Før vi Går Hjem föddes ur en ”euforisk smältdegel” på ett skrivarcamp där tre dagar skulle bli tre låtar. När låtskrivarna slutat för dagen uppstod låten om ett nattligt möte som man vet inte varar, men som man aldrig vill ska ta slut. Lite inspirerad av Troye Sivan.
– Som låtskrivare har jag aldrig skrivit klubbmusik, men som Eurovision/gay-fan har jag alltid lyssnat på genren. Och jag ville gå lite åt Troye Sivan eftersom jag upplever att han bor i mig hela tiden, berättar Søren Torpegaard Lund.

Låten innehåller ett Eurovision-bekant ljud som hördes i Loreens Tattoo, vilket både är en hyllning och något som kom organiskt.
– När vi började producera låten, så skickade jag Loreen som en referens, och sen kom min producent tillbaka med ett par ”Loreen-ljud”. Hon är ju The Eurovision Queen, så jag är glad att säga att det är en liten homage till henne.

Søren Torpegard Lunds låt är på danska vilket är ovanligt i moderna ESC-sammanhang. Sedan 1997 har landet bara tävlat med en låt på danska vid ett tillfälle, 2021.
– Jag tror att vi blev lite rädda för vårt eget språk efter att det inte gick så bra 1997. Och vi är ett väldigt litet språk i världen, inte så uppskattat som franska eller italienska. Men trenden med nationella språk har vänt i Eurovision och jag vill vara en del av det narrativet. Sedan skriver jag bara på danska, och har aldrig skrivit på engelska. Så det känns självklart för mig.

Foto: Nikolaj Thaning Rentzman

Har du hört att vissa tycker att din låt har likheter med Rasmus Seebachs danska klassiker Natteravn?
– Nej det har jag inte hört.  Men Rasmus Seebach är en av de största pop-ikonerna i Danmark, och jag har lyssnat mycket på honom. Så om någon jämför mig med honom: Tack!

Vi hoppar tillbaka till den 14 februari då du vann både folkets och juryns högsta poäng i danska Melodi Grand Prix. Hade du några favoriter i årets final?

– Som Eurovision-fan tyckte jag att det var det starkaste året på länge. När jag hörde att Sissal (som vann i fjol) skulle komma tillbaka tänkte jag: ”Jaha, då är det kört för oss andra, jag kan lika gärna dra mig ur tävlingen direkt.” Så hon var en favorit, och Erika Jayne hade kunnat vinna allt. Och jag älskade Myrkur, som kunnat bli ett intressant Eurovisionbidrag.

Om vi tittar på danska bidrag genom åren, har du några favoriter?

– Ja, och det kanske till och med är min favoritlåt i Eurovision någonsin: En dansk låt som heter Lige der hvor hjertet slår. Den kom 1991 och är så otroligt fin.

Har du några svenska favoriter från Eurovision?

– Självklart Loreen. Euphoria var en kosmisk explosion, som förändrade hela Eurovision-DNA:t. Så många artister har inspirerats av henne, inklusive jag själv.

Vad tycker du om My System med Felicia?

– Den är en total banger. Den ger riktiga hardcore EDM-vibbar, vilket vi inte brukar se göras lika välgjort i Eurovision. Det är lite oväntat att Sverige skickar den typen av låt, och som fan älskar jag att vi nordiska länder skakar om lite i år.  Inte heller min låt är ju så ”dansk”. Jag gillar när länder tar risker.

Det blev en del rubriker i dansk kvällspress när Søren Torpegard Lund vann. En rubrik som blåstes upp var när en stylist refererat till honom som ”gaykillen i nätstrumpor” vilket syftade på Sörens genomskinliga överdel. Stylisten menade att Søren ju är öppet homo och det bara var fakta, medan andra menade att Sorens sexualitet inte hade med framträdandet att göra.
– Det där är både komplext och väldigt enkelt på samma gång. Jag blev personligen väldigt förvånad, för jag hade inte tänkt att min show skulle vara särskilt ”gay”. Jag försökte bara göra ett nummer och ha en styling som passade låten. Min inspiration kommer från queert nattliv, för det är ju min verklighet. Men jag kunde ha gjort det mycket mer ”gay”… Så jag blev förvånad över hur mycket uppmärksamhet, och hat, min outfit fick. Samtidigt blev jag inte förvånad, eftersom vi i Danmark ibland ser oss som väldigt icke-homofobiska, men det finns fortfarande kvar 2026. Det säger också något om utvecklingen globalt, att detta blev en grej. Vi tar onekligen steg bakåt. Men jag är ändå glad att det skapade uppmärksamhet kring ämnet, och även om det var lite jobbigt, så fick jag tusen gånger mer kärlek än hat.

