– Pridelåtar kan lätt bli klyschiga med ”sayings” som ”freedom”, ”rainbow”  och sånt. Det blir lite platt för mig, så jag vill att den ska ha ett budskap  som är lite friare att tolka. Det viktiga är att det är en ”earworm” som man hör under Pride och i paraden, och känner ”vad nice att de spelar den!”.

Tone menar att det här är ett ärofyllt uppdrag då hon värderar den queera publikens smak högst.
– Det är publiken jag relaterar till, så jag vill göra bra ifrån mig. Och Göteborg är en otrolig stad när stjärnorna står rätt och vädret är bra.

Vilket är ditt ultimata Pride-anthem?
– Jag älskar 80´s-musik och särskilt Taylor Daynes Tell it to My Heart. Det är en perfekt låt!  Sen går det ju inte att blunda för Born This Way, även om den är rätt urmjölkad.

Du gjorde också Pridelåten till Stockholm Pride för ett par år sedan?
– Ja, det är en låt jag fortfarande uppskattar, även om det inte är något jag skrivit idag, Det är ju rätt ärofyllt att ha gjort Pridelåten både i Stockholm och Göteborg.

Vad händer annars för dig just nu?
– Jag håller på med saker jag inte kan berätta om. Det blir ingen karriärsändring, men en utveckling av saker och ting. Jag har också skrivit lite musik efter att ha lagt det på hyllan ett tag. Jag har behövt samla mig och komma ur en svacka, och mina nya ADHD-mediciner har hjälpt mycket. Sen väntar jag på mitt nya personnummer, vilket kommer sätta igång en massa administrativt jobb. Men jag är så glad att äntligen få vara kvinna även på pappret!