The Gay Action Hero – Hollywoodregissören om HBTQ-oro, Nick Jonas & Stonewall-hatet

Just nu rullar Midway på biograferna, en amerikansk storfilm om slaget vid Midway som gjorde att de allierade tack vare ett par modiga marinsoldater och piloter gick mot seger under Andra Världskriget. Filmen är ett drömprojekt för öppet homosexuella Hollywood-regissören Roland Emmerich.
– Jag har väntat på att göra den här filmen i många år, men det har alltid varit för dyr, och sen kom Pearl Harbour… Men trots att man idag kan skapa mycket i datorer var utmaningen att ingenting existerar. Men det var å andra sidan en frälsning eftersom vi kunde göra exakt som vi ville.

Roland Emmerich har inte bara regisserat filmen, han är även manusförfattare och producent. Och han har väldigt mycket att säga till om när det gäller castingen.
Den enda stora kvinnliga rollen spelas av Mandy Moore, superhet i USA just nu största dramaserie This is us. Var det ett medvetet drag för att locka kvinnor till biograferna?
– Absolut. Men Mandy kom till oss och ville göra rollen och vi tyckte hon var bra för hon hade en mjukhet men även en tuffhet. Det var intressant att visa filmen för baspersonal på Pearl Harbour idag och de klickade med henne direkt.
Du har varit öppen med att du är gay ganska länge i Hollywood…
– Jag kom till en punkt där jag inte ville gömma mig längre. Varför skulle jag som stor actionfilmsregissör inte kunna vara gay? Men jag gjorde aldrig en grej av det utan droppade det bara då och då i intervjuer. Däremot engagerade jag mig starkt i olika HBTQ-frågor, särskilt i könsneutrala äktenskap.
Det är rätt kul att du är öppet gay men främst gör filmer som tilltalar en väldigt straight testosteronstinn publik?
– Jag vet (skrattar). Men det är en genre jag älskar. Jag har alltid fascinerats av maskulinitet, och jag gillar verkligen estetiken från just tiden då Midway utspelar sig.
Han fortsätter:
– Sen är det en bra tid att släppa den här typen av filmer som visar att USA en gång i tiden slogs mot fascism. Det är bra för amerikaner att se, att vi en gång i tiden var ”great”, och inte för att en orangefärgad man säger att vi är det nu.
Hur känner man om honom i Hollywood?
– Det är som att ett täcke ligger över allt. Hollywood har alltid varit väldigt liberalt och idag uttalar sig nästan varenda skådespelare emot Trump. Alla skakar bara på huvudet och fattar inte vad som händer. Han är en demagog och de är alltid farliga. Många av oss HBTQ-personer är oroliga för framtiden. Men när man bor i LA är man också väldigt skyddad, att jag är gay och gift  med en mexikansk man, är ingen grej där.
Kan vi bara nämna det här att du castade hunkige musikern Nick Jonas som har några av filmens tightaste plagg?
– Bruno Guido var ju italienare, och Nick ser ju lite italiensk ut. Det var Nick som kom till oss och ville spela den här rollen, för att båda två är från Jersey och han visste hur Bruno skulle spelas.
Du gjorde Stargate 1994 och castade Jaye Davidson som då var omtalad för sin transroll i The Crying Game, var det kontroversiellt på den tiden?
– Nej, men för mig var det viktigt att hitta en person som var könsöverskridande. Så när jag såg The Crying Game så sa jag direkt att det där är rätt person. Problemet var att han höll på att avgiftas för heroinberoende och gick på metadon och det var inte tillåtet att bruka i USA, så han var tvungen att kompensera det med alkohol och andra droger. Det var en tuff tid, men vi klickade väldigt bra.
Du filmade Stonewall som blev väldigt utskälld, främst för bristen på rasifierade och transpersoner…?
– Folk bojkottade filmen för att de inte såg en svart ung transkvinna i trailern. Men vi researchade noggrant och jag ansträngde mig för att inte göra Stonewall-upproret så vitt som det egentligen var. Att jag anklagades för whitewashing var tufft för mig, och det var fel att lyssna till folket runt mig som sa att jag bara skulle ligga lågt och låta allt blåsa över. Jag borde bemött kritiken ordentligt, men när man har tusentals personer emot dig redan från start så är det helt klart så att du och din film har problem (skrattar). Men med det sagt, jag är fortfarande väldigt stolt över filmen.