Att kyrkor ligger bakom hatkampanjerna mot hbt-personer, i skön förening med extremhögern ser vi tydligt i såväl Riga som Moskva. Detta illustrerar tydligt att religion knappast kan särskiljas från politik och att det självklart inte finns en religion fri från värderingar kring individens- såväl som mänskliga rättigheter.
Den svenska fundamentalistiskt uttolkade politiska kristendomen med riksdagsman Lennart Sacrédeus (kd) i spetsen försöker nu lansera begreppet kristofobi. Snyggt maskerat med omsorg om troende kristna i Sverige som med orätt blir nedvärderade i skolor och arbetsplatser är begreppet ett uppenbart propagandistiskt svar på hbt-rörelsens bruk av homofobi.
Öppningen för att lansera begreppet kristofobi ligger bland annat i hur begreppet homofobi använts slarvigt. Fobi innebär sjuklig rädsla och kan användas exempelvis då människor reagerar med skräck eller okontrollerat hat mot till exempel homosexuella, eller för den delen kristna.
Det vi hörde i Åke Greens Ölands-predikning eller vid Pride-parader i flera länder i östra Europa är dock inte homofobi. Det handlar om en noga formulerad antihomosexuell ideologi. En ideologi som precis på samma sätt som vid antisemitiska utbrott knappast bär på ett fobiskt hat, utan ett samhällssyn som kan färgas med religiösa formuleringar.
På samma sätt som formuleringar i Nya testamentet ett otal gånger använts vid pogromer mot judar i östra Europa, används nu formuleringar i Bibeln för moderna versioner av pogromer mot homosexuella.
Genom att benämna hat mot homosexuella som fobiska riskerar vi att hamna i en felaktig tolkning av hur demokratiska samhällen skall utforma sitt försvar.
När nynazister och nationalister av allsköns slag i Sverige misshandlar bögar eller med våld försöker stoppa Pride-parader är det ideologiskt motiverat. De anser enligt sin ideologi att alla människor i ett samhälle skall se ungefär lika dana ut, ha samma religiösa eller politiska ideologi och ha samma känslor. I deras ideologi ligger drömmen om det rena och enhetliga samhället och i definitionen rent finns inte utrymme för samkönad kärlek och sexualitet. Detta synsätt omfattas av såväl Sverigedemokrater (om än snyggare omformulerat) som dess kollegor i Svenska motståndsrörelsen.
Detsamma gäller för religiösa fundamentalister från alla religioner. När Åke Green predikar i sin kyrka berättar han vad som kommer att hända med samhällen där samkönad kärlek och sexualitet inkluderas. Det blir naturkatastrofer och det blir moraliskt förfall. Detsamma, undantaget naturkatastrofer, säger kristdemokraterna under riksdagsdebatten om det könsneutrala äktenskapet och detsamma säger de som med våld stoppar Pride-parader i Moskva och Riga.
Metoderna för att förverkliga deras politiskt eller religiöst färgade argumentation är olika, språkbruket kan vara mer eller mindre vulgärt, men det gemensamma är en ideologiskt uttänkt antihomosexualitet.
Vissa hävdade och hävdar alltjämt att judar har en världsomspännande makt, andra säger att ”de” dödade Jesus. Ur detta formuleras idéer om att ”vi” är hotade, att ”de” är omoraliska eller utsugare. Att ”de” är oförbätterliga och vägrar låta sig frälsas. Ur dessa idéer, dessa tolkningar av Nya testamentet har för inte allt för länge sedan hatet mot judar hetsas fram i kristna länder. På liknande sätt hatas judar och kristna av grupper i muslimska länder och muslimer av grupper i icke muslimska länder. Muslimer i hindudominerade delar av Indien och vice versa. Och på samma sätt motiveras antihomosexualiteten som leder till antihomosexuellt hat och våld.
Det har inget med fobier att göra, det handlar om en noga uttänkt syn på att ett samhälle endast kan rymma ett folk, en ledare, en religion, en ideologi och en sexualitet.
På lördag kväll borde Israels bidrag med budskapet att det måste finnas en annan väg sjungen av en palestinsk och en judisk israel vara den självklara vinnaren. En väg som formuleras utifrån insikten att hat inte handlar om fobi utan om just samhällssyn och ideologi.
Samtidigt finns all anledning att fråga sig hur händelserna i Moskva kommer färga bilden av den omtalade schlagerbögen. Medan 40 personer som kämpar för hbt-personers mest grundläggande rättigheter arresteras av kravallpolis, dansar några kvarter bort tusentals partyglada homosar i neon som om inget hade hänt. Debatten lär komma också den som ett brev på posten.