Inklämd mellan två Europride-veckor drar den tolfte upplagan av Way Out West, Sveriges coolaste alt. mest pretentiösa (lite beroende på inställning) musikfestival igång i Slottsskogen i Göteborg. Och kanske, kanske är det bara min glädje efter Stockholm Prides härliga Schlagerkväll och ett återförenat Alcazar som gör att jag känner mig lite besviken när jag kollar på programmet inför mitt personliga tioårsjubileum på festivalen.

Men nog känns det ganska blekt? Bara det att ett av de 20 största namnen på årets affisch är…en film?

Jo, här finns så klart stjärnor som Lily Allen, Kendrick Lamar, Arcade Fire, M.I.A, Miriam Bryant och Lykke Li mixat med några golden oldies (Patti

Smith, Thåström, Iggy Pop) och så den där typen av artister man nästan tror övervintrar nånstans vid säldammen så de kan dyka upp år efter år; Jenny Wilson, Fever Ray, Oskar Linnros, Little Jinder

Men visst känns den där kvällen när Kanye West stod på samma scen som en Prince som skrek “I have too many hits!” ganska långt borta? Eller när Håkan Hellström rev av hela sitt debutalbum och skakningarna i marken kunde mätas på Richterskalan?

Efter förra årets HBTQ-certifiering och Frank Ocean-knock känns det dessutom ganska magert för en stackars QX-reporter. Nog hade jag hoppats på en Sam Smith, ett

Years & Yearsen Patrick Wolf (OK, möjligen för att en del av mig alltid hoppas på en Patrick Wolf) eller att Beth Ditto fått en ny chans efter förra årets sena avhopp.

Samtidigt vet jag att det är få saker i livet som kan slå en varm, solig dag i en av Sveriges vackraste parker, sprängfylld av ny musik att upptäcka, intressanta paneldiskussioner att ta del av och iskalla öl att dricka tillsammans med massa snygga, coola människor.

Och visst längtar jag efter att försöka få se artister som Sigrid, Sarah Klang, Lily Allen, Charlotte Gainsbourg, Susanne Sundfør, Superorganism

och Grantsamt så klart hitta alla de där nya namnen som helt gått förbi mig och som kommer hjälpa mig igenom hösten.

Så det blir säkert fantastiskt i år också! Annars så har jag ju alltid Boy George och ett återförenat Bananarama att se fram emot när Europride fortsätter nästa vecka…