En ny vinnarkandidat!

En ny vinnarkandidat!

Vi har nämligen precis varit på genrep i Gavlerinken i Gävle och är nu övertygade om att vi har varit med om något stort. Folk hittade Frans och hans oerhört fina If I Were Sorry. Publiken i arenan klappade med nästan direkt och vi är nu säkra på att han tar en säker finalplats. Han vann dessutom genrepspublikens omröstning om vem som var bäst ikväll.
Han har på två dagar gått från en kalvig och osäker Mello-debutant till en charmigt säker finalist som kommer att håva in massa appröster när han tittar in i kamerorna. Ett stort genombrott (eller iaf ett andra sådant eftersom han som sjuåring sjöng Zlatan-låten Who´s The Boss).

Vem som tar den andra är svårare.
Molly Sandén borde ju vara den som logiskt tar finalplatsen. Vi Schlagerprofiler är lite oense om den låten och Ronny tycker inte alls att den lever upp till förväntningarna som vinnarkandidat. Men Molly sjunger den svinbra och är extremt likeable. Hon borde ta den platsen om nu inte folk faller för glädjen som Panetoz bjuder på i sin röjiga Håll om mig hårt. Den kvintetten står för väldigt mycket glädje som brukar funka.

Programmet då?
Jo, det är oerhört härligt att Sarah Dawn Finer är tillbaka i Melodifestivalen. Hon och Gina leder programmet på ett oerhört charmigt och samspelt sätt. Deras öppningsnummer, en svensk version av Guy Sebastians ESC-femma Tonight Again svänger fruktansvärt bra och i ett armhårsresande mellanaktsnummer sjunger Gina på arabiska, Sarah på hebreiska och så gästar Jon Henrik Fjällgren med jojk. Otroligt vackert och starkt. Speciellt av de avslutar nationalsångsbiten med ”Jag vill leva, jag vill dö på JORDEN. Så rätt just nu.

Betygen då? Jodå, varsågoda!

Eclipse ”Runaways”

QX QX

Ronny: Generisk hårdrockslåt som inte flyttar fram genrens positioner ens en hårsmån. Och med den här okarismatiska kvartetten på scenen så lyfter knappast låten som saknar en vass refräng. Men kommer det funka? Ja, svennebanan röstar definitivt in det bland de fem som går vidare till omgång två. Och sen kan det mycket väl bli Andra Chansen. Från mig är dock budskapet tydligt: Eclipse er och skaffa ett jobb.

QX QX

Ken: Jag har ingenting emot varken melodiös hårdrock eller Eclipse. Jag har faktiskt ingenting emot den här låten heller, den är en helt okej rockifierad schlager, men jag kommer bli lite trött om det här är den enda genre 2016 där svenska folket inte kräver utveckling, spännande nummer eller unga, radioartister. Är rocksuget så stort hos svenskarna nu så detta går direkt till final? Eller känner de precis som inför After Dark att det här är gjort alldeles för många gånger redan? Jag lär inte kunna komma med något tydligt tips om det förrän jag kollar på det där hjärtat till vänster i bildrutan ikväll, men ska jag gissa så snackar vi Halmstad för de här gitarrerna.

Dolly Style – ”Rollercoaster”
QX QX

Ronny: På pappret borde jag gilla det här: Färgglad brudtrio med uptempopop av G:son/Boström. Tyvärr gör jag inte det. Det är kallt, oengagerat och tramsigt. Ingen av Dollysarna ser ut att vilja vara på scenen, och det extremt taffliga numret skriker ”ingen-vill-lägga-pengar-på-detta”. En suddig berg-och-dalbane-projektion bakom dockorna som tillsammans med dansarna låtsas åka bergochdalbana? Puh-leeze. Inte ens kidsen går på det här. Hello Hi and goodbye.

QX QX

Ken: De tre dockorna slirar in på ett enormt utspottat tuggummi, och därefter kickar de igång en låt som känns just som ett sådant också. Tyvärr ett sådant som tappar smaken efter bara en halv minuts tuggande dock. Det hårda tempot och den moderna produktionen i låten (som påminner mera om JEMs Love Trigger från 2014 än Hello Hi i fjol) stämmer inte alls med dockornas barnsliga image full av färger, glowsticks, bergochdalbanor och självlysande sneakers, och jag misstänker att det finns en risk att barnen inte kommer rösta i alls samma mängder som de gjorde förra året. Kan därför hamna utanför topp fem.

Martin Stenmarck – ”Ta mig tillbaks”
QX QX QX

Ronny: Stenis gör en väldigt fin hyllning till ett långt förhållande till tonerna av vad som låter misstänkt likt A Whiter Shade of Pale. Jag tycker det är superfint och texten träffar rätt i hjärtat när en stiligt klädd Stenmarck fyrar av en fin tonartshöjning. Tyvärr tror jag att det är chanslöst just för att folk kräver mer tempo, mer överraskning och mer…ungt. Men ett stort hjärta till Stenmarck som gör en snygg insats.

