Indiepop-artisten Juli von Lou kommer från gränsen mellan Småland och Hallands skogar och  jobbar på ny musik i Norge. När hon var yngre var hon ett stort fan av Lana Del Ray, och i december förra året signades hon av samma person som signade henne. Nu är Juli aktuell med nya singeln To A Girl From West Virginia.

– Jag träffade en person från West Virginia som jag blev vän med på internet. Vi sågs första gången i Göteborg och då visste jag inte om kemin mellan oss skulle fungera i verkligheten. Ändå blev jag dödskär i henne. Efter det åkte jag till Bergen och skrev låten som hon var inspirationen till. Innan det här hade jag gett upp på kärleken. Men med den här låten tänkte jag: ”men vad fan, jag kan ju bli kär igen.”

Nyligen släpptes en mörk musikvideo till den. Du gör dig av med en kropp och hamnar i fängelse. Vad är det som videon symboliserar?

– I videon begraver jag mig själv. Jag gör mig av med mitt gamla liv som inte längre gör mig gott. Jag gick in i att vara ledsen som jag inte ville vara egentligen. Jag tyckte inte om mig själv, men träffade till slut någon som fick mig att känna mig som en bättre person.

Två dagar innan musikvideons tänkta inspelning befann Juli sig i London på Portobello Road Market. Planen var att hon skulle hinna vara ledig innan hon skulle flyga till Spanien för videon. Klockan hann dock inte bli mer än elva när det svartnade för ögonen. Det slutade med att hon sprack skallbenet och bröt näsan.

– Jag fick lära mig den hårda vägen att jag har epilepsi. Jag hade aldrig tidigare haft ett anfall, och gick in på ett café som tyvärr hade ett stengolv. Sedan har jag tydligen bara fallit rakt fram och började krampa. Jag var sängliggande i flera månader.

Idag mår Juli bra och videon fick spelas in i Sverige senare med samma budget, tack vare ett förstående skivbolag. Den spelades in i skogarna där Juli växte upp där hon fick hjälp av sina vänner och familj att göra den.

Kan det vara terapeutiskt att ha en musikkarriär när man får göra sådana här personliga projekt?

– Både ja och nej. Det är inte lätt att bli artist. Kan du undvika att bli artist, gör det. Jag vet att det pratas mycket om artister som blir pressade av sina team. Men är det någon som kör in mig i väggen är det nog jag. Alla runt omkring mig bryr sig om att jag ska ta hand om mig själv. Många i mina skor tror jag lägger den hårdaste pressen på sig själva, säger hon.

Efter flera års arbete är debut-EP:n på väg. I november kommer The Tale of a Honky Tonk Alien.

– Låtarna jag har skrivit är på något sätt kärlekslåtar. När jag växte upp lyssnade jag mycket på musik från 40- och 60-talen. Jag tycker att det finns fina kärleksförklaringar i den musiken, det nästan barnsliga i hur kärlek känns.

– Som någon som växte upp vetandes att jag gillade tjejer tyckte jag inte heller att det fanns låtar jag gillar som är skrivna från ett sådant perspektiv där det är samkönat. När jag började skriva låtar var det min vision att skriva de här ”gamla” kärlekslåtarna fast från mitt perspektiv.