Det var fullsatt av hbtussor och hbtissor, kändisar och kollegor när Sissela Kyle på torsdagskvällen höll galapremiär med bubbel för sin enmans-show på Rival i Stockholm.
Som snart 50-årig medelklassbög med vänsterbakgrund var showen som stulen ur mitt eget liv. Under showens gång undrade jag om den som inte paserat 40 ännu alls kan hänga med i alla referenser. Men det hela är galet roligt och klockrent i hur viktiga budskap kan föras fram med varmhjärtad humor.
Showen är skriven av Sissela tillsammans med Calle Norlén och för den som följt de två via gaygalor och shower känns vändningar och repliktrix behagligt hemvant.
Referenser till gamla svenska långfilmer med Dagmar Ebbesen, italiensk musik á la en Fellini-film framförd på bastuba av makalösa Sami Al Fakir kombinerat med en hejdlöst roligt nummer om den välmenande (?) humanistens problem att förhålla sig till svenskhet och ”invandrare”, vänsterteater, pompösa teaterdirektörer, grym men hjärtlig drift med Mona Sahlin och Sara Lidman och så detta med en begynnande åldersnoja och förvirring inför ungdomars väsenskilda verklighet.
Att Sisselas hjärta pumpar lite extra starkt för bögar råder ingen tvekan om, inte heller att denna kärlek är ömsesidig. I ett av hennes nummer parodierar hon en riktig stockholmsfjolla. I monologen vänds så humorn till djupt allvar och på applåderna märks att hon når fram och väcker starka känslor.
Kasta er på biljettbokningen, Sisselas show kommer garanterat sälja som smör i solsken!