QX

Ken: Jag älskade ju När Änglarna Går Hem, en av mina absoluta favoriter 2014, men jag är däremot en av kanske sex personer i Sverige som aldrig gillade eller förstod storheten med Sjumilakliv. Och om jag dessutom berättar att jag tycker att Las Vegas är det sämsta Sverige någonsin skickat till Eurovision, så förstår ni att mitt förhållande till Martin Stenmarck är lite ansträngt redan tidigare…och nä…tyvärr blir det inte bättre här. Låten är nämligen inte alls min påse. Snyggt och säkert framfört? Ja. Ett stilrent nummer? Javisst. Men bedövade tråkigt…

Linda Bengtzing – ”Killer Girl”
QX QX QX

Ronny: Linda är tillbaka! Med en schlagerrefräng. Med sin oefterhärmliga utstrålning och energi. Med sex hunkdansare i ett snyggt dressat nummer. Och med ett uppdaterat sound. Jag gillar det här och hoppas så innerligt att det ska gå hem hos appröstarna. Linda är ju den som kan ge schlagern upprättelse i årets festival och det ska väl vara faan om hon inte är topp4 med den här dängan som refrängmässigt hamnar mellan E det fel på mig och Hur svårt kan det va? Jag är lite orolig för numret, som är snyggt som fasiken och väldigt classy. Är inte helt 100 på att det var rätt väg att gå, det blir lite för uppstyrt och jag saknar Lindas energi. Hon hålls liksom lite tillbaka av inramningen. Men. Snälla. Andra Chansen.

QX QX QX

Ken: För er schlagerälskare som av någon outgrundlig anledning inte gillade underskattade Ta Mig 2014 så får ni här tillbaka er klassiska Linda Bengtzing – om än uppdaterad med ett hårdare elektroniskt beat. Schlagern, och allting som inte låter radio, har som bekant jobbat i motvind i år, och Linda & Co gör det inte lättare för sig genom att presentera den här smockan med ett superklassiskt schlagernummer med Kylie-vibb: Trappa? Check! Guldigt ljus? Check! Snygga, manliga dansare? Check! Jag hoppas ändå folk röstar vidare Linda i kväll. Inte bara för att jag gillar låten och längtar tills jag får hoppa runt till den på nå’t schlagergolv, utan också för att jag inte riktigt är beredd på att skriva en dödsruna över hela schlager-genren riktigt, riktigt än. Slåss förmodligen med rocken om sista AC-platsen.

Frans – ”If I Were Sorry”
QX QX QX QX

Ronny: Frans var rätt loj på första repdagen och hade svårt att hitta kameror och närvaro. Men bit för bit faller allt på plats och när han intar scenen på lördag och allt sitter, så blir det magi. Detta kan bli ett enormt genombrott i Melodifestivalen. Och det vore helt välförtjänt för låten är ett stycke briljant vemodspop i Robin Schulz-stil med effektivt dunk i bakgrunden. Frans sjunger riktigt bra och det kan absolut bära hela vägen till en topplacering i Friends. Annars kommer är det jag som är sorry.

QX QX QX QX QX

Ken: Oj, vad jag älskar den här låten. Så vansinnigt mycket min påse. Det är som om Ed Sheeran mött Justin Bieber och att de sedan tillsammans lyssnat på Salem al Fakir. Låten är inte helt lättillgänglig ska erkännas, och 17-årige Frans smått introverta scenuttryck gör den inte lättare att ta till sig, men jag tycker det här är ett underbart tonårstruligt småsyskon till Robin Bengtssons munspelsfinalist, som jag längtar efter att få spela den om och om igen. Om inte folk plötsligt slutar rösta ungt och radio i kväll, och istället spårar in på rock, schlager eller balkanparty, så borde Frans vara gjuten i topp fyra.

Panetoz – ”Kom och håll mig”
QX QX QX QX

Ronny: Fronda, minns ni honom? Här bjuder i alla fall Efter solsken-kvintetten på en väldigt svängig Fronda-pastisch med rap och en röjig refräng. Just nu känns detta som mest finalklart om Frans sjabblar bort sin guldlåt. Dessutom är det helt klart barnvalet nu när dockorna dribblade bort chansen att fånga kidsen. Jag tokälskar den röjiga refrängen, springa-på-stället-dansen och den härliga energin. SÅ mycket bättre än deras förra låt, och det här vill jag dansa till NU!

QX QX QX

Ken: Grabbarna i Panetoz är tillbaka med en låt som är långt mycket bättre och långt mycket mer party än deras finalbidrag från 2014. Tempot är så högt att man som TV-tittare behöver duscha efter de här tre energiska minuterna, och det går verkligen inte att värja sig mot glädjen här. Älskar spring-dansen! Älskar serietidnings-flirten! Det här är gjutet topp fyra, med chans på final.

Molly Sandén – Youniverse
QX QX

Ronny: Jag greppar inte den här låten. Jag tittar på skärmarna och ser ett rätt snyggt nummer men önskar bara att det jag hörde var något annat än den här halvtaniga låten. Det är lite Euphoria, lite Lil´Louis 80-talshit French Kiss och lite Zara Larsson. Det är modernt och snyggt men det griper inte tag alls och är inte den näven i magen som en Mello-favvo ska vara. Jag tycker nog att Robin B, Wictoria och framförallt Oscar Zia sitter på starkare låtar. Heck, till och med den här deltävlingen har en starkare låt (Frans), och Isa och Boris och…ja, ni fattar. Jag tror det blir final för att det är Molly, men där? Nej, Youniverse vinner inte.

QX QX QX QX

Ken: Kvällens snyggaste paket till hör ingen av veckans manliga deltagare, utan är ett paket bestående av ett snyggt dansnummer, en helt okej (om inte superfantastisk) låt och en stjärna som heter Molly Sandén. Det här går självklart till final i kväll, det råder det ingen tvekan om, men om vi ännu en gång på hemmaplan kommer skicka en låt med Yooooooooooou-refräng med tillhörande super-arty dansnummer, DET är jag mindre säker på. Youniverse är en snygg radiolåt (vad är inte det i år), men frågan är om inte förväntningarna är högre än så på en Melodifestival-vinnare 2016? Fast det är en senare fråga. I kväll går Molly självklart till final.