Zayera Khan bor i Huddinge och är 49 år och utbildad IT-konsult.

Hur kommer det sig att du sökte till programmet?
–  Jag anmälde mig till produktionsbolaget Mastiff redan för två år sen, men då funkade det inte riktigt med min arbetsgivare när jag fick frågan om att åka. Men nu var jag uttråkad och arbetslös, så det funkade bättre. Jag gillar också att göra äventyrliga saker och att resa, så när jag fick besked om att jag antagits var det bara att åka.

Har du någon favorit från tidigare år?
-Jag är en ovanlig Robinson-tävlare på det sättet att jag inte är en tävlingsmänniska eller en Robinson-nörd  Jag var med för överlevnadselemetet men det existerar ju knappt i programmet längre. Jag har läst att många är irriterade över att jag inte gillar fysiska tävlingar, men det är inte min starka gren. Nu är det ju mest massa muskelknuttar, PT:s och folk som vill ge järnet i tävlingar  så jag behövde vara i betydligt bättre fysisk form insåg jag när jag var på plats. Jag är snart 50 och vad har jag för chans mot en 25-åring? Och som tittare fattar man inte hur jobbigt det är, det är svårt att bedöma hur tufft det är i de här tävlingarna som kanske visas i tv i två minuter men som pågår betydligt längre. Så, det var en miss för mig att inte inse hur avgörande den fysiska prestationen är. en är.

Simglasögon var din personliga sak, varför det?
– Jag tänkte att vi skulle bli tvungna att fiska mer. Men fisken fanns inte där. Det fanns inte ens kräftdjur.

Vad blev din roll i programmet?
– De andra röstade ju ut mig så jag fick aldrig visade det, och de flesta i gruppen vet ju inte om min existens nu när jag är i Gränslandet. Att bli utröstad var väldigt brutalt och något av det jobbigaste jag upplevt. Det triggade mig väldigt mycket och som HBTQ+person känner man sig extra bortvald och utpekad, eftersom många upplevt eller upplever den känslan genom livet. Jag som queer lesbisk person stack ut i det här väldigt heterosexuella laget och alla tjejer röstade ju på att behålla min motståndare. Jag förstod i efterhand att de snackat ihop sig och det var fruktansvärt traumatiskt att se det igen. Jag valde till och med att lämna Sverige när det skulle visas. Men jag  mår bättre nu.

Är du öppen med din läggning i programmet?
– Ja, det är jag. Jag när ”out and proud” och har varit det länge. Jag blev faktiskt förvånad hur många heterosexuella normer gjorde sig påminda på ön, hur kvinnor och män förväntas bete sig och agera. Jag kände att jag måste leva i en helt annan värld utanför detta. Jag kanske är uppvuxen i en bubbla där människor följer en viss etik och moral, och mina heterosexuella vänner vet hur man beter sig. Men det är ju programmets uppbyggnad, att skildra ytterligheter.

Vem kom du bäst överens med?
Pontus och jag kom ju samtidigt till Gränslandet, och där mötte vi Alexander och Helene. Vi blev alla kompisar på något plan.

Framställs du som du vill i tv?
– När jag förlorade tävlingen i första programmet och blev arg och ledsen frågade min mamma varför jag var på det viset, hon kände inte igen mig. Men det var inte kul att det var det första jag råkade ut för. Jag hamnade också utanför gruppen så det ser ut som att jag inte riktigt har ”social skills”, och det stämmer inte riktigt. Sen i Gränslandet var jag irriterad över olika saker, och det stämde ju. Men man ser ju bara fem procent av allt som händer och hur man är i tv, och mina vänner och min familj vet ju att jag är en annan person.

Vad gör du när du inte är med i tv?
– Jag sysselsätter mig på olika sätt nu när jag är utan jobb, och så gillar jag att vandra, vara utomhus och att simma. Sen är det väl det som alla andra gör, går ut, upplever kultur och träffar människor.

Är du singel?
– Jag har en flickvän, som jag träffade innan Pride förra året. Stackaren fick vänta på att dejta mig, då jag åkte iväg direkt efter Pride till Robinson. Vi började dejta efter mitt Robinson äventyr (skrattar).

Vad saknade du mest?
– Jag hade nog minst problem med maten. Jag har alltid klarat mig med mindre mat. Men jag saknade smaker, kryddstark mat. Jag som har ursprung i Pakistan vill ha massa smaker och inte bara salt.

Vad tyckte du om det här med att man delade upp män mot kvinnor i början av serien?
– Jag tycker det var befängt! Jag hade hoppats att vi har kommit förbi könsuppdelningen.  Jag tror att jag klarat mig längre i Robinson om lagen varit blandade och inte uppdelade i kön. 

.