommenderar även Sverige att bygga könstillhörighetslagstiftningen på självbestämmande och menar att landet bör ta de första stegen för att införa en tredje könskategori.

De länder som tappat rejält i ILGA-Europas listning är Ungern och Storbritannien.
Just Storbritannien toppade för bara några år sedan ILGA-Europas Rainbow Map. 2012 kallade vi på QX landet för ”hbt-Europas paradis” efter att de toppade ILGA-Europas index. Men efter det har en upphetsad diskussion kring transpersoners rättigheter fått landet att tappa i rankning. Idag kammar de ihop ynka 46% efter att Högsta domstolen tidigare i år förklarade att landets jämställdhetslagstiftning inte gällde transkvinnor. Inte ens de vars könstillhörighet registrerats och erkänts lagligt.
Och för Ungern ser det än värre ut, inte minst sedan landet nu beslutat förbjuda Pride-parader.
– De stora rubrikerna om Storbritannien och Ungern drar till sig uppmärksamhet, men demokratin urholkas tyst över hela Europa, säger ILGA-Europas Katrin Hugendubel.
– Aktörer inom både höger och ytterhöger i EU riktar in sig på finansieringen av civilsamhällesorganisationer för att försvaga dem som försvarar mänskliga rättigheter. På nationell nivå ser vi lagar införas som inte svarar mot något verkligt samhälleligt behov, utan som enbart är till för att marginalisera. Ungerns konstitutionstillägg, där det slås fast att ”modern är en kvinna och fadern är en man” och att ”kön definieras vid födseln”, är ett tydligt exempel.

Hugendubel menar även att de negativa förändringar som skett i Europa liknar det som sker i USA under Trumps nya administration.
– Åtgärder som hans exekutiva order för att begränsa tillgången till transspecifik sjukvård och nedmonteringen av initiativ för mångfald, jämlikhet och inkludering (DEI) inom federala myndigheter syftar till att underminera skyddet för transpersoner och begränsa inkluderingen av hbtqi-personer. Liknande åtgärder i Storbritannien, Ungern, Georgien och andra länder tyder inte bara på isolerade tillbakagångar, utan på en samordnad global motreaktion med målet att radera hbtqi-rättigheter. Det framställs cyniskt som ett försvar av tradition eller samhällelig stabilitet, men syftar i själva verket till att befästa diskriminering och tysta motstånd.

ILGA-Europa oroas över att det sker få förändringar till det bättre, men framför allt pekar de på att till och med i länder där framgångar skett så har extremhögern fortsatt växa i opinionen och exemplifierar med Tyskland, Österrike, Belgien och Nederländerna.