Monologen handlar om hur Michael kommer ut efter att ha levt som ”straight” och förnekat vem han är. Den föddes efter att han mådde pyton, som han själv säger när QX träffar honom på teater Giljotin i Vasastan i Stockholm, dagen innan premiären.

– Jag ville skriva av mig om mitt liv, sökte upp en terapeut och började prata. Och sen kände jag att jag inte kunde utelämna en sådan här del av mig själv och nu upptar det en stor del av föreställningen. Det är en monolog där jag är både terapeuten och mig själv. Jag har inte censurerat någonting utom terapeutens namn, annars är det mina känslor rakt igenom.

I tidningarna kom du ut som bi men i pjäsen ska du prata om din ”inre bög”…
– Jag kan nog inte skilja på dem riktigt, kan inte definitionerna…Hur homosexuell ska man vara för att inte bry sig om kvinnor? Jag vet inte hur viktigt det är att definiera. Men jag är väl bisexuell eftersom jag levt ihop med kvinnor hela livet.

Han har varit tillsammans med kvinnor hela sitt liv, varav en i 28 år, och är idag singel sedan tio år.
– Jag har varit tänd på killar men det har aldrig burit hän om man säger så. Jag har varit rädd att visa det för någon. Det är klart att det är jättedumt att komma ut när man är 75 år, det är ju löjligt. Men jag har inte gått och tänkt på det här dagligen, även om det är en lättnad att ha berättat nu.

Men du har haft de här känslorna sedan väldigt långt tillbaka?
– Ja, men jag har aldrig träffat en man eller varit ihop med en man. Jag försöker förklara det i pjäsen…tänk dig 5o-60-talet…Det fanns inte i det skånska lilla samhälle jag kommer ifrån och jag blev besatt av att inte sticka ut.  Och även om jag träffade andra homosexuella i mitt yrke så har jag inte velat vara det….Jag har förnekat det, även om känslorna fanns där.

Ingen som har frågat om du är bög under alla de här åren?
– Nej… min dramaturg påstår att han vetat sedan 1980, men jag tror han ljuger för jag har varit väldigt bra på att dölja.

Hur har responsen varit sedan du kom ut?
– Bara positiv. Enda grejen var en grej på gymet i Skurup där jag går. En gubbe tittade på mig där jag satt i hörlurar på motionscykeln och muttrade något. Så jag tog av lurarna och frågade vad han sa. ”Jag vet vem du är, men jag säger ingenting”. Det var lite kryptiskt och lät inte helt positivt (skrattar).  En del har skickat anonyma meddelanden i telefonen, men det är väldigt uppmuntrande.

Efter sessionen med terapeuten då Michael bestämde sig för att berätta gjorde han det genom att ringa sina närmaste för att berätta.
– Alla blev förvånade, de hade verkligen inte vetat. Min 29-åriga sons reaktion var ”jaha, var det det som var hemligheten”, det var liksom inte mer med det.

Blev du överraskad att så många tidningar skrev om din utkomst?
– Media har vart så väldigt intresserade. Jag tycker folk kommer ut hela tiden…. Det kanske är en grej att jag är så jävla gammal. Men det är roligt att göra den här föreställningen och jag är lite lättad efter att ha berättat. Jag vill inte bli en ikon, en gubbjävel som kommer ut ur garderoben liksom. Jag vill fortsätta ha min identitet som Michael Segerström. Att jag tänder på män är en sidosak, inte en huvudsak.

Många som kommer ut senare i livet tar igen det dom ”missat”, har du gjort det?
– Det vill jag inte påstå. Jag har aldrig varit på gayklubb och det vet jag inte om jag nånsin kommer göra.Skulle du kunna bli ihop med en man idag?
– Ja, om det stämmer. Men jag vill inte att en man flyttar in i mitt hem. Jag vill leva själv, och inte ha någon som har åsikter om alltifrån gardiner till inredning. Men jag har inte varit kär i män, bara tänt sexuellt på dem. Det enda som har varit är att jag i 24-årsåldern försökte förföra en studentkamrat i Lund. Men jag uppförde mig så kladdigt och dumt att han blev rädd. Jag tror att det gjorde att jag också blev rädd och det har nog hämmat mig.Vad är Michel Segerströms typ?
– Han är en vältränad yngling mellan 20-30 någonstans så chansen är inte så stor att jag träffar nån heller (skrattar).

I pjäsen tar du upp att du ”levt med en ständig kåthet som aldrig släppt”..?
– Ja, det har jag väl gjort. Det har jag löst ut genom olika besök på pornografiska anläggningar. Jag var rädd att bli upptäckt, har smugit och så. Idag finns allt på nätet så man kan sitta hemma och låsa dörren om sig.

Mest igenkänd blir Michael Segerström fortfarande för 80-talsbarnserien På Kurs med Kurt, och serien där han gestaltade Edward Persson, och så Darling såklart. Homosexuell har han däremot bara spelat en gång.
– Jag spelade en homosexuell sadist i en film i Hassel-serien. Då sa en kompis mamma att hon tyckte jag var hemsk. Hon som trodde jag var en trevlig människa!

Ska du besöka Stockholm Pride nånting?
– Det vet jag inte riktigt…själva paraden hade varit kul men jag har åkt tillbaka hem till Beddingestrand på skånska sydkusten.

Slutligen, jag älskar pressbilden här ovan för föreställningen, men drar man inte ner det till att homosexualiteten bara handlar om sex och penisar?

– Jamen det har den väl gjort för mig så det är inte helt fel. Det är en bra översättning av mina känslor. Ja, det är inte bara penisar, det är lite kropp också (skrattar).