Patrick Stewart dog den 28 oktober i sitt hem i Los Angeles. Enligt ett uttalande som publicerats i hans sociala medier hade han levt med Alzheimers sjukdom och Lewykroppsdemens.
Med sin karaktäristiska röst och pondus blev Stewart en världsstjärna genom Star Trek och X-Men. Men det finns också en annan roll som förtjänar att lyftas fram: Den som Sterling i Jeffrey från 1995.
Filmen, regisserad av Christopher Ashley efter Paul Rudnicks pjäs, handlar om en ung bög i New York som bestämmer sig för att avstå från sex av rädsla för hiv. Naturligtvis träffar han då en man han verkligen vill vara med, som är hivpositiv.
Stewarts Sterling är en elegant inredare med vass tunga och starka åsikter, som försöker få sin vän att våga släppa in kärleken. Själv lever han med dansaren Darius, spelad av Bryan Batt. Deras relation ger plats åt både humor, ömhet och sorgen som aidsepidemin för med sig.
Patrick Stewart fick mycket beröm för rollen i filmen som ses som en tidigt HBTQ+klassiker. Särskilt samspelet mellan Stewart och Batt lyftes fram som en av filmens stora tillgångar. En av USA:s främsta filmkritiker, Roger Ebert, kallade Stewarts gestaltning ”den mest skarpt tecknade och underhållande karaktären”
För Stewart själv var det viktigt att rolltolkningen blev respektfull. Han bad manusförfattaren och regissören att uppmärksamma honom på stereotypa manér och gester.
– Jag ville i slutändan visa respekt för mina gayvänner och gaycommunityt i stort, sa han i en intervju 1995.
I Jeffrey fick publiken se en annan sida av skådespelaren som så många förknippade med kommandobryggan på Enterprise: sylvass, extravagant och sårbar. En man som kunde leverera en dräpande replik och samtidigt bära sorgen över att vara på väg att förlora den han älskade.
