På plats på den svenska premiären var HBTQ+kändisar som Fontana, Alex Letic och Andreas Wijk samt Mellovinnaren Cornelia Jacobs, som inte har synts så ofta offentligt på senare tid. Tyvärr var filmens svenska stjärna Edwin Ryding, inte på plats då han dagen innan hade deltagit på filmens världspremiär i New York. Ryding vände sig dock ändå till sina svenska fans genom en videohälsning direkt från en taxi på väg till röda mattan i New York.
Den 23-årige skådespelaren spelar rollen som Vitus, en student vid Capitol University som, tillsammans med Proserpina Trinket (Iris Apatow), lillasyster till välbekanta Effie Trinket, ingår i teamet som förbereder deltagarna inför Spelen.
Deras uppgift är ganska speciell: att få ordning på tributerna från Distrikt 12 innan de går ut i arenan, kamma deras hår och till och med borsta deras tänder. Ryding själv har beskrivit sin karaktär som en person som är något avskild från verkligheten.
Vår Young Royal syns bara ett par minuter på skärmen, men vilka minuter! Framträdandet är kort, men desto mer minnesvärt. Och framöver väntar som bekant en ny säsong av Heated Rivalry för honom.
När det gäller The Hunger Games: Sunrise on the Reaping är det inte svårt att hänga med, även om man inte alls minns handlingen i den ursprungliga trilogin och prequeln som kom ut för tre år sedan. Samtidigt kan filmen nog underhålla fler än bara filmseriens fans. Det dyker upp A-liststjärnor på vita duken var sjunde minut i de mest extravaganta – om än inte alltid meningsfulla – rollerna. Särskilt utmärker sig Glenn Close i rollen som Druzilla Sickle. Skådespelerskan har förvandlats till oigenkännlighet och påminner om en dragqueen.
Kieran Culkin leder tv-intervjuer med deltagarna i Spelen, Elle Fanning skymtar i en och en halv minut längre än Ryding, och Billy Porter dyker upp från ingenstans, för att lika snabbt försvinna igen. Men han ser lika spektakulär ut som alltid.
På tal om kläder… Extravagans, ovanligt utseende, lek med könsroller och teatralitet har alltid utmärkt invånarna i Capitolium. Det är just därför sagans fans i åratal har diskuterat dess queer-undertexter. Men tyvärr finns det i den nya filmen inte utrymme för en riktig queer-berättelse. Det finns trots allt flera sådana karaktärer i Suzanne Collins böcker. I den tidigare prequeln The Ballad of Songbirds & Snakes dyker till exempel Pluribus Bell upp, en före detta nattklubbsägare i Capitol. Han var i många år i ett förhållande med en man vid namn Cyrus.
I den nya boken dyker Clerk Carmine upp, som fostrar Lenor Dove, Haymitchs älskade. I Panem måste man dölja samkönade relationer.
Som Heymitch förklarar kan man, om man älskar en person av samma kön, utsättas för förföljelse från Fredsbevararna, förlora sitt jobb och till och med hamna i fängelse. Så i det avseendet skulle den nya delen av sagan kunna få ett extra, verkligen intressant berättelseplan. Men filmen följer tyvärr den uttrampade stigen och erbjuder inte något nytt på HBTQ+fronten. Även små hänvisningar till queer-karaktärer har tagits bort från filmatiseringen.
Detta är tyvärr i linje med den rådande situationen i Hollywood. Enligt GLAAD:s undersökning ”Where We Are in Film 2026” innehöll endast 46 av de 225 filmerna från de tio största amerikanska distributörerna år 2025 minst en HBTQ+-karaktär. En trist utveckling minst sagt.
I den nya filmen får vi i alla fall nöja oss med ett kort framträdande av öppet queera Billy Porter. Och Edvin Ryding.
Anton Isiukov @imaginary_anton