Man får bara tända på normala kroppar, annars är man psykiskt sjuk

QX gjorde i marsnumret 2009 ett stort reportage om BDSM där vi gladdes åt att Socialstyrelsens diagnoser för transvestism,
 sadomasochism etc skrotades 1 januari samma år på samma vis som sjukdomsklassificeringen för homosexualitet skrotades 1979. Alla transor friskförklarades över en natt och vi drog en lättnads suck. Men nu visar det sig att en annan diagnosmanual tar oss tillbaka till medeltiden igen.
Den 10 februari i år offentliggjordes förslagen till revisionerna av den nya upplagan av DSM (Diagnostical Manual of Mental Disorders) – en av de två manualer som sätter riktlinjerna för hur diagnoser ska ställas (den andra är ICD) – och i det föreslagna nya kapitlet om sexuella störningar finns alla de gamla diagnoserna gällande sexuella avvikelser kvar.

Vi har pratat med David, grundare av BDSM- och fetischcommunityt Darkside, som intervjuades i vårt BDSM-reportage för att bringa klarhet i vad det här egentligen innebär.
– Det som officiellt bör gälla när det kommer till fetischism, sadomasochism och transvestism är att det är uttryck som inte ska klassas som sjukdomar eftersom Socialstyrelsen tog bort de här sjukdomsklassificeringarna för ett år sedan. Men samtidigt tillåter Socialstyrelsen att psykologer och psykiatriker inte bara går efter det officiella svenska systemet, utan de tillåts även gå efter en amerikansk diagnosmanual som heter DSM.

Anledningarna till detta är rent krassa, förklarar David. DSM är väldigt spridd och har getts ut i ett smidigt litet pocketformat som är enkel för en psykolog att ha i knät och referera till under patientsamtal. För en psykolog som stödjer sig på DSM fortsätter en persons transvestism/fetischism/sadomasochism att vara något problematiskt och icke-önskvärt, trots att det från officiellt Socialstyrelsehåll meddelats att sådana diagnoser är ett oskick. Inför den nya upplagan DSM-5, som ges ut i maj 2013, var förhoppningen att DSM skulle ha nått upp i samma moderna nivå som Socialstyrelsen och den mer moderna diagnosmanualen ICD, men enligt förslaget som nu har kommit är vi åter på medeltiden.

Vad står det i förslaget till nya upplagan av DSM?
– Exempelvis finns diagnosen transvestisk störning kvar. Den kommer ställas om en man under en period av sex månader upplevt återkommande och intensiva sexuella fantasier, sexuella impulser eller sexuella beteenden involverande att iklä sig det andra könets kläder, samt om detta innebär kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga livsområden.

Om en man…?
– Överlag genomsyras förslaget av ett sådant här heteronormativt synsätt. Som i exemplet ovan utgår man från att transvestism endast kan uppvisas av män, vilket är ett vanligt missförstånd i forskningssammanhang. Alternativt är man medveten om att det även finns kvinnliga transvestiter, men väljer att lägga en sjukdomsvinkel på företeelsen att en man vill bära kvinnokläder, medan det inte ska ses som onormalt om en kvinna vill bära manskläder.

Men vad är det som man menar är problematiskt med transor?
– Om en transa har fått en diagnos och man ska avgöra svårighetsgraden av dennes "sjukdom" så rekommenderar DSM att det ska bedömas utifrån hur ofta personen onanerar eller har sex omklädd i kvinnokläder, och inte hur mycket denne lider. Så om en transa har problem med en intolerant omgivning men ändå har omklätt sex med partners väldigt ofta, räknas det som ett allvarligare problem än om denne skulle ha haft en precis lika intolerant omgivning men ett mindre aktivt transsexliv.

Vad finns det mer i diagnosförslaget som är värt att uppmärksamma, förutom transvestism?
– Den snäva beskrivningen av vad som är normal sexualitet. Det kanske mest anmärkningsvärda är att man bara får ha ett tändningsmönster som inriktar sig på fysiskt normala individer. Det definieras till exempel som sexuellt avvikande att tända på personer som har amputerat en arm eller ett ben. Psykiatrin har alltså fastställt att det är normalt att tända på normallånga personer som har två armar och två ben, men onormalt att tända på en person med dvärgväxt eller en person som har amputerat en kroppsdel.

Vad får allt det här för konsekvenser?
– Det innebär att man slår fast vad som anses som normal mänsklig fysik och klassificerar alla de kroppar som inte passar in i det mönstret som onormala att tända på.

Sedan anses det väl inte som normalt att tända på något som inte är kroppsligt heller?
– Nej precis. Om man tänder på icke-levande objekt, som latex, klassas man som fetischist. Likaså om man främst tänder på icke-genitala kroppsdelar, som exempelvis fötter. Men man blir diagnostiserad enbart om det samtidigt innebär ett lidande för personen i fråga. Problemet är att man lägger över ansvaret på fetischisten, precis som man tidigare gjorde med homosexuella. Om man är fetischist, eller bög, och mår dåligt av det är det inte liktydigt med att det är läggningen som skapar lidandet. Det kan lika gärna vara samhällets intolerans som ligger till grund för lidandet. Om en bög blir mobbad och mår dåligt är det inte bögen som ska sjukdomsförklaras, utan samhället som behöver bli mer öppet. Samma sak gäller för fetischism och de andra tändningsmönstren som inkluderas i diagnoskriterierna.

