Den kom 1991. Och världen hade aldrig sett något liknande. Madonna var störst av alla på pophimlen när hon tog oss med på sin Blond Ambition Tour och lät oss följa med backstage. Allt bakom scenen filmades i svart/vitt, materialet från scenen i färg. Sex av de sju manliga dansarna var gay, något som det inte hymlades med. Idag hade folk ryckt på axlarna åt det, inga ögonbryn hade höjts, men då, 1991, såg världen annorlunda ut. Madonna omfamnade och visade upp ”den homosexuella kulturen” för mainstreampubliken. Och hon både berättade och visade hur stor del homosexuella var i hennes liv, från första dansläraren till konstnärer och fotografer, och inte minst dansarna. Och det här var alltså innan George Michael och Pet Shop Boys vågat komma ut.
In Bed with Madonna, eller Truth or Dare som den också heter, gjorde att Madonna alltid kommer att vara gayikonen nummer 1. Filmen fick många bögar att våga komma ut, och det var även i dokumentären som många fick se två män kyssas för första gången. Något som sägs ha lett till att homosexuella fick en större plats i framtida filmer och tv-serier.
In Bed with Madonna var en succé, den hade en budget på 4,5 miljoner dollar men spelade in närmare 30 miljoner dollar.
Dansarna Luis Camacho, Oliver S. Crumes III, Salim Gauwloos, Jose Gutierez, Kevin Stea, Carlton Wilborn och Gabriel Trupin tappade senare kontakten med Madonna. Tre av dem stämde henne. I filmen Strike a Pose (2016) får man, 25 år senare, återigen möta dansarna, höra dem berätta om den här tiden i deras liv och se hur de lever sina liv idag långt från strålkastarljuset och Madonna. Och det är verkligen ingen munter historia då deras liv kantats av rättegångar, droger, sjukdomar, hemlöshet. En av dem, Gabriel Trupin, dog fyra år efter premiären, 1995, i aids.
Men då, 1991, var de under en tid störst och hetast i hela världen.