I augusti i år fick Claire ett mejl från USA. Hennes låt Clouds (2023) kom med på soundtracket till Universal Pictures-filmen One Night Only. Hon är en av två artister från Sverige vars musik är med. Den andra är Robyn med Dopamine. Nu har det gått en månad sedan filmen hade svensk biopremiär och Clouds har sedan dess fått en renässans på Spotify.

Vad är storyn bakom Clouds?

– År 2021 började jag på Musikmakarna, en musikutbildning, och under hösten hade vi ett låtskrivarcamp. Där hamnade jag i grupp med några klasskompisar och även två som gick året över mig. Vi skrev låten på två dagar, säger Claire Soukup. 

– Jag sjöng leadsång på den, vilket kändes kul. Men det fanns inte någon tanke att låten skulle vara till mitt artistprojekt. Jag fokuserade på låtskriveriet på Musikmakarna, men jag kände ändå att det är artistgrejen jag vill göra. Två år senare släppte jag den, fortsätter hon. 

Hur kom det sig att du släppte den efter två år?

– Våren 2023 var jag med i ett program om låtskrivare på SVT som hette Songland. När jag sökte till programmet var det med den låten för att jag tycker att den är bra. Efter serien bestämde jag mig för att släppa den själv. De jag skrev låten med tyckte också att det kändes kul att det hände någonting med låten, istället för att den bara skulle ligga på en hårddisk.

För en månad sedan fick låten ett nytt uppsving när den var med i filmen One Night Only. Hur fick du in låten i där?

– Jag hade en kort period under hösten 2023 då jag pitchade min musik till folk. Jag skickade till flera olika bolag och på något sätt kom jag i kontakt med en kille på ett bolag, så jag skickade låten till honom. 

– Sedan gick det några år och det hände inte mycket och jag glömde bort att jag hade haft kontakt med honom. Jag körde låten ibland när jag gigade och publiken tyckte om den. I augusti 2026 fick jag ett mejl från den där killen jag skrivit med, och han berättade att låten skulle vara med i filmen.

Vad kände du då?

– Om man kastar ut någonting i en period av livet kommer det tillbaka som en bumerang när man minst anar det. Kort och gott kändes det väldigt kul.

Den här personen du hade kontakt med, var han i USA?

– Exakt. Jag har aldrig träffat honom. Vi har mejlat lite. Han är amerikan, vad jag har förstått, och har sitt lilla bolag med sin bror. 

Nu har det gått en månad sedan den svenska biopremiären. Känner du att ditt artisteri har förändrats sedan dess?

– Jag tycker att det har gett mig ny motivation som behövs när man vill nå ut på ett kommersiellt plan. Jag har fått många nya lyssnare i alla fall, vilket är väldigt kul. 

Du har varit med i QX tidigare några gånger och i senaste intervjun sa du att du identifierar dig som lesbisk. 

– Ja.

Är det så du identifierar dig idag?

– Idag identifierar mig som queer och bisexuell.

– När jag identifierade mig som lesbisk, vilket inte var alltför länge sedan, så var det självklart för mig då. Sedan upptäckte jag andra känslor i mig, men jag känner mig fortfarande queer. Men inte lesbisk utan bisexuell. Det är en hel resa i sig att förstå mig själv och min bisexualitet. 

Har du stött på något problem med att vara queer i musikbranschen?

– Nej, det skulle jag väl inte säga. Musikbranschen är en plats som samlar folk som inte alltid tillhör normen. Den känns ganska queer, i alla fall med de jag omger mig med. Jag har inte hittills, tack och lov, upplevt något jobbigt. Men vi lever naturligtvis i ett heteronormativt samhälle och det är gubbigt i branschen. Det är väl det som skulle vara det jobbiga. Men nej, jag upplever inte att det är något problem. 

Kan det till och med finnas fördelar med att vara queer i musikbranschen?

– Jag tycker alltid att det finns fördelar med att vara queer, att upptäcka och dyka in i det universumet. Queerhet är så konstnärligt. Det finns ett samspel att koppla samman konst, kultur och personligt uttryck med queerhet.

Tycker du att det finns utrymme för öppet queera artister på musikmarknaden i Sverige i dag?

– Jag har sett att det växer fram. Nu är jag inte någon Spotify-förespråkare, men de har sina hbtqi-satsningar med sina Glow-spellistor. Livescenen är också ganska välkomnande för queera uttryck. Det finns väldigt många på undergroundscenen som är öppet queera och äger den identiteten, det beror på var man tittar. 

Vad skulle du ge för tips till alla queera musiker där ute som har drömmen att få med sin låt i en film?

– Att våga testa sig fram. Sådant här händer absolut inte över en natt. Man behöver inte känna sig helt redo innan man hör av sig till folk och vågar synas. Om jag hade väntat på att jag skulle veta precis vem jag var, vad jag vill säga och hur jag ska säga det, hade jag inte varit där jag är nu.