Boris Jelic är rappare från Malmö och släpper nu sin debutplatta Do Or Die. Den handlar om hans liv, hur tufft det varit och hur det är att vara en öppet homosexuell rappare.

Hur är det att vara gay och rappare, bemöts du annorlunda än om du varit straight?
– Ja, det känns som att det är lite samma sak som när en kvinna rappar, folk förväntar sig inte det. Rap har väldigt mycket ilska i sig och jag tror att om man ska kunna vara en bra rappare så måste man vara tuff och hård som sten, för genren domineras av män som tar för mycket plats, och då måste jag som gay och minoritet inom rappen vara ännu tuffare och ta mer plats än dem, för att få en chans att synas och höras. Sen har jag blivit vägledd att inte vara så öppen med min homosexualitet i musiken för att det ”begränsar” min målgrupp, men om vi tänker så kommer rappen och musiken alltid att vara fördomsfull, någon måste ta risken för att se till så att det blir en förändring och jag är villig att göra det.

Du mailade oss och sa att skivan skulle kunna rädda liv, vad menar du?
– Skivan har räddat mitt liv och därför tror jag att den kan rädda andras. Jag har fått väldigt mycket meddelanden av folk som lyssnat igenom skivan hur den inspirerar dem att leva ett så fritt liv som möjligt. Sen har jag gått igenom väldigt mycket i mitt liv som jag sjunger och rappar om i skivan som jag vill ska nå ut till just dem som går igenom samma sak för att veta att om jag klarat mig igenom det, så ska dem veta att dem är minst lika starka och kan ta sig igenom vad dem än går igenom.
Vad skiljer dina texter från andra rappares?
– Jag känner att mina metaforer och min ärlighet i texterna känns äkta med tanke på hur jag uttrycker mig i min musik. Väldigt många rappare rappar om exakt samma saker medan jag rappar om mitt liv och egna erfarenheter.
Vem inspirerar dig?
– Mina största inspirationer är Britney Spears, Marilyn Manson, Tove Lo, Lady Gaga och , för att bara nämna min topp 5.
Du ska ut på turné i Europa, vilka klubbar besöker du?
– Bland annat Amsterdams största gayklubb 3nyx, Chantals House of Shame och GMF i Berlin.
Det finns en hyfsat homofob kultur inom rappen där rappare med jämna mellanrum slänger ur sig homofoba rader, vad säger du om det?
– Känner man att man har rätten att uttrycka sig homofobiskt, rasistiskt, problematiskt och så vidare i musiken så borde man inte hålla på med musik. Musik ska inte vara något som sprider hat och ilska, utan tvärtom.