10-årsjubilerande Peter Englund klär kändisarna: ”Allt började med Sean Banan”

Till vardags håller Peter Englund, 58, till i en källare mitt i Stockholm city – fullproppad med kläder, paljetter, peruker, smycken och mycket annat. Det är dit du går om du exempelvis vill göra dig lite extra fin till en fest. Förutom att anlita Peter som designer eller stylist kan du även hyra kläder och accessoarer i hans ateljé. Och vill du ha hjälp med hår och make tar han in specialister på området.
– Hos mig är det högt i tak och ingen förfrågan är konstig, förklarar Peter när QX kommer på besök.

Grattis till 10-årsjubileet! Hur ska du fira?
– Tack! Den 28 mars blir det ett jubileumsevent på Musikaliska med bland annat modevisning som sneglar tillbaka på det jag gjort genom åren, men också framåt med ny spännande design och styling. Nattklubben MILQ, som flyttat in i lokalerna, har specialöppet efter visningen för att hjälpa till att fira. Då kan man träffa modellerna från visningen, bland andra Tusse, Renaida och Klara Hammarström, som även är några av mina kunder.
Har du några fler kunder vi känner till?
– Ja, Idol-Sebastian, Linda Pira, Nanne Grönvall och Dollystyle känner väl de flesta till. Även Pernilla Wahlgren och Bianca Ingrosso har dragit på sig några trasor med PEEP-loggan i nacken. Admira Thunderpussy och Fontana från Drag Race Sverige är till stor del dressade av mig i tv-programmet, och kommer såklart också att vara med på jubileumsvisningen.
Hur började det hela för tio år sedan?
– Egentligen började det med dragshowgruppen Diamond Dogs som jag startade tillsammans med Reine Tapper 2002, och redan då var kläderna väldigt viktiga. Via jobb träffade vi ofta andra artister och produktionsbolag, och fick då en del förfrågningar om att göra kläder. Reine, som är en fantastisk skräddare, skötte klädbiten medan jag drev företaget Diamond Dogs framåt. När gruppen upplöstes hade mitt intresse för design redan tagit över, men eftersom jag i grunden är en ganska blyg och tillbakadragen person behövde jag ett namn att ”gömma mig bakom”, därför skapade jag PEEP. Jag står för all design och styling, men anlitar proffs när det gäller mönsterkonstruktion och produktion.
Vilket var PEEP:s första uppdrag?
– Det var Sean Banan i Mello 2013, när han framförde låten Copacabanana, som var först ut. Det var då jag på riktigt kände att det var detta jag skulle ägna mig åt.
Ditt största uppdrag så här långt?
– Det beror på hur man tänker. Att göra kläder av toarullar i barnprogrammet Superdräkten var riktigt stort. Rolandz med Robert Gustafsson i spetsen var ett stort projekt med mycket kläder, liksom kostymerna till showen Pernilla Wahlgren har hybris. Klara Hammarström i Mello 2021 och 2022 var också stort för mig, och ett minne för livet.
Vem är din önskekund att göra kläder åt?
– Någon som inte följer normen och har en vision med sin image. Kanske Tove Lo eller Agnes som båda imponerar på mig stilmässigt, så det skulle vara spännande att se vart det skulle kunna leda i en stylingsession. Axel Schylström i årets Mello var helt inne på att sticka ut, vilket ledde till betyget ”fem plus” i Aftonbladet. Jag vill jobba med fler som Axel!
Vad tycker du om hur vi svenskar klär oss?
– Svenskarna är välklädda, de vill sticka ut men ändå inte på något vis… Vissa killar tycker det är väldigt vågat med en rosa skjorta, vilket gör mig förvånad 2023. Den där normen och rädslan för att bli stämplad som gay som fortfarande lever kvar känns så 1993.
Klär vi i hbtq-världen oss bättre än svenskar över lag?
– För en 10-15 år sedan hade jag svarat ”ja”, men numera är det så uppluckrat och gränserna är inte lika tydliga mellan hbtqi och svenskar över lag när det gäller kläder. Jeans och t-shirt är allmänt rådande, men vid Stureplan finns det helt klart fler kostymer och muskorta klänningar i köerna än på gayställen..
Vad skulle du själv aldrig ta på dig?
– Något tajt. Jag har alltid gillat oversize kläder så jag fortsätter på den vägen ett tag till.
Ditt bästa stiltips?
– Ett enkelt stiltips är att göra som gamla tanter gör och dra på sig en snygg scarf i en stark färg, som man sedan applicerar runt halsen på valfritt sätt. Färgen lurar ögat och det ser ut som om man har tänkt till.
När föddes ditt klädintresse?
– När jag var fem år och fick min första Barbie. Jag gjorde inget annat än klädde på och av henne; stackarn var helt skinnflådd. Och så sydde jag såklart egna kläder till henne av dukar, lampskärmstyger och annat jag hittade hemma. Mamma blev skitsur många gånger, ha ha.
Vad gjorde du innan du satsade på att designa kläder?
– Jag var receptionist och telefonist; jag trivdes med att sitta bakom en receptionsdisk. Mitt skrivbord här i studion ser faktiskt lite ut som en receptionsdisk när jag tänker efter.
Du har som sagt sysslat med drag, men även jobbat som barnprogramledare?
– Ja, mellan 2014 och 2016 var jag Super-Peter i programmet Superdräkten på SVT Barnkanalen. Produktionsbolaget ringde mig och frågade, och jag som gillar att prova på nya saker svarade ja direkt. Samtidigt skapade jag också dansbandet Diamond Dogz som fanns under ett par år, med två album på Spotify som resultat. Även musikprojektet Disconun från 2016 finns på Spotify.
Vad har du annars på gång framöver?
– Till hösten gör jag kläder till både teater och musikal, men kan inte berätta mer just nu. Jag har ständigt små och stora projekt på gång med artister som ska spela in videos eller åka ut på turné. Och så dök 90-talsikonen Pandora, Anneli Magnusson, upp här för ett par veckor sedan. Hon har ett nytt koncept på gång i Sverige, och vi sitter panna mot panna och smider planer för hennes kläder.
Hur lever du privat?
– Jag är gift med Rasmus, vi har varit ihop i 29 år nu. Han är ekonom, är aldrig ute i svängen eller går på event och det är så skönt (skrattar). Han gillar mer att vara på landet, måla och snickra. Vi har kul ihop i princip hela tiden, annars hade vi förmodligen inte kunnat hålla ihop så länge
Till sist – hur ofta blir du ihopblandad med historikern, författaren och akademiledamoten Peter Englund?
– Inte så ofta numera, men när jag flyttade till Stockholm skaffade jag hemligt nummer eftersom så många ringde och frågade om jag ville komma och hålla föreläsningar om Poltava. En gång blev jag bjuden på en filmpremiär, men när jag kom dit förstod jag att festfixaren och fotograferna hade förväntat sig en helt annan Peter Englund, som i princip aldrig går på röda mattan.