Empire of the Suns hits har säkert en speciell betydelse för millennialgenerationen, som en gång mot slutet av 00-talet dansade loss till låtar som ”Walking on a Dream”, ”We Are the People” och ”Alive”. Men på konserten på Gröna Lund i Stockholm fick de trängas: de första raderna var fyllda av representanter för Gen Z, som redan upptäckt bandet tack vare internet. Många hade tagit plats vid scenen redan på morgonen.
Det var just tack vare denna unga publik, och naturligtvis bandets obestridliga danshits, som konserten inte bara blev en konsert där publiken lugnt gungar i takt med musiken, det var fest: med galna danser, hopp och allsång av varje rad.
Det var samtidigt en spirituell seans, en kosmisk resa och en teaterföreställning i en och samma konsert. ”Han är någon sorts shaman och trollkarl”, hörde jag någon i publiken säga om bandets frontfigur Luke Stills.
Kanske är det också därför Empire of the Sun under åren har samlat en stor hbtqi+-publik. Deras gränslösa estetik, teatraliska uttryck och känsla för eskapism har länge haft en särskild dragningskraft på queerpubliken.
Efter konserten hörde jag kommentarer från besökare. ”Energin är helt fenomenal”, ”Varje kostymbyte väckte jubel” och ”Det är som om Beyoncé vore en man”…
Anton Isiukov
