Namn: Del LaGrace Volcano
Ålder: 68 år
Bor: Örebro
Yrke: Konstfotograf
Relationsstatus: Singel och medförälder
Definerar mig som: Hermaphrodyke.

Del LaGrace, vem är du?
– Det försöker jag fortfarande komma fram till. Jag är, tydligen, människa. Jag heter Del LaGrace Volcano och är mest känd som konstnär och som förälder – eller MAPA.
Hur definierar du dig?
– Om du menar vilka ord jag använder för att beskriva min sexuella identitet skulle jag helt enkelt säga att jag är queer. Om du menar min könsidentitet så har jag varit genderqueer, eller icke-binär, sedan 1996. Om du menar vilka pronomen jag använder så säger de flesta han, en del säger hon. Själv föredrar jag hen.
– Jag kallar mig själv för en Hermaphrodyke och när det gäller mitt biologiska, kromosomala och hormonella kön är jag intersex.
När insåg du att du var intersex?
– Jag diagnostiserades inte vid födseln, men när jag var omkring 14–15 år förstod jag att det var något annorlunda med mig. I årtionden har jag försökt få svar på exakt vilken intersexvariation jag har. Och variation – inte syndrom, tack. Jag har blivit patologiserad tillräckligt redan.
– Min senaste diagnos, från ANOVA i Stockholm, är att jag är en kimera, vilket är otroligt häftigt – om det nu stämmer! Jag litar inte på att läkare, i de flesta fall kan de inte skilja på en röv och en armbåge. Endokrinologen och grundaren av ANOVA berättade att en okänd andel av cellerna i min kropp är XXY och att jag absorberade genetiskt material från mitt tvåäggstvilling-syskon redan i livmodern. Man kan säga att jag åt upp min tvilling.
HBTQIA – har du koll på vad alla de andra bokstäverna står för?
– Haha, my dearest queerest… Jag känner inte bara till varenda bokstav, jag har förkroppsligat dem allihop någon gång i livet – med undantag för A. Jag utgår från att det står för asexuell, och det är den enda erfarenhet jag inte har haft.
Vilka fördomar eller förutfattade meningar möter du som intersexperson i dag?
– Jag känner ett visst motstånd mot den frågan. Den utgår från att jag, och alla intersexpersoner, är offer eller överlevare. Om det sedan kom en följdfråga om vilka fördelar eller vilken frihet från normer jag har upplevt, då skulle jag ta frågan på större allvar.
– Det jag kan säga är att jag, precis som alla queera personer, tvingas leva i en heteronormativ kultur som inte värdesätter olikhet eller mångfald – om den inte går att tjäna pengar på. Jag har bott i Sverige i 20 år och det har fortfarande knappt skett några framsteg när det gäller en fungerande vård för intersexpersoner.
– Inte ens inom HBTQ+-communityt är intersex särskilt ofta ett samtalsämne. Någon enstaka gång dyker det upp en talare på Pride eller en statlig utredning, men det leder sällan till någon verklig förändring.
Ok, så vilka är fördelarna och friheten med att vara en Interperson?
– Jag tror att vi som har kroppar som vägrar anpassa sig till samhällets könsnormer har tillgång till en rad fördelar. En av dem är förmågan att ifrågasätta varför könsnormer av alla slag väcker en sådan kulturell panik. Vi intersexpersoner tvingas utveckla ett kritiskt tänkande. För egen del känner jag att jag har undkommit en form av social prägling som de flesta människor, tyvärr, aldrig kommer att slippa.
Brukar du delta i Pride eller gå i Prideparader?
– Jag har deltagit i Pride sedan 1980 och jag tror inte att det har gått ett enda år utan att jag varit på åtminstone en Pridefestival. Jag föredrar de mindre, icke-kommersiella Pridefestivalerna. Förra året var jag på Trans Pride i London och jag kommer att åka dit igen i år. Där finns ingen polis, ingen militär och inga företagssponsorer.
– I år var jag bara på Stockholm Pride för att se en vän uppträda. Annars känner jag mig färdig med att underhålla den icke-queera majoriteten.