På måndag upphör Qruiser efter 25 år. Det är ledsamt, det är sorgligt, men det är också oundvikligt.
Eller som Kungen kanske hade sagt: ”För Sverige i tiden”.
Jag minns när Qruiser startade, jag jobbade redan då på QX och blev medlem nummer 12. Men det tog tid innan folk hittade dit. Alla hängde på coola Sylvester. Så även jag. På Sylvester var mitt nickname det idag något skämmiga namnet Dreamlover… Inte för att jag på något sätt ansåg mig vara en drömälskare utan helt enkelt för att det just då var min favoritlåt med min idol Mariah Carey. Tusentals bögar hade sina sidor på Sylvester medan knappt tio (10!) personer var inloggade på Qruiser.
Men så över en natt vände det, Sylvester drabbades av tekniskt fel och låg nere en hel påskhelg vilket resulterade i att alla flyttade över till Qruiser, flera tusen på bara några dagar. Sylvester lyckades aldrig återhämta sig medan Qruiser blev enormt stort. Ett tag var 10 000 personer inne på Qruiser samtidigt. Det var gigantiskt.
Själv började jag skriva med en kille på Qruiser 2003, vi sågs sedan på Patricia en söndag och var sedan ett par i 13 år och är än idag superfina vänner. Jag har fått nya kompisar tack vare Qruiser, träffat killar för en kväll, och blivit flörtad med. Men även ignorerad och ghostad.
Ett tag bloggade jag på Qruiser, var medlem i olika klubbar, surfade runt bland folks fotoalbum och tittade på filmer som folk delat med sig av. Det var verkligen ett levande community.
Men så kom apparna. Och sedan dess har Qruiser stadigt gått utför och medlemsantalet har sjunkit för varje dag. Och till slut kommer man till en gräns när det kostar mer än det smakar, och där är vi nu.
När nyheten om Qruisers nedläggning kom gick jag in och började scrolla bakåt i tiden och läste gamla meddelanden jag både skrivit och fått genom åren, allt har inte sparats men väldigt mycket. Jag ser killar jag skrivit med i åratal, men aldrig träffat. Jag ser personer jag chattat med men som inte lever längre och folk jag hittat för att intervjua i QX. Och så alla dessa hemliga killar som lever med fru och barn men som av olika anledningar inte kan komma ut.
Jag kommer sakna Qruiser. Och jag vet själv inte var jag ska ”ta vägen” nu. Jag känner varken för att skapa en profil på Grindr eller Scruff. Så jag håller mig till Instagram. Men egentligen vill jag inte vara där heller då Trumps nya bästis Mark Zuckerberg verkar ha tappat förståndet och skapat nya vidriga policys på Insta och Facebook som är direkt livsfarliga för hbtq-personer. Vi lever i en jobbig värld just nu. Så kanske är det dags att mötas live istället för på nätet. Prata istället för att skriva. Få ögonkontakt istället för att se en bild.
Eller är tiden äntligen inne för QX att hitta finansiärer och skapa en egen dejtingapp, en svensk dejtingapp som ägs av svenskar. Där alla är identifierade med bank-id. För hela Sverige, för hela hbtq-communityt. Jag tror på det. Men vad skulle den heta? Hm… Monster? Hope? Gold? Crush? Eller varför inte göra som författaren Leslie Jones föreslog när hon gästade Drew Barrymore talkshow: De pratade om dejtingappar varpå Leslie tyckte att de borde slå ihop alla dejtingappar till en enda app och kalla den ”What’s left”.
Tack till alla jag träffat genom Qruiser. Både i jobbet och privat. Och grattis till alla som hittat kärleken där.
Nästa vecka kommer vi ha begravningsfika på jobbet för Qrusier, sen fortsätter arbetet med QX och qx.se som vanligt! Vi ses där!