När ska man egentligen ligga med en person man dejtar? Vid tredje, andra eller kanske rentav första dejten? Tolka mig rätt. Det är inte med en överdriven förfäran som jag ställer frågan, det är av genuin nyfikenhet. Som hbtq-community och kanske i synnerhet som homosexuella män, har vi ju andra regler för hur vi gör saker om några regler alls.
Jag satte nyligen punkt för det senaste kapitlet i mitt dejtingliv. För att vara helt ärlig brukar dessa kapitel vara rätt korta och kanske även lättlästa, läs motsatsen till minnesvärda. Den här gången var varken den första eller den sista men däremot en av de mer intressanta, åtminstone för mig.
Vi träffades på Grindr och där kanske hälften av er redan suckar att detta antagligen var mitt första misstag. Jag råkar tillhöra dem som faktiskt fått till både vänskap och relationer via denna så hatade app men nu är detta inte ett försvar av en gayapp så tillbaka till mitt dejtande. Första dejten blev en fika, andra en hångelsession i en park och den tredje bestod av en middag med tillhörande bio. För mig en rätt rimlig upptrappning av både tid och ansträngning och i enlighet med vad jag klargjort från början om att jag sökte något seriöst. Den tredje dejten satte effektivt stopp för allt detta.
Kvällens samtal segade sig fram. Frågor sköts ned med oengagerade svar och ett överflöd av sexskämt. Några frågor fick jag knappast tillbaka och när biomörkret väl omslöt oss kändes det som om det drogs suckar av lättnad. Den efterföljande drinken blev minst sagt obekväm.
Till slut kom så frågan ”Var ser du att detta är på väg?”. Redan där och då hade jag bestämt mig för att vi inte riktigt synkade men frågan fascinerade mig. ”Vid det här laget brukar jag ha legat med killar som jag dejtar” svarade han när jag förklarade att jag var ute efter att lära känna någon. Kommentaren gjorde mig rätt ställd. Inte för att jag varit den prydaste under mina år av dejtande utan mer för de olika förväntningar som tycks finnas inte bara inom ett community som så tydligt ställt sig utanför det normativa, utan även oss män emellan.
Så finns det utrymme för att lära känna någon utöver det fysiska? Är det bättre att bara dra av plåstret och ha sexet överstökat? Utesluter det ena det andra? Och hur blev jag någon sorts pryd hemmafru i allt detta? Det enkla svaret är att man gör precis som man känner för. Något jag personligen gärna skriver under på men när vi ändå pratar om normer handlar det ju inte bara om att bryta de som redan finns utan att kanske snarare kunna ge utrymme för fler.
För mig är dejtande ett sätt att inte bara lära känna en potentiell partner utan även ett förspel. En lång uppvaktning där man bygger upp både en attraktion och en lekfullhet som förhoppningsvis leder in i sovrummet. Två sidor av samma mynt men där myntet tycks hamna på samma sida när just sex tar sådan plats och vikt i allt vad dejtande är.
Det blev inga fler dejter efter den kvällen. Inte för att jag inte var attraherad. Inte för att jag inte ville ligga med honom. Inte för att jag inte kände honom tillräckligt väl. Nej, snarare för att det inte fanns plats för någon annan form av dejtande än just det fysiska. Och kanske är det just där problemet ligger. Vi har kämpat så länge för friheten att ha sex med vem vi vill, när vi vill och hur vi vill. Men någonstans på vägen tycks vi ha glömt bort att friheten också måste innebära rätten att låta bli. Åtminstone till den fjärde dejten.

Daniel S. Ogalde