Att vi idag kan leva öppet som lesbiska, bögar, bisexuella och transpersoner, få vår kärlek erkänd och vår samlevnad lagligt skyddad beror inte på att politiska partier, kyrkor eller idrottsföreningar av något slags magiskt trollslag fick dåligt samvete.

Det beror på att enskilda, engagerade och envisa, beslutat sig för att tillsammans med andra förändra det samhälle de lever i.

En sådan person var Anna Mohr.

Den 4 maj avled Anna i sviterna av Covid-19. Idag berättade Britt den sorgliga nyheten via sociala medier. Britt och Anna som levt ihop i 40 år, Anna och Britt som blev det första lesbiska paret att ingå registrerat partnerskap.

Anna Mohrs engagemang växte fram efter att hon stått bredvid och tittat på en av de första Frigörelsedemonstrationen, berättar hon i en artikel i Dagens Nyheter 2011 då hon var invigningstalare på Pride. Att se demonstrationen i slutet på 70-talet blev en upplevelse som fick den då oroade ”smygisen” att ta mod till sig, klä sig fint och gå på sin första kvinnokväll i RFSLs klubblokal Timmy. Det blev en inspiration som fick Anna att börja engagera sig för just att förändra attityder i samhället. Till nytta för Anna själv, för Anna och Britt och till nytta för oss alla.

Det första engagemanget blev med den kristna HBTQ-rörelsen EKHO. I en tid då Svenska kyrkan centralt inte ännu lyssnat till det avgörande budskapet om att ”… störst av allt är kärleken” och då de mest fundamentalistiska sekterna stod utmed Frigörelsedemonstrationen och hytte näven med budskap om att ”stoppa gaylobbyn”.

Anna Mohr var med då Storkyrkan öppnade för homosexuella att tillsammans fira just kärleken. Som ordförande i EKHO blev Anna en av de som fick kristna att orka vara öppna både i sin tro och i sitt uttryck för kärlek. Både orka vara homo bland andra kristna och kristna bland andra homosexuella. Det är mäktigt och betydelsefullt.

Inom RFSL kom Anna Mohr att under lång tid bli en stabil kraft i arbetet mot hiv och aids. En av många lesbiska hjältar som såg till att kunskap nådde ut i vårt regnbågssamhälle och att de fördomar som spreds i samhället motarbetades. Det räddade många liv och det känner en hel generation tacksamhet för. Under 18 år arbetade Anna med RFSL och dess hälsoverksamhet och under hela denna tid och tiden med EKHO var Anna en av de som gav lesbiska kvinnor både identitet och synlighet. För det känner en hel generation tacksamhet.

Anna Mohr, arkeologen som blev en av alla de som vigde sitt liv åt att även förändra vår samtid fick glädjen att uppleva att engagemanget också gav resultat. Jag tror att hon vet att vi uppskattade att hon var med om att ta fighten.

Annas fru Britt berättar att det är tomt nu därhemma. För Britt och för hunden Celtas ”som hoppar upp i Annas säng o undrar var hon är”.

Minnena från de många inom den lesbiska-, hiv/aids- och HBTQ-rörelsen som nu via sociala medier uttrycker sin sorg över Annas bortgång berättar också om en tomhet. Men trots att Anna inte finns med oss längre, så har hon lämnat de finast av spår en medmänniska kan ge.