BWO, EMD och Molly – vem ska bort?

Efter en rätt vass delfinal i Skellefteå förflyttar vi oss söderut och hamnar i Leksand. Och här väntar ett betydligt klenare startfält. På något sätt så verkar alla inkvoterade schlagerbidrag ha hamnat här: Rap-Rigo, Etno-Sofia, Bossanova-Maja och Gubbrock-Rickfors står alla för bidrag som garanterat kommit sist vilken annan vecka som helst.
Sedan kommer Velvet i en dansant låt som inte är lika direkt som hennes tidigare låtar, men som har ett otroligt maffigt nummer.
Därefter har vi den troliga topptrean Molly, BWO och EMD, där en Globenbiljett för Molly känns mest given. BWO och EMD gör inte riktigt vad som förväntas av dem och vem som helst av de två kan egentligen gå vinnande ur den striden.
Hur som helst, det är betygen ni väntar på:

Molly, BWO & EMD.

Velvet ”The Queen”

QX QX QX (Men framträdandet: QX QX QX QX QX)
Ronny:Efter förra årets kanonschlager har Velvet mina förväntningar på sig. Och dom…uppfyller hon tyvärr inte. Denna tjatiga danslåt saknar sug och vinnarfeeling. Men den har ”nåt” som gör att jag gillar den bättre och bättre för varje lyssning. Och numret är det snyggaste sedan, tja, Alcazar stod på scenen för två veckor sedan. Så bristen på konkurrens och ett snyggt sagonummer som kan tilltala barn borde leda till Norrköping och ”Andra Chansen”.

QX QX QX QX
Ken: Ett av festivalens roligaste och snyggaste nummer so far, och barnen lär förmodligen kasta sig på telefonen för att rösta på den gigantiska, rosa sagodrottningen Velvet som har en hel maskeradbal rokokodansandes under klänningen. Låten är dessutom i mina öron en av tävlingens bästa danslåtar med en fantastiskt cool produktion i verserna – något som kanske inte direkt behöver betyda mängder av röster (vi minns alla The Attic) – och Jenny Pettersson bör i en rättvis sagovärld ha god chans att knipa en biljett till Norrköping.

Molly, BWO & EMD.

Rigo & Topaz Soundsystem feat. Red Fox ”I got you”

QX QX
Ronny: Rigo och hans band gör en svängig mambo i sextiotalstappning på ett läckert sätt. Men det uns av sväng som skulle kunna tilltala den medelålderspubliken skräms garanterat iväg när en rappare kommer in och förstör festen. Låten ska annars inte skämmas för sig, men Rigo har inte mycket lyskraft, och det känns som att det är fler personer på scen i detta nummer än vad som kommer att rösta på detta på lördag. Chanslöst.

QX QX
Ken: Mambo number 6? Som en bortglömd scen ur filmen Dirty Dancing (minus dansarna) eller som ett avsnitt från amerikansk femtiotals-TV (numret börjar lite coolt i svartvitt på en ”bull-TV”) underhåller Rigo & Co med alla attribut på plats. Låten svänger skönt och har en nästan alldeles för klistrig youyouyouyou-refräng med rappade verser och blir inte det sistnämnda för besvärande för fyrtiotalisterna så kan gänget kanske få en hel del röster inte minst av dessa. För come on katten – det svänger ju!

Molly, BWO & EMD.

Molly ”Så vill stjärnorna”

QX QX QX QX
Ronny: Schlagerversionen av ”Kristina från Duvemåla”-klassikern Du måste finnas kommer garanterat att ta 16-åriga Molly Sandén till Globen. Det här är den säkraste Globenfinalisten sedan Carola sjöng Evighet 2006, och jag kapitulerar fullständigt av Mollys maffigt magiska framförande av denna Sonja-tastiska jätteballad. Vinner i Globen gör den såklart inte, men den kommer absolut att ge Molly hennes definitiva genombrott efter att egentligen bara ha figurerat på Diggiloo-turnén och i Så ska det låta. Så…så ska det låta, Molly.

QX QX QX
Ken: Jag skulle kunna anmärka på det frireligiösa anslaget och på att alla Pling-plattityder som vi störde oss på hos Shirley för två veckor sedan (stjärnor, änglar, etc) finns på plats här också…men vad hjälper det. De flesta kommer ändå att kapitulera för årets stora Lionheart-ballad med årets Melodifestivalgenombrott bakom mikrofonen. Med en Sanna Nielsensk tonsäkerhet och ett kameracharmande av högsta klass sjunger Molly (galet nog yngre än Amy Diamond – tänk på det när ni ser henne och jämför) skjortan av de flesta konkurrenterna och sig själv raka vägen in i Globen och till svensktoppens förstaplats. Men till Moskva? Nja.

Molly, BWO & EMD.

EMD ”Baby Goodbye”

QX QX QX
Ronny: Baby Goodbye sjunger trion i hatt och frack, och Goodbye är det knappast för boysens Globenchans. Melodimässigt är detta en okej, varken jättebra eller jättedåligt och jag fattar inte riktigt varför killarna valde den här tjatiga låten som schlagerdebut. Varför inte spinna vidare på succén med Jennie Let Me Love You och köra lite enklare hitvänlig radiopop istället? Visst har det snygga beatet något, men jag längtar knappast efter att höra låten i radio. Men ett charmigt uppträdande i höga hattar och frack samt brist på konkurrens tar boybandet till Globen.

