”Frågan om jag är bög eller inte, är svår att besvara för…”

Varför har du hållit på låten så länge?
– Jag vågade inte släppa den, dels för att den inte passade in på det rockalbum den var tänkt för från början och dels för att jag va rädd att folk skulle tro att jag var homosexuell eller att jag gjort en bögig låt typ eller att albumet skulle bli bögigt eller att hela bandet Dolly Daggers skulle bli ett bögband. Textens budskap är väldigt tydligt och hela idén med låten är att ifrågasätta själva betydelsen, som jag anser väger alldeles för tungt, när vi placerar varandra i fack utefter vilken sexuell läggning vi har. Släpper man en låt som Loverboy så måste man vara beredd att kunna möta alla de frågor och funderingar omkring temat och det var vi helt enkelt inte beredda på i Dolly Daggers 2008.

Du var druga tidigare?
– Jag var dragqueen och jag tyckte att jag var så jäkla snygg och cool. Det blev mer och mer och till slut, nästan varje helg ett tag. Jag hade hela looken och mina kvinnliga vänner som hjälpte mig med hår och smink. Jag avgudade filmen/musikalen Hedwig and the angry inch som jag fick mycket inspiration från. Jag gick på gayställen och fick kompisar som också bar drag. Det händer ibland att jag fortfarande klär ut mig, men mer sällan. Mest för bekvämlighetens skull för det gör fanimej ont att gå i stilett. Asså ärligt det gör jävligt ont.

Ludvig & skyltdockorna, Ludvig är du, men vilka är skyltdockorna?
– Skyltdockorna är bandet. Jag har alltid frontat olika band och turnerat och spelat i hela världen nästan så jag är van att ha ett band. Problemet är att jag inte pallar med ett band. Alla ska lägga lika mycket tid, allt drama om att Stefan inte strängat om sin gura innan repen, allt bråk om att Pontus nästan missade flyget och så vidare. Därför har jag valt att ha bandet i form av dockor för dom är skitenkla. Gnäller inte, snor inga ölbiljetter, missar inte flyget och behöver inget pass.

I pressreleasen står det att du är mer säker på dig själv idag, har du kommit fram till något du inte visste då?
– Jag har alltid varit sjukt osäker och ofta upplevt att jag inte trivts med mig själv i massa olika sammanhang. Jag har med åren fattat att jag måste våga vara mig själv och att det inte är nått fel med mig. Jag har en väldigt stark feminin sida som jag skämts för när jag liksom bara har varit jag. När jag däremot klädde ut mig till kvinna förr så kunde jag gå in i en roll och låta min feminina sida blomstra ut. En fantastisk känsla. Nu behöver jag inte längre kostymen utan vågar ofta, inte alltid men ofta, låta mig själv få vara som jag är och jag har lärt mig att ge blanka fan i vad folk tycker.

Du skriver att du inte har nåt emot att bli kallad bög, men är du bög?
– Som jag sa så ger jag blanka fan i vad jag blir kallad. Jag bryr mig inte längre och det är skönt som fa-an. Frågan om jag är bög eller inte är svår att besvara för… Vad är man egentligen idag i Sverige om man är bög? Själv tänder jag på kvinnor om det nu spelar någon som helst roll i sammanhanget.

Jag tycker att jag hör Sarah Dawn Finers röst i låten, hur kommer det sig?
– Den frågan kan jag inte svara på…