Berättelsen kan närmast beskrivas som en romantisk komedi samtidigt som de skildrar sorg och livet efter en depression. Huvudpersonen Marja lär bland annat känna grannen Millan som kommer över med sherry och inkluderar Marja i sin vängrupp.

Hur kom du på handlingen till boken?  
– Jag pitchade idén hos RFSL:s seniorföreningar och Tupilak. 13 seniorer tackade ja och berättade individuellt om sitt liv i syfte att bidra till boken.

 Vad betyder berättelsen för dig?  
– På ett personligt plan har den inneburit vänskap över generationsgränser på ett sätt som jag verkligen saknat, då jag inte haft nära band till några far- eller morföräldrar. När jag drev HBTQ+bokhandeln Hallongrottan var det många seniorer som berättade för mig om sina liv och då tänkte jag att det borde förevigas av någon.

Var det en självklarhet för dig att I slutet av regnbågen skulle uppdateras och släppas som en nyutgåva?  
 
– Nej, det var förläggaren Horst Schröders idé, vilket var väldigt kul eftersom jag växt upp med tidningarna som han gav ut på 80- och 90-talet. Cirkeln blev sluten för mig, och det var även hans idé att låta mig klämma i med 50 sidor bonusmaterial – så roligt och lyxigt!

Vilka läsare hoppas du nå med din berättelse?  
– Jag blir extra glad när äldre hittar boken och tycker om den. Många av karaktärerna har migrerat till Sverige och när läsare som själva migrerat gillar boken känns det extra kul.

 Har arbetet med boken förändrat din egen syn kring åldrande och HBTQ+personer?  
– Absolut kring åldrande i alla fall! Feedback jag fick var bland annat ”Vem tror du ska vilja läsa din bok om den bara är deppig och tråkig? Vi vill ha romantik! Sexscener! En kyss i månskenet!” Jag skrev in allt detta och det gjorde boken så mycket bättre. Jag gick även på några av Golden Ladies fester och de hade otroligt bra dansgolv där ingen verkade tänka ”det är en dag i morgon också”.

 Hur gick arbetet till när du skrev och tecknade berättelsen? Började du med texten eller med bilderna?  
– Jag började med att samla in berättelser och sedan försökte jag matcha ihop de minnen jag hade med fiktiva karaktärer och pussla ihop dem till ett bra flow. Jag ville att det skulle handla om en gammal butch, och byggde sen upp karaktärerna innan jag konstruerade ramhandlingen, som är byggd mycket på mina egna erfarenheter. Jag uppsökte feedback både från äldre och från personer med andra perspektiv vilket formade berättelsen mycket.

 Vad kan vi förväntas av dig i framtiden?  
– Just nu är jag doktorand på Konstfack och beräknas doktorera om cirka tre år, förhoppningsvis kommer en kul avhandling ut då! I nuläget blir det mer resonerande faktaserier än himlastormande romantik. Men projektet är byggt på att jag tecknar många korta serier som publiceras i olika sammanhang, bland annat i den kommande antologin om Tidöpolitik som Tecknaruppropet ska släppa 13 augusti.

Idag, måndagen den 1 juni hålls en releasefest för boken klockan 17–19 där förlaget utlovar erbjudanden och Bitte Andersson signerar böcker. Adressen är Slipgatan 9 i Hornstull, på Sta Demonia Tattoo.