Hur var det att komma ut?
– Det var en ganska smidig övergång, Från att som barn klä mig i klänningar, måla naglarna och ha dockor…Mamma gav mig ett smink-set när jag var fem eftersom hon inte ville att jag skulle förstöra hennes läppstift längre (skrattar). Jag tror inte att någon blev särskilt förvånad, allra minst jag. Men samtidigt, att leva i en värld där det inte är normen att vara gay, gjorde att jag definitivt hade några år där jag försökte förändra mig själv för att passa in mer och framstå som lite mer “straight passing”. Sen när jag började på scenskolan för musikalteater blev det som en nystart, och jag kom ut för folk lite i taget. Jag berättade för människor jag litade på, som mamma och pappa. Och alla var bara så här, “jaha, okej”. Så jag antar att det var svårare för mig än för världen runt omkring mig. Men man måste göra det i sin egen takt. För mig har det varit den största gåvan att vara så tydlig i min identitet från så ung ålder, eftersom det har gjort mig starkare i den jag är.

2023 tävlade Søren i den danska uttagningen med en låt som Lige her. En låt som han berättat handlar om ”choosen family”, en realitet för många HBTQ+personer som är närmre sina vänner än den närmaste familjen.
– Jag kände direkt att den handlade om alla människor runt mig som alltid har accepterat mig. En självklar hyllning till de som alltid älskar dig.

I slutet av mars publicerade Søren en bild på Instagram där en dator med ett anti-Hamas-klistermärke syntes och vips var Sørenindragen i en diskussion kring politiskt ställningstagande. Datorn visade sig tillhöra en kompis, men Eurovision-commynityt var upprörda och Danmark tappade en placering i oddslistan.

Är det svårt att navigera i Eurovisionvärlden idag när alla granskar varje litet steg man tar?

– Ja, jag börjar inse vilket liv jag har klivit in i. Från att vara privat till att plötsligt bli omskriven är en stor omställning. Men jag försöker hålla fast vid vem jag är och samtidigt skydda min mentala hälsa. Det måste vara roligt, annars finns det ingen mening.

Du ligger högt i oddsen, är det hedrande eller skapar det press?
– Som fan är jag överlycklig: Danmark har ju inte haft det så lätt de senaste åren. Men sen inser jag att det är mig det handlar om, och då blir jag lite nervös. Jag försöker dock att fokusera på att göra mitt bästa och ha kul.

Har du några egna favoriter i år?
– Det är som att välja mellan sina barn! Men Portugals bidrag fastnade verkligen hos mig. De gör något annorlunda, och det uppskattar jag.

Foto: Nikolaj Thaning Rentzman

Om din låt var en film, vilken film skulle den vara? 

– Kan jag bara få säga Heated Rivalry, även om jag inte vet att det inte är en film? Jag laddade i hemlighet ner serien via VPN och såg hela alltet i ett svep innan den släpptes i Europa. Jag älskar den.

Vilken är din favoritscen?
– Det måste vara Ilyas monolog på ryska när han är i den där tunneln. Jag gick plötsligt från att vara en ”thirsty” gaykille som tittade på en serie om snygga män till att bara sitta och gråta. Jag kände verkligen hans känslor, det var väldigt, väldigt vackert.

Så du är taggad på del två?

– Åh ja, och det är alldeles för långt bort! Jag har inte läst böckerna än, men min pojkvän läser dom just nu. Så jag tänker att jag ska låna dom efter att han är klar.

Har du ett favoritställe i Köpenhamn?

–  Ja, en klassiker är Nevermind, en gaybar nära Tivoli dit jag gått i många år och dansat till Loreen och Robyn. Jag gick dit veckan efter att ha vunnit danska Melodi Grand Prix, och jag stod och dansade vid en ”pole”, som man gör där (skrattar). Plötsligt spelades min låt och hela klubben pekade på mig och dansade med mig. Det var så fint att bli stöttad, inte bara av Danmark, utan särskilt av mitt community. En väldigt vacker stund.