För några veckor sedan var jag på Vällingby bibliotek. Jag lånade en diktsamling utgiven av en poet jag skulle intervjua till QX. När jag hade lånat boken tog det inte lång tid till jag såg en sak: bibliotekets bokbytarskåp. För de som inte vet vad det är. Ett bokbytarskåp är en bokhylla där bibliotekets besökare kan dumpa böcker de inte har någon användning för så att andra kan ta hem dem. Där såg jag den. Sabrina Tonårshäxan i bokform. Du vet? Tv-serien från 90-talet med Melissa Joan Hart. Det var som om att höra Melissas röst i huvudet kalla på mig. ”Läs mig! Ta hem mig! Behåll mig!” Det gjorde jag.

När jag var liten gick mamma förbi Dieselverkstadens bibliotek i Nacka och fick hem hela Sabrina-bokserien. Tydligen finns det ett mönster mellan oss och bibliotek som vill bli av med de böckerna. Jag ska inte klaga. Hela serien är nostalgisk för mig. Jag undrar vad som hände med de böckerna?

Ikväll är det Halloween och vi har som tradition varje år att vi tittar på serien. För er som inte vet är Sabrina Tonårshäxan en sitcom från 1996, där huvudkaraktären Sabrina Spellman måste dölja sin identitet som häxa för omvärlden. Eftersom serien nu i höst fyller 30 år fanns det inte mycket till HBTQ-representation i den. För tio år sedan fick Melissa Joan Hart frågan i en intervju med HuffPost om Sabrinas hemlighet kan vara en metafor för att inte än ha kommit ut ur garderoben.

”Jag tror att det är att ta i, men jag kan se hur det kan vara en möjlighet”, svarade hon då.

Visst, viss representation fanns i serien. Som i ett avsnitt ur säsong 2 när RuPaul medverkade och hjälpte Sabrina att få en ny look. Nu är det skillnad, men hur kommer det sig att representation för HBTQ+personer genom historien inte har funnits i tv-serier och filmer? Iallafall inte så ofta? En av anledningarna kan ha att göra med Hollywoods gamla censurlag från 30-talet, även kallad The Hays Code.

Fram till 1934 när The Hays Code kom in i bilden hade olika stater i USA varierande lagar om vad som var tillåtet och inte att visa på bio. Det kunde variera så kraftigt att en film blev godkänd i vissa stater men förbjuden i andra. För att kringgå det här lade Will H. Hays, från intresseorganisationen Motion Picture Association, fram riktlinjer för självcensur. Bland annat den homofoba riktlinjen att homosexualitet och ”andra perverser” (hans ord, inte mina) skulle censureras, bland annat att HBTQ+karaktärer aldrig fick vara hjältarna, utan skurkarna. Även om The Hays Code revs upp i slutet av 60-talet är det ändå så här det har sett ut historiskt till de senaste åren, undantag för idag i de flesta länder i väst där vi har blivit representerade.

Med risk för att vara barnslig, visste du att Cruella de Vil från 101 Dalmatiner och Ursula från Den lilla sjöjungfrun båda är baserade på HBTQ-personer?

Cruella är en karikatyr på en av Hollywoods allra första öppet bisexuella skådisar, Tallulah Bankhead. Från skrattet till cigaretten finns hon i Cruella för evigt. Jag tycker att det är synd hur HBTQ-personer som satte ett avtryck på samhället börjar bli bortglömda idag. Dragqueenen och skådespelaren Divine var inspirationen till Ursula. Tittar man på ett foto av dem, sida vid sida, ser man likheten.

Det är synd att representationen rent historiskt har varit så gles. Jag tror inte att det bara har att göra med gamla censurlagar från 30-talet.

Filmstudior gillar även idag att censurera oss för att tjäna mer pengar. Det känns som att Disney var och vartannat år marknadsför en av sina filmer med ”den första HBTQ-karaktären” för att ändå klippa bort den i länder som Ryssland. Regnbågsfärgade Musse Pigg-figurer går dock bra att sälja på Disney Stores hemsida i Sverige, bara det är juni månad.

Nåja, när jag kollar på Sabrina Tonårshäxan ikväll när det här publiceras kommer jag att se den annorlunda. Jag kommer att reflektera mer över representationen medan jag ser den, även om jag får komma ihåg att det är ett program av sin tid.