Den här veckan är veckan för synliggörandet av bisexualitet. Den här veckan skulle inte behövas. Men tyvärr gör den det. I fler och fler kommuner plockas prideflaggor ner, hat och hot mot hbtqi- personer ökar, inte minst på internet, psykisk ohälsa bland unga ökar och på sikt riskerar vi att fler skräms in i garderoben.

Därför behövs den här veckan för att synliggöra bisexualitet. För synlighet är öppenhet, och öppenhet är motståndet mot slutenhet och inskränkthet. Bara genom öppenhet kan fördomar bemötas. Genom öppenhet skapas frihet, igenkänning och trösklar sänks för fler att fullt ut vara och leva som sig själva.

Jag valde att vara öppen med min bisexualitet när jag tillträdde som politiker för över fem år sedan. Det var både ett jättesvårt och ett helt naturligt beslut att ta. Svårt för att jag ännu inte kommit ut för majoriteten av mina vänner och min familj, men samtidigt helt naturligt eftersom det med ett politiskt mandat automatiskt följer en synlig plattform och med den ett ansvar. Jag tänkte att om jag kan visa på en större mångfald i politiken, så kan fler känna sig delaktiga i vår demokrati och beslutsfattande. En förhoppning var också att med min plattform inspirera andra att vara öppna med sin identitet.

Jag förstår nu att jag tänkte helt rätt och samtidigt helt fel. För oavsett om man är politiker eller inte, så bygger öppenhet och synlighet motstånd mot de konservativa krafter som sprider sig. Min öppenhet hade behövts långt innan jag blev politiker. Alla som bidrar till synlighet är viktiga och värdefulla krafter för att bygga ett öppet och fritt samhälle. För vi är fler bisexuella där ute än vad många tror och andelen som identifierar sig som bisexuella ökar.

Öppenhet bekämpar fördomar och genom att bemöta fördomar river vi hinder för varandra. Om några veckor gifter jag mig med en man. Att jag skulle vara mindre bisexuell för det, är en helt orimlig slutsats. Ändå är det den vanligaste fördomen som jag som bisexuell möter och en utmaning som många bisexuella oroar sig för, inte minst i mötet med andra i HBTQI-communityn. Den bidar till ett helt onödigt utanförskap. Sexualitet försvinner inte och ”slutar inte räknas” beroende på vilken typ av relation man väljer att ingå i. Därför är det viktigt att synliggöra bisexualitet, oavsett var man befinner sig i livet.

Samtidigt är det fortfarande många som inte kan vara öppna med sexuella läggning. Unga som inte vågar vara öppna på grund av rädsla för hur omgivningen och framför allt hur familjen ska reagera. Även om Sverige i många avseenden kommit långt när det gäller HBTQI-personers rättigheter och säkerhet så återstår fortfarande mycket att göra.

Nu har vi precis haft val i Sverige. Oavsett vilken regering som tillträder så måste arbetet för att stärka HBTQI rättigheter fortsätta och intensifieras. Hedersrelaterat våld, omvändelseförsök, kyskhetsnormer och snedvridna mansideal får aldrig accepteras. Det är en förutsättning för att fler ska kunna vara öppna med sin sexualitet. Vilket i sig är en central del av kampen för det fria och öppna samhället.

I ärlighetens namn börjar jag bli lite trött på synlighetsveckor. Varje dag ska vara en synlighetsdag, och öppenheten ska genomsyra vårt land, våra gator och torg. Snart påbörjar den nya riksdagen sitt arbetsår, nya politiker har valts in och jag hoppas att de kommer att använda sin plattform för att bryta stigma. Jag hoppas att fler väljer att ta kampen för det fria och öppna samhället genom att vara öppna med sin sexualitet. För vi behöver vara fler som visar att vi är både stolta och öppna med vår sexualitet, inte bara för vår skull, utan även för alla dom som fortfarande inte kan vara det och i trots mot alla dom inte vill att vi ska kunna vara det.

Bisexual Awareness Week

Veckan för att medvetandegöra kring bisexualitet pågår årligen mellan den 16:e till 23:e september. BAW startade 2014 som ett initiativ av de amerikanska organisationerna GLAAD och  BiNet USA.