Men vari ligger egentligen den här tanken om det onormala?
– Det är kanske den viktigaste frågan av alla. När man läser de review-artiklar som ligger till grund för förslagen om sexuella avvikelser ekar frånvaron av forskningsstöd. Det står inget om att någon forskning visar på att sadomasochister, fetischister och transvestiter som grupp tenderar att lida mer av sin läggning eller vara sämre anpassade i samhället jämfört med personer som anses vara normala i sin sexualitet. Den bristande forskningsgrunden tyder på att det i slutänden handlar om moral och att det inte finns någon vetenskaplig grund till att hålla kvar dessa människor i psykiatrins grepp även under kommande decennier.

QX:s marsnummer 2009 går att ladda ner här:
BDSM och Sveriges sexigaste i QX:s marsnummer

Nya förslaget till DSM-5 ligger nu ute på hemsidan för kommentarer tills det slutgiltiga förslaget presenteras 20 april 2010:
The Future of Psychiatric Diagnosis



De nya definitionerna av sexuell avvikelse

I förslaget till det nya kapitlet om sexuella avvikelser finns samtliga diagnoser från den gamla upplagan DSM-4 kvar, däribland pedofili, frotteurism, exhibitionism och voyeurism, men vissa av diagnoserna revideras något. Nedan rapporteras de nya diagnoskriterierna för fetischism, sexuell masochism, sexuell sadism, transvestism och parafili UNS.

* Diagnosen fetischism kommer att ställas om personen under minst sex månader har upplevt återkommande, intensiva sexuella fantasier, sexuella impulser eller sexuella beteenden involverade användandet av icke-levande objekt eller ett högst specifikt fokus på icke-genitala kroppsdelar, samt om detta innebär kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga livsområden. Användandet av vibratorer inräknas inte som fetischobjekt. Den som ställer diagnosen bör specificera om fetischen är inriktad på kroppsdelar eller icke-levande objekt.

* Diagnosen sexuell masochism kommer att ställas om personen under minst sex månader upplevt återkommande och intensiva sexuella fantasier, sexuella impulser eller sexuella beteenden involverande att bli förnedrad, slagen, bunden eller i övrigt utsättas för lidande, samt om detta innebär kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga livsområden. Den som ställer diagnosen bör definiera om det samtidigt finns asphyxiofili (att tända på andningskontroll).

* Diagnosen sexuell sadism kommer att ställas om personen under minst sex månader upplevt återkommande och intensiva sexuella fantasier, sexuella impulser eller sexuella beteenden involverande att utsätta en annan person för fysiskt eller psykologiskt lidande, samt om personen upplever lidande eller funktionsnedsättning eller har sökt sexuell stimulering från beteende som involverar fysiskt eller psykologiskt lidande av två eller fler icke-samtyckande personer på skilda tillfällen.

* Diagnosen transvestisk störning kommer att ställas om en man under en period av sex månader upplevt återkommande och intensiva sexuella fantasier, sexuella impulser eller sexuella beteenden involverande att iklä sig det andra könets kläder, samt om detta innebär kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga livsområden. Den som ställer diagnosen bör definiera om det samtidigt finns fetischism (att bli sexuellt upphetsad av tyger, material eller klädesplagg), och/eller om det förekommer autogynefili (att tända sexuellt på tanken eller åsynen av sig själv som kvinna).

* Parafili UNS (utan närmare specifikation) kommer att ställas om det sexuella mönstret inte möter kriterierna för någon av de andra specifika parafila kategorierna. Här tar man som exempel koprofili (scat), klismafili (lavemang), och urofili (wet).

Bakgrundsinfo:

Transvestism innebär en vilja att klä sig och agera enligt det andra könets traditionella mönster. Anledningarna kan variera. Många upplever att det är ett allmänt uttryck för deras personlighet; ett aktuellt ämne i och med nya DSM-V är om mer sexuella inriktningar bör gå under en annan kategori.

Vad gäller fetischism och sadomasochism är det individuellt vilka drivkrafter som ligger bakom utövandet. Vissa känner att uttrycken är starkt kopplade till sexualiteten medan det för andra handlar om avslappning eller att ge uttryck för personlighetsdrag.

Diagnosmanualen DSM-V är dock enbart inriktad på sexuella drivkrafter och ändrar den tidigare diagnosen transvestisk fetischism till transvestisk störning. Fokus i denna artikel är därför också inriktat på de sexuella aspekterna av dessa uttryck och artikeln tar avstamp i termer som föreslagits av psykiatrin.