New York-gänget Fcukers visade sig vara en härligt positiv överraskning som påminde om ett nutida Deee-Lite med sina partyhits och vansinniga filmklipp. Hela Höjden dansade i en timme och applåderna ekade när bandet plötsligt kände sig tvingade att be om ursäkt för att de var amerikaner och ville vara tydliga med att de också hatade Trump. Jag tror jag kan ha hittat ett nytt favoritband!
Queer-representationen var dessutom stor under fredagen. Geese, festivalens kanske mest tokhyllade band som ofta kallas för indiepopens stora räddare, har transkvinnan Emily Green på gitarr. Den engelska punkduon Lambrini Girls är kända för att hålla brandtal mot anti-translobbyn, och samma sak hände igår under en härligt kaotisk spelning i Slottsskogen. Och slutligen frälste ljuvliga Jacob Alon oss med sin gitarr på Höjden-scenen. Hens musik är en mysig mix av folkmusik och singersongwriting, och för en gångs skull (detta slutsålda festival-år) så var det inte vansinnes-trångt framför scen.
Det var det däremot klockan 1.30 på Bananpiren när Agnes klev på. Kajskjulet var fyllt till bristningsgränsen, och Agnes levererade därefter. Visst var hon bra på Pride 2023, men det här var verkligen next level. Lokalen passade hennes nuvarande klubbstil perfekt, och jag tror aldrig jag sett henne bättre. De flesta låtarna kom såklart från de två senaste albumen (med tonvikt på årets Beautiful Madness) men allsången till Release Me var årets mäktigaste hittills. Nästa gång måste Agnes få plats i parken – det var ju mera folk på Bananpiren än på de flesta spelningar i Linnétältet!
Men det var igår. Lördagen går ut hårt med 90-talsfavoriterna i Saint Etienne, där sångerskan Sarah Cracknell har, enligt oss, en av världens allra bästa popröster. Det brittiska kultbandet har byggt en låtskatt som få kan mäta sig med och förhoppningsvis blir det en generös dos klassiker som He’s on the Phone, Only Love Can Break Your Heart och Nothing Can Stop Us. Har man missat Hannes tidiga spelning redan vid lunchtid, är det här en perfekt start på festivalens sista dag.
Sedan väntar flera av festivalens största publikdragare. Veronica Maggio behöver väl egentligen ingen närmare presentation, hon är fortfarande en av Sveriges starkaste liveartister och hennes Way Out West-spelningar har tidigare utvecklats till allsång från första till sista låten.
Sombr var ett av de första namnen som släpptes inför årets festival, och var väl i sanningens namn kanske hetare då för ett knappt år sedan än vad han är idag. Amerikanen har ju dock på kort tid vuxit till ett av de mest omtalade nya namnen inom alternativ pop och hade några av förra årets absolut största hits på radio och streaming. Självklart måste man se hur han är live!
2024 året blev Göteborgsbandet Terras spelning på Höjden närmast mytomspunnen. Publiken var enorm, scenen alldeles för liten och många fick nöja sig med att lyssna eftersom sikten var obefintlig. I år har festivalen gjort helt rätt och flyttat Terra till Linnéscenen, som mycket väl kan vara Way Out Wests bästa scen. Frågan är dock om inte bandet redan blivit för stort för denna scenen också…
Och sedan har vi Lorde som gör Göteborg- och Way Out West-premiär med nytt material och en liveshow som fått strålande recensioner. Få artister sägs lyckas kombinera intimitet och arenakänsla på samma sätt, så att parkera framför Azalea vid niotiden ikväll är en självklarhet för de som haft turen att få biljett till idag.
Festivalen avslutas med Gorillaz, ett av 2000-talets mest inflytelserika band med Damon Albarn (som var här för bara tre år sedan med Blur) och hans fyra animerade bandkollegor Murdoc, 2D, Russel och Noodle. Vem älskar inte låtar som Clint Eastwood eller DARE, men frågan är om de verkligen känns som festivalens hetaste bokning 2026? Det blir tufft att leva upp till Chappell Roans avslutning 2025, och vi vet ju alla att det är här Zara Larssons konsert från i torsdags borde ha legat.
Dagens personliga tips blir annars Joshua Idehen. Brittens blandning av spoken word, soul, electronica och poesi är något alldeles eget. Har du inte redan gjort det, lyssna på Mum Does the Washing innan du går till spelningen (eller om du inte ska till WoW idag – lyssna på den ändå). Den är ett lysande exempel på hans förmåga att förvandla vardagliga observationer till något både humoristiskt, träffsäkert och djupt berörande, och en av förra årets bästa. Det är kanske inte festivalens största namn. Men det kan mycket väl bli en av helgens största upplevelser.
Här nedan är Carls fantastiska bilder från igår. Vi ses i Slottsskogen!
Uppdaterad 2026-08-15
