Att säga att det var ”crazy, it’s party” vore alltför uppenbart. Och detta på söndagskvällen, när de flesta svenskar redan mentalt förbereder sig för en ny arbetsvecka.
Det här är den tredje konserten i Sverige för ”People’s Champion”, som artisten själv kallar sig. Den första ägde rum direkt efter hans ”nästan-seger” i Eurovision 2023. Sedan dess har Jere Pöyhönen (artistens riktiga namn) förändrats märkbart. Hans engelska har blivit betydligt bättre och han har kanske till och med förlorat en del av den charm som han en gång visade när han blygt gav intervjuer.
Däremot har han blivit mer självsäker i alla avseenden. Redan under de första sekunderna på scenen utstrålade Käärijä energin hos en riktig rockstjärna. Han har redan uppträtt på Coachella och den legendariska arenan Red Rocks i Colorado, och i maj höll han den då största solokonserten EURODISKO i Helsingfors, som lockade över 10 000 åskådare. Han har släppt flera uppmärksammade samarbeten med sina ”ESC-bröder” Joost, Tommy Cash och Baby Lasagna. Och nu är han ute på den största Europaturnén i sin karriär: 26 städer i 19 länder.
Det betyder dock inte att artisten har blivit mer polerad. På skärmarna dyker en enorm pung upp… Käärijä imiterar sexuella poser, stänker vatten på kvinnliga fans, drar skämt, flörtar med publiken och umgås gärna med åhörarna, samtidigt som han bevarar sin image som en kille från folket. Allt detta är särskilt roligt mot bakgrunden av det pompösa Berns med sina enorma ljuskronor och palatsliknande interiörer.
”WTF! Vad är det här för scen?! Det är ju en prinsessas dröm! Men jag är Mister Lonely Prince. Och jag letar efter min prinsessa!” utbrister han under kvällen.
Hans andraplats i Eurovision 2023 skaver fortfarande för Eurovision-fans i allmänhet och för finska folket i synnerhet. Trots att Loreen bevisat om och om igen att rätt låt vann. Tattoo närmar sig miljardsträcket i streams medan Cha Cha Cha har strax över 200 miljoner streams. En toppensiffra för en Eurovision-låt, men 2023 var Loreens seger.
Käärijä blandar rap, elektroniska beats och medryckande poprefränger. Resultatet blir en och en halv timme av musikaliskt kaos och dansant eufori. För vissa går euforin så långt att säkerhetsvakterna måste eskortera ut dem ur salen.
Låtarna är korta, i bästa TikTok-anda, och avlöser varandra i rasande takt. En riktig överraskning blir den spontana körsången av Dancing Queen tillsammans med publiken. Men kvällens mest oväntade ögonblick är artisten Autiomaas låt i en helt ovanlig balladversion. Fansen lyser upp salen med sina mobilficklampor, medan Käärijä sjunger om baksidan av populariteten:
I’ve learned to speak
And started feeling carefully
I’ve taken time for myself
And invested in relationships
Still, my head is empty
Det är det enda ögonblicket då ”People’s Champion” lägger skämten åt sidan och låter publiken kika bakom fasaden på sin scenpersonlighet. Men Käärijä låter oss inte sörja länge: festen fortsätter, och finalen blir förstås Cha Cha Cha. Publiken går i extas, och det känns som om man kan höra den över hela Stockholm just då.
Vi hoppas att Loreen vid den här tiden befann sig någonstans på sin ö eller på ännu en modevisning i Paris. Men drömmen om att se dessa två tillsammans på scenen lever fortfarande för månget Eurovision-fan.
Anton Isiukov
