Att sitta framför teven en fredagskväll på bästa sändningstid och se äkta flatkärlek i rutan tillhör inte vanligheterna. Men under fredagens Idol-sändning bjöds vi på en underbar liten insyn i Mariettes förhållande med flickvännen Alisa. Hur fint var det inte när tjejerna tårögt förklarade sin kärlek till varandra? Och Alisa som storgrät efter Mariettes underbara tolkning av Eva Dahlgrens Ängeln i rummet. Det var också skönt att för det första höra någon sjunga på svenska i programmet, och Mariette såg ju ut att mena vartenda ord hon sjöng. Det var naket, äkta och ljuvligt.
Men juryn fattade obegripligt nog inte ett jota och berördes inte alls. Mycket märkligt. Hade dom ätit taggtråd till fredagsvinet? Inte heller Mariettes andralåt Time of Your Life var de vidare imponerade över (Eller jo, juryvikarien Martin Stenmarck var ju förtjust i den). De två ordinare surputtarna surade däremot.
Men jag har bit för bit börjat tappa förtroendet för juryn-trion under hösten, och flera framträdanden som känts genomstarka har avfärdats och fått sura omdömen.
Och nu börjar det fan kännas trött med allt killgullande. Visst är Erik jäkligt bra, men någon måtta får det vara. Han glänser ju inte i allt. Hans första framträdande denna kväll var ju oinspirerat, surt och trist. Men juryn hyllade i princip allt.
Också Calles första framförande var tråkigt. Your Song är en underbar låt men det här var nog första gången jag inte alls berördes av den, trots att han sjöng den till mamma och allt. Lägg därtill menlösa To Be With You…. Zzzzz….Men juryn var lyrisk.
Nej, juryn en alldeles för likriktad trio som alla verkar tokälska melodiösa powerballader a´la Bon Jovi, Mr Big & Whitesnake . Helst sjungna från en manlig strupe. Och det gör att de verkar plussa för att ännu en kille ska hajpas fram till vinst detta år. Så, låt oss stoppa de planerna i tid. Vi behöver lyfta fram fler kvinnliga artister i Sverige, gärna en sådan som Mariette.