QX QX QX
Ken: Jag gillar faktiskt ”Karl Gerhard with a dance-twist”-idén med det här numret – grabbarna blir ju inte direkt fulare i full frackutstyrsel – och efter lite brottandes har jag och låten börjat komma allt bättre överens också, trots att den liksom bara startar och sedan kör på i samma tempo rakt igenom tills den slutar helt plötsligt. Däremot känns den fortfarande väldigt mycket mer som ett revynummer än en radiohit. Vart ska det här spelas utanför Melodifestivalen? Nåväl, efter varierande sånginsatser på repetitionerna verkar grabbarna nu tillslut ha hittat rätt i toner och steg, och eftersom det inte verkar vara något problem med publiksupporten är det väl Globen nästa förmodligen. Men till Moskva? Nja.

Molly, BWO & EMD.

Mikael Rickfors ”Du vinner över mig”

QX
Ronny: Usch. En tråkigare variant av Vingar med My Sharona-riff bjuder den här gamla rockräven på. Av mig får han utmärkelserna: Årets sämsta låt. Årets tristaste artist. Årets varför-kom-det-här-med.

QX
Ken: Det mest spännande med den här nästan parodiska åttiotalsrockrökaren är väl om Micke Rickfors ska komma ihåg texten eller inte. Det har varit lite si och så med det under veckan. Nä, vad ska jag skriva mer? Kanske att för mig är det här ohotat den sämsta av de låtar vi hört hittills i årets festival. Här finns inget som tilltalar mig; låten är inte min grej, artisten är inte så spännande och känns mest obekväm på en schlagerscen och scennumret är det klassiska ”ett band som spelar instrument på låtsas”. Sist?

Molly, BWO & EMD.

Maja ”Här för mig själv”

QX QX
Ronny:Maja gör exakt vad Maja gjorde i Fame Factory. Det vill säga sjunger menlösa svenska bossapopkarameller utan udd och ”umpff”. En text om en vanlig dag med ett knasigt ljud i bakgrunden gör dock henne till det mest ”udda” bidraget här och kan därmed utmana Velvet om ”Andra Chansen”-biljetten.

QX QX
Ken: Jag verkar vara den enda i hela Leksand som faktiskt gillar den här softa bossan full av sextiotalsbling plockat rakt ur inledningen på Austin Powers. Okej, det kanske inte finns mycket till låt under det, och den fåniga texten och den där pantomimkoreografin är det kanske lite skämskudde på, men ändå. Något finns det allt hos Maja som tilltalar mig – inte minst den där raspiga skivan i början – men frågan verkar vara om det finns flera som jag i Sverige? I så fall kan kanske, kanske Maja kan bli femma.

Molly, BWO & EMD.

Sofia ”Alla”

QX QX
Ronny: Sist Sofia deltog var med grekinfluerade Hypnotized 2007, och här kommer hon med en rocklåt på grekiska. Visst har refrängen potential, men allt är så skramligt, osvenskt och ocharmigt att det ohjälpligt kan bli annat än jumbo. Är det här det bästa etnokvoten i årets tävling har att erbjuda?

QX QX
Ken: Jag får erkänna direkt att det här bidraget är rena rama grekiskan för mig. Jag förstår ingenting. Eller okej, någonstans finns här gömt en ganska bra refräng, men den försvinner i en massa bröt och för att jag mest funderar över från vilket avsnitt av TV-serien V som Sofias dräkt kommer eller om Batman dyker upp om man kör en strålkastare genom en av trummorna. Om ni inte tycker låtar på grekiska känns väldigt 2005, så är kanske den här trumfyllda rockrökaren er tzatziki. För mig är det mest vanlig yoghurt.

Molly, BWO & EMD.

BWO ”You´re not Alone”

QX QX QX
Ronny: Jag förstår helt grejen att trion ställer upp med en ballad i år, något annat hade varit otänkbart. Men jag är inte överväldigad av låten. Visst griper Martin tag genom sitt sceniska uttryck och det känns som att han menar varenda ord i denna BWO-variant av Cry Me a River. Dock saknar låten ”det där”. Den puttar liksom på i en och en halv minut innan en himmelsk höjning äger rum och det brassas på med gospelkörer, men sen händer ingenting egentligen, och det där stora ”wow”-ögonblicket infinner sig aldrig. ”Andra Chansen”.

QX QX QX QX
Ken: Jag erkänner det direkt: Jag är partisk. Jag har varit ett BWO-fan så länge de har funnits och jag kommer vilja att skicka dem till Eurovision så länge de fortsätter försöka. Så är det bara och nu vet ni det. Men med det sagt så hade jag också svårt att ta till mig gängets ensamhetsepos första gången jag hörde det. Det är ingen direkt låt – ljusår från Temple of Loves absoluta fanfar-grepp – men samtidigt så skulle jag ljuga om jag inte skrev att i mina öron är det här kvällens absolut bästa låt och att jag hoppas de flyger rymdskepp rakt in i Globen. Jag hoppas jag inte är ensam om att tycka det.