Lizlovesyou, eller Liz utanför scenen, producerar, rappar/sjunger, DJ:ar och arrangerar musikevenemang.  Debutprojektet ”REALIZATIONS” släpps den 8 juni som Liz själv beskriver som ”en både mörk, färggrann och explosiv resa genom min trans- och queeridentitet, komplexa känslor och de många miljöer, genrer & elektroniska ljudlandskap som format mig de senaste åren”.
Vem är du?
– Liz är, sedan ungefär ett och ett halvt år tillbaks, den jag är på heltid – mitt namn och min identitet jag valt och format själv efter mycket grubblande, och som jag numera mår väldigt bra i. Jag är 22, från Stockholm men pluggar till journalist i Umeå, och när jag inte sysslar med musik på fritiden, som jag oftast göra, gillar jag att cykla, lyssna på poddar, se småpretentiös film och prata hål i huvudet på kompisar.
 
I musiksammanhang som på scenen, på dansgolvet, i studion och bakom micken är Lizlovesyou en karaktär, Liz allra coolaste och självsäkra.
– Artistnamnet kom typ samtidigt som jag kom på att jag ville heta Liz: Kärleken är absolut riktad till lyssnaren och publiken, men från början var det faktiskt mest till mig själv. När jag började se mig själv som Liz började jag älska mig själv, och då visste jag att det var rätt väg.
Liz beskriver sin musik som elektronisk rap som är ganska maximalistisk både i text och produktion, där mycket tryckts in på en och samma gång.
– En av mina bästa vänner brukar kalla mycket av mina grejer för ”hackermusik”. Det är glitchigt, futuristiskt, intensivt och fullt av små detaljer och utsmyckningar överallt. Men svår fråga som helhet, det finns så mycket olika sorts musik jag gillar nuförtiden, och många genrer och stilar jag kommer vilja prova på framöver i kommande släpp!

 I mailet du skrev tar REALIZATIONS med oss på en resa genom din trans- och queeridentitet, hur är det att vara queer /trans i Umeå där du bor?
– Umeå är en supertrevlig queerstad, som har behandlat mig väldigt bra under tiden jag bott här! Mycket roligt och kreativt folk i alla åldrar, som gör sin grej och låter en vara precis som man vill. Det jag älskar mest med Umeå är nog DIY/punkandan, att det känns som en stad där man med lite vilja lätt kan dra igång saker på egen hand, som min egna queerklubb Purple Spaces och få folk med sig. Det känns som en mentalitet som går bra ihop med queertänk – vi jobbar med det vi har, skapar nåt vackert av ingenting.

Hur bemöts du som queer-transartist?
– Jag hade förväntat mig ett mer blandat bemötande just när jag började rappa om att vara trans, då det finns gott om både sexism och homofobi inom hiphopscenen och det också är ett ämne som inte jättemånga kan relatera till. Men jag har faktiskt nästan inte fått nån negativ respons. Jag har njutit så mycket mer av att göra musik sen jag började må mycket bättre, och jag tror det hörs! Folk säger ofta att de uppskattar hur öppet jag delar med mig av hela min resa, och att de gillar hur jag klär mig och ser ut. Sen har man väl fått en och annan konstig fråga, eller stött på folk som är lite obekväma runt en för att de typ inte vill trampa en på tårna av misstag, men det känns helt lugnt.

Vad tar du upp för ämnen i dina låtar och är det nåt ämne som du brinner mer för just nu?

– Just Realizations blev lite av ett konceptalbum om att vara trans – jag kände att jag behövde göra ett renodlat sånt album innan jag riktigt kunde skriva om nåt annat, det är ju mycket av det mitt liv handlat om de senaste åren. Men det är upplevelsen sedd ur många olika vinklar, både mörka och ljusa, och jag tror att de flesta kan relatera på mer abstrakta plan: det handlar om att hitta och tappa bort sig själv, om att hitta sitt folk, att känna sig missförstådd och våga förstå sig själv bättre. Och att vara bäst, såklart. Det är ändå hiphop.