Efter några utflykter på engelska är Darin tillbaka till det som visat sig framgångsrikt för honom under de senaste åren. Pop på svenska. Recensenter har ibland delvis kritiserat och gjort sig lustiga över nivån på texterna, menat att det är pubertalt och klichéartat. Well, alla som någon gång fått hjärtat krossat kan nog intyga att känslan är densamma oavsett ålder och kanske är det just det ungdomliga referenserna som bäst beskriver just den sinnesstämningen. Darin har medgett i intervjuer att albumet kommit till i samband med ett uppbrott. Inledande Om du var min sätter riktningen direkt med sin suggestiva bas och sitt drivande uptempo. I Högre än allt doftar arrangemanget av Darins lyckade Uggla-cover av Astrologen medan texten minner mer om Freestyles tidigare alster. En lyckad kombo enligt den här recensenten. Den sista sången har kapacitet att bli en ny En säng av rosor med sin rättframma text och bokstavliga beskrivning av smärtan vid ett uppbrott och Darins röst har sällan låtit bättre. Det låter naket och vackert.

Arrangemangen, som i exempelvis Kommer aldrig över dig andas 80- och 90 -tal och för tankarna till såväl Chris de Burgh som Eva Dahlgren. Och så här fortsätter det. Singelsläppet Starkare är ett litet mästerverk i sin gradvisa uppbyggnad som gör den idealisk för kommande arenaturné och Laleh-samarbetet Vi är på riktigt doftar rent av Gyllene Tider, fast på ett bra sätt. Man vill nästan smyga in aah-aah-aah – körerna från ”Sommartider” i refrängen. Jag har inga problem med att texterna emellanåt tangerar det banala men den här plattans storhet ligger i de välsnickrade melodierna, enligt undertecknad (varning för gubbåsikt) en bristvara i nutidens musikklimat. Krossar allt minner om ”New Order” i basgången samtidigt som melodislingan får mig att tänka på Mel C:s bästa stunder. Singelsläppet Satellit är en helt ok poplåt i samma skola som Tvillingen men gjorde inte mig alltför exalterad när den släpptes. Övriga låtar känns mer sammanhållna och är med få undantag bättre. 36-åringen med rötterna i Botkyrka befäster med den här skivan sin plats som en av Sveriges nutida låtmakare och för den svenska poptraditionen vidare med självklarhet och finess.

Peter Ludvigsson