I över ett decennium har Silvana, med sitt vassa munläder och sina kompromisslösa texter, revolutionerat rappvärlden. Prisbagaget är tungt för den mångsidiga konstnären. Med albumen ”Rekviem”, ”Naturkraft” och ”Helig moder” har hon kammat hem flera prestigefyllda utmärkelser med alltifrån Gaffapriser, Grammisar, Guldmickar, och förstås, Årets homo/bi/trans på QX-galan 2015. ”Tack Gud, jag är homo!”, utbrast hon i sitt tacktal medan regnbågs-Sverige jublade i kollektiv eufori.
Nu, tio år senare, ska vi ses för att snacka om nya albumet ”Tro”.

Trots den dystra väderprognosen lyser rapparen upp lokalen när hon kliver in på det lilla caféet. Hon ler stort, jag är starstruck, men hon bryter nervositetsbarriären direkt.
Är du alltid så här lugn?
– Jag ser ingen anledning att inte vara det. Det har tagit tre och ett halvt år att sätta samman låtarna. Under den tiden har jag byggt en hel värld kring dem. Jag har väntat på rätt ögonblick att släppa den här skivan och nu har jag fått klartecken från universum, säger hon och fortsätter:
– Albumet handlar om att leva med ödmjukhet och respekt, om att tro på kärleken och att se den i allt runt omkring sig. Det handlar också om att ta sig igenom svek, förlåta och omvandla smärta till något vackert. Och romantik – den är romantisk.
Albumet är producerat tillsammans med hiphop-producenten Nils ”Nisj” Svennem Lundberg och gästas av flera välkända artister från hela Norden, inklusive Mapei, Parham och Biggie Juke från Sverige, samt norska Oscar Blesson, danska Bette och finska ALMA.
Vilken känsla vill du förmedla med den nya musiken?
– Jag vill inte säga åt andra vad de ska känna, för jag vill inte att någon ska säga åt mig vad jag ska känna. Men när folk kommer fram till mig och säger ”din musik gav mig modet att säga upp mig” eller ”den här låten fick mig att våga komma ut”, känns det otroligt bra. Jag hoppas att jag kan fortsätta ge människor den kraften.
Från öppningsspåret Tro till avslutande Lilias bön tar Silvana med oss på en intensiv resa genom klubben, efterfesten, sängen och bilen. I Coco’s Lovesong rappar hon om bilsex med rader som kan få vem som helst att rodna, inte minst flatfansen: ”Bilbälte runt din hals. Du är fast nu, älskling. Du ska ingenstans”.
Jag kan inte låta bli att fråga: Är den baserad på en sann historia?
– Hundra procent, skrattar Silvana utan att avslöja för mycket.
Och i Sprit och blondiner rappar hon: ”Så fort jag blir flirtig. Hennes jeans är jacuzzi”.
Är du bra på att ragga?
– Jag vet inte. Men om jag vill, så är jag inte rädd för det. Jag är ganska enkel. Ser jag en söt tjej går jag fram.
I en tidigare intervju har du sagt att du gillar att skriva låtar om sex och lust. Hur kommer det sig?
– Därför att jag har sex och lust. Jag tycker att det är intressant att utforska de bitarna och jag tycker det behövs. Det finns många heterosexuella sexlåtar. Vi queera behöver också den typen av representation. Jag behövde det när jag var yngre.
Albumet inkluderar även breakup-låten ”Hundra”. Har du några råd till de som lyssnar med brustna hjärtan?
– Man måste tillåta sig att känna alla känslor, säger hon och citerar poeten Rumi: ”Såret är den plats där ljuset tränger in”. Jag tror det är viktigt att inte undvika de mörka känslorna, man måste uppleva dem för att kunna se ljuset igen.

Silvana har en hängiven skara regnbågsfans – och för henne är de mer än bara supporters.
– De är min förlängda familj. Det handlar om så mycket mer än att hitta samhörighet i ett utanförskap, för vi är inte i ett utanförskap längre. Vi behöver varandra – särskilt i en tