I måndagskväll ägde årets stora modehändelse, MET-galan, rum i New York. Världsstjärnorna intog röda mattan på temat “Costume Art” där klädkoden var “Fashion Is Art.” Temat handlade om kopplingen mellan mode och konst, och en av de tydliga trenderna var män i läder. Tom of Finland-estetiken är nämligen hetare än någonsin nu och flera av superstjärnorna på MET-galan kunde ha varit plockade från den finska bögjättens avbildningar.

Skådespelaren Luke Evans anammade läderbögs-looken hårdast. Hans head-to-toe-burgundyläder från Palomo Spain var direkt inspirerad av just Tom of Finland-estetik, men även straighta skådisar som svenska Bill Skarsgård, Patrick Schwarzenegger och Nicholas Hoult körde på läderlooks.

Och de är helt rätt ute: På herrmodeveckorna i de stora modestäderna har vi sett mycket helsvarta läderlooks, harness-liknande detaljer, uniforms- och bikerinfluenser samt BDSM-estetik. Bland de som utmärker sig tydligast ses Saint Laurents Anthony Vaccarello som gjort kroppsnära läderestetik till modehusets signatur. På deras senaste herrvisning syntes smala läderbyxor och stark Tom of Finland-/Helmut Newton-känsla. Även Loewe, Rick Owens samt Prada har kört mycket svart läder och “sleek kink”-estetik senaste säsongerna.

Men vad säger läderrörelsen själva om att ToF-estetiken anammas av modehusen?
– Modehusen har länge har efterapat läderkulturen eftersom designers själva har inspirerats av den, säger Eric Nilsson, Stockholm Leather Social, och nämner modebögar som Jean-Paul Gaultier, Tom Ford och Thierry Mugler.
Och såklart Gianni Versace. Versaces episka höst/vinterkollektion 1992 slog ner som en bomb när den kom innehållandes läder och bikerjackor inspirerade av ”leather bar-kultur från 70–80-talet”.  Gianni Versace  anses vara en av de designers som gjorde den typen av hypersexuell estetik mainstream på catwalken.

Men Eric Nilsson tycker inte att modehusen riktigt förstått kulturen när de skildrar läderlooks på röda mattan och catwalks.
– Personligen tycker jag att resultaten speglar att man blott på avstånd har observerat subkulturen utan att förstå sammanhang och funktion. Därför tror jag att vi ofta får nöja oss med de här något platta och maskeradliknande siluetterna. Det blir gärna pastischliknande och därför också väsensskilt från de läderkulturella uttrycken, säger Eric Nilsson.
Men han tycker inte att modeindustrin gör fel som anammar läderscenens silhuetter.
– Jag tror att det ter sig naturligt eftersom modet till skillnad från många läderpersoner värderar form framför funktion. Få människor vill behöva blöda i sina stövlar eller gå in tunga mc-ställ och det påverkar förstås vad vi ser på röda mattan, avslutar Eric Nilsson.