QX möter handbollsspelaren Villads: ”Jag fick applåder och high fives när jag kom ut”

Villads Raahauge Jensen, 28, är uppväxt i Köpenhamn och började spela handboll redan som 10-åring.
– Jag var såld från day one, jag bara älskade att spela handboll och gör så fortfarande. Handboll är mer än bara en sport för mig. Handbollen är gemenskap, den är som min andra familj, berättar Villads för QX.
Han har spelat i de högsta handbollsligorna i Danmark, Norge och Sverige, och trivs för tillfället väldigt bra i den legendariska Lunda-klubben LUGI.
Att berätta för sina lagkamrater om hemligheten han burit på, att han är homosexuell, var inget enkelt beslut för Villads.
– Det jag var mest rädd för var att mina lagkamrater och min tränare plötsligt skulle se på mig på ett annat sätt, det var därför jag höll det hemligt så länge. Att jag inte längre skulle vara en del av gemenskapen. Laget är som en familj och handbollen är mitt liv. Jag är ju så mycket mer än min sexualitet och var rädd för att tappa den respekt jag har byggt upp inom handbollsvärlden och i laget. Som den som alltid ger 110 procent och alltid hjälper sina lagkamrater. I dagens samhälle är det ju numera helt normalt att vara homosexuell, men inte inom sporten. Det är därför jag tycker det är så viktigt att vara öppen med vem jag är.

En vanlig onsdag i början av januari tog Villads alltså det svåra men viktiga steget.
– Jag sa till laget att jag hade något jag ville berätta efter träningen, men jag tror inte att någon i förväg förstod vad det rörde sig om. Jag sa ”Jag vill gärna berätta en sak, jag är homosexuell. Jag tänker berätta om detta på Instagram, om hur det är att vara homosexuell i idrottsvärlden, men ville berätta det för er först.” Responsen var jättebra. Först fick jag en applåd och därefter ”high fives” från alla i laget. Det kändes riktigt bra och var en bekräftelse på att jag hade gjort rätt sak.

Några dagar senare skrev Villads ett långt inlägg på sitt Instagram-konto som inleddes ”Jag är homosexuell. Tre ord som i verkligheten borde vara lätta att säga, men som jag i många år har varit rädd för att vara öppen med”. Lite längre ner i inlägget, som illustreras med en bild på Villads som barn, skriver han ”Att dölja en stor del av vem man är för i stort sett alla människor gör att man aldrig riktigt kan vara 100 procent sig själv. Men jag hoppas att jag med detta inlägg kan vara till hjälp för andra, och kanske vara en förebild, som visar att det är okej att vara homosexuell i sportens värld.”
Även på Instagram var kommentarerna nästan uteslutande positiva, och såväl Antonio Hysén som Peter Jöback skickade hjärtan.

Har du märkt någon skillnad på hur dina lagkamrater behandlar dig nu efteråt?
– Nej, det är precis samma som innan. Så här efteråt kan man ju tänka ”Varför gjorde jag det inte tidigare?”. Men det var först nu jag kände mig mogen att ta det här steget.
Det kan ju vara en ganska tuff macho-jargong i ett omklädningsrum – är det något du tyckt varit jobbigt genom åren?
– Visst är det ofta en macho jargong, mycket snack om brudar, och ”bög” har ibland använts som ett skällsord, men jag har aldrig upplevt att detta har riktats mot mig personligen. Jag har till exempel aldrig haft problem med att duscha tillsammans med andra killar; sex är det sista man tänker på när man är med sina lagkamrater.

”Mitt privatliv tar jag dag för dag, kanske har jag en pojkvän om tre veckor, kanske tar det tre år”

Villads Raahauge Jensen berättar för QX att han alltid har vetat att han är homosexuell, men att han aldrig har behövt komma ut för sin familj.
– De har liksom alltid vetat. Min mamma säger att hon vetat sedan jag föddes. Det har aldrig varit något konstigt; mina föräldrar och min syster och bror är de mest fördomsfria personerna jag känner.
Han berättar vidare att han hade sin första hemliga ”crush” på en kille när han var 14, och att han hånglat med tjejer några gånger för att framstå som straight.
– Men jag har aldrig haft en riktig flickvän, och har inte haft sex med en tjej. Det har aldrig känts rätt.
Har du haft några pojkvänner?
– Nej, inte det heller, och det beror på att jag har haft allt fokus på handbollen, så det har inte funnits tid. Men självklart har jag haft sex med killar. Skulle ”Mr Right” dyka upp så kanske jag skulle ändra mig, men jag letar inte aktivt efter en pojkvän. Jag har dejtat en del, men inget seriöst. Vi får se vad som händer…
Vilka egenskaper ska din ”Mr Right” ha?
– Han är en kille med mycket energi och som liksom jag själv älskar att sporta och tar hand om sin kropp. Men han ska också gilla god mat och mysiga hemmakvällar.

Hur hoppas du att din livssituation ser ut om säg fem-tio år?
– Jag tänker spela handboll så länge jag kan, och efter det fortsätta jobba med handboll som tränare eller liknande. Mitt privatliv tar jag dag för dag, kanske har jag en pojkvän om tre veckor, kanske tar det tre år. Jag har alltid sagt att jag inte kommer att skaffa barn, även om jag älskar att umgås med barn. Men man ska aldrig säga aldrig…

Känner du dig hemma i ”gayvärlden”? Går du på gaybarer, firar Pride?
– Man kan ju vara homosexuell på många olika sätt och tycker det är helt okej att gå på gaybarer och fira Pride, men det har aldrig varit min grej. 95 procent av de jag umgås med finns ju i handbollsvärlden, så går jag ut blir det till straighta ställen.
Så då använder du appar för att hitta killar att dejta?
– Ja, oftast Tinder, men Instagram funkar också bra om man vill hitta trevliga killar. Det brukar börja med att någon skriver ”jag tycker du är snygg” (skrattar).

Du har berättat att en kompis hittade din profil på Tinder, men att du förnekade att det var du?
– Ja, jag var väl runt 22 år, och en tränare i min danska klubb, som också är homosexuell, hittade mig på Tinder. Då sa jag till honom att någon gjort en fejkprofil med mina bilder. Jag kände mig inte redo att komma ut just då, men nu är min läggning ingen hemlighet längre, so feel free to hit me up!

Pär Jonasson