Okej, Drängarnas loge-ångvält Piga & Dräng är så effektiv i sin enkelhet och sticker ut som en midsommarstång på en tom åker i ett ganska klent startfält. Så den sätter vi som helt given till final. Den är exakt allt Mello-tittarna vill ha vecka tre, full fart och en riktigt jävla refräng. Spik på den.
Men sen.
Mariette har chansen. Styrkan är hon, svagheten är låten. 
Mohombi har chansen. Styrkan är låten, svagheten är numret.
Faith Kakembo har chansen. Styrkan är hon, svagheten är tempot.
Anis Don Demina har chansen. Styrkan är tempot, svagheten är att det är väldigt barninriktiat.
Så fan vet. Vi har ältat fram och tillbaka och ser nu alla scenarier som tänkbara. Det enda vi vet är att Drängarna är i final och Amanda Aasa är sist.

Annons
Annons

Programmet då? Programledartrion är fortsatt duktiga, men kämpar med manuset. Det är verkligen inte dåligt, det saknar bara udden, skratten, fnissen, wow:en. Men vi får en helt ljuvlig sketch med trion som fick oss att känna att ”fan, att inte ALLT är lika kul”.
Lina Hedlund gör sitt solonummer. Hon strålar, men att göra ytterligare ett shownummer när programmet inleddes med ännu ett? Fan, här fanns ju chansen att ge oss en magisk publikfriande schagerflirtande popakt utan dess like. En Här står jag liksom. Eller nåt rockigt. Eller nåt Gaga-aktigt.
Men det verkar vara temat för året, älskvärda folkfavoriter (Sonja, Linda, Mariette, Lina och nästa vecka Nanne) gör musik som inte är vad man hoppas på. Bah.
Nåja, nästa år kanske.
Här är betygen!

Mariette ”Shout It Out”
QX QX
Ronny: Nej, det här är inte vad jag vill att grymma Mariette ska fjärdegångstävla i Mello med. Den här lätta arenapopen känns som en axelryckning efter att hon tidigare år delat scen med både pyramider och gummibandsdansare. Jag vill ju att Mariette ska stå på scenen som en blivande ESC-vinnare, inte som utfyllnad för att den deltävling behöver ”namn”. Fast äh, jag ser det bara som Mariettes motsvarighet till Sannas Vågar du, vågar jag. Om några år är hon tillbaka med en vinnare. Med det sagt kan hon gå direkt till final eftersom hon är en jävla stjärna som lyfter dessa tre minuter ordentligt med sin sång, sitt driv och sin närvaro.

QX QX QX
Ken: Mariette verkar känna sig mer bekväm än någonsin på scen, och låten påminner en hel del om det hon brukar göra utanför Mello (lyssna tex på Louder). Och jag gillar det här. Jag tycker det är bra. Och jag älskar Mariette. Problemet är bara att om man varit med tre gånger tidigare med storslagna låtar som siktat mot Europa så blir “bra” en liten besvikelse. Och det vinner man varken Mello eller Eurovision med. Topp fyra. Och har helt klart chans på att gå direkt. Men vinst i Friends? Tyvärr inte i år heller.

Albin Johnsén ”Livet börjar nu”
QX QX QX
Ronny: Tänk en Melloversion av Hov1 med en lite simplare lillebror till Josef Johanssons Hela natten, så har ni Albins låt. Jag gillar den här mycket för det en en snyggt vemodig poplåt. Däremot tror jag det är chanslöst, mest tyvärr för att Albin tyvärr inte är stjärnig nog att bära låten. Han är en bra sångare, men jag saknar glansen som kunnat lyfta detta ett snäpp.

QX QX
Ken: Jag gillar verkligen den här låten, en vemodig Spotify-låt i samma land som Hov1 och Norlie & KKV. Tyvärr hade någon först dränkt den i ett super-pretentiöst nummer, ett nummer så sönder-analyserat av konsultade värdeord och så proppfullt av rekvisita att den drunknade och försvann snabbare än någon hann säga Min Soldat. Sen plockade de bara bort allt under fredagens genrep, och kvar blev bara en tumme som får det svårt att hitta till toppen ikväll.

Drängarna ”Piga & dräng”
QX QX QX QX
Ronny: Oerhört smart tänkt med förpackningen av detta bidrag. Med en sångare som känns mer Takida än skojig dräng, fyra unga dansare som bjuder på Riverdance till den instrumentala klubbfiolrefrängen och smakfullt ljussatt scen kommer detta att välta appen. ALLA kommer rösta på detta. Barnen får det lättrallade och roliga, schlagerfansen får refrängen, boamammorna får en tydlig melodi och en rejäl karl, och alla heteromän får fyra snubbar de kan tycka är ”ett skönt gäng”. Bara sura ESC.fans kommer att ryka på näsan. Gjutet i Friends!

QX QX QX QX
Ken: Jag, som brukar avsky den här typen av genom-heterosexuella After Work-band, jag kapitulerar plötsligt helt för de här gamla nittiotalsfavoriternas genomglada och irländskt-klingande höskulle-pop. Om inte Sverige får ett kollektivt kreddryck eller plötsligt bara börjat tänka 100% Rotterdam så är det här sist ut i Friends på det ena eller det andra sättet. Själv tycker jag det känns veckans säkraste finalist, eftersom det kommer plöja sig rakt igenom alla grupper, från barnen via alla som någonsin druckit alkohol till schlagerfansen i röstningsgruppen +75.

Amanda Aasa ”Late”
QX
Ronny: I Mello är det värre att vara tråkig än dålig och tyvärr är denna Maggio-pastisch bara en blek kopia av vad den Grammis-belönade sångerskan hostat ur sig. Precis som i fallet Albin Johnsén finns här inte stjärnglans nog att lyfta låten från den skräphög P4 Nästa-låtarna brukar hamna i efter avverkat tävlingstillfälle.

QX
Ken: Amanda sjunger verkligen precis som Veronica Maggio. Om det här hade varit Sikta Mot Stjärnorna så kunde fröken Aasa klätt ut sig till Veronica och sjungit en riktigt bra låt, typ Fiender är tråkigt eller Hela Huset, och tagit hem hela klabbet! Men nu är det här Mello, och hon kommer inte ändra på den långa raden av icke-kvalificerade direktkvalificerade P4 Nästa-artister i den här tävlingen. Sjua?

Anis Don Demina ”Vem e som oss”
QX QX
Ronny: Stressig svensk pop som påminner om Macklemore & Ryan Lewis Can´t Hold Us fast med Samir & Viktor. Inte alls dumt, och saknar folk Panetoz-party kan detta skrälla. Sist kom han femma med Zeana och det kommer han att slå. Eller i värsta fall tangera.

QX QX
Ken: Anis Don Demina har dykt upp främst i mitt flöde på TikTok ett bra tag nu när jag varit där för att kolla in några av min systerdotters femtioelva klipp dagligen. Att killen är stor hos kidsen är alltså förmodligen bara förnamnet. Nu räcker det ju inte BARA att ha med sig barnen (och en snygg skärm) i och med det nya röstningssystemet, och frågan är om tillräckligt många i de högre åldersgrupperna orkar hänga med i det epilepsi-framkallande tempot för att rösta det längre än till möjligen Andra Chansen? Jag tror inte det.

Faith Kakembo ”Crying Rivers”
QX QX QX QX
Ronny: Det är något förtrollande med den här låten. Det är bara som en stor varm kram som fullständigt omfamnar en och så sitter man där leende och bara älskar ljuva Faith. Varken hon eller låten målar med stora penslar, men det är så skönt att bara luta sig tillbaka och slippa färg, blixtar, tempo och ”jag-är-här-för-att-vinna-attityd. Veckans finaste tre minuter, och om jag fick bestämma gjutet i final. Men är det för finstämt och lugnt när folk framför tv:n vill ha fest? Nåja, jag har Faith i detta.

QX QX QX QX
Ken: Jag har suttit på för många deltävlingar i Mello och villkorslöst hyllat ballader och hojtat om “direkt till final” – för att sedan se dem krascha ut i första omgången och hamna på plats sex – för att våga hoppas att svenska folket inser vilket snygg låt och vilken underbar sångerska (och narkossköterska) som de kan skicka till Friends ikväll. Jörgen Elofssons moderna variant av Twin Peaks-temat är årets bästa ballad. Rösta! Allt bortom topp tre vore ovärdigt (men jag kommer denna gång vara förberedd på att det är möjligt att den ryker med diskvattnet).

Mohombi ”Winner”
QX QX QX
Ronny: Bra låt och bra artist, men att detta ska vara denna deltävlings stora vinnarkandidat kan jag inte se. Den har inte riktigt den vibben, utan är en snyggt vemodig poplåt med ett lite för blygsamt nummer med ljuspelare och en solodansande sångare som, lite obegripligt, lyfter mot taket i slutet. Men i brist på konkurrens så kan den ta sig till final om allt sitter. Han är poppis sedan ifjol, kommer att tända till när det är live, och låten är snygg, om än utan det där ”wow-iga”.

QX QX QX
Ken: Jag gillar den här lätt vemodiga, Eurovision-blingade midtempo-saken klart bättre än förra årets hit Hello, men frågan är det tillräckligt många som håller med mig om det för att skicka Mohombi direkt till final det här året också? All den dyra tekniken på scen känns dessutom som den bromsar tempot på låten snarare än ökar det. Och det var väl inte meningen? Var är dansarna när man behöver dem? Borde dock vara självklar i topp fyra.

Final: Drängarna & Mohombi
AC: Mariette & Faith
Femma: Anis Don Demina
Sexa: Albin Johnsén
Sjua: Amanda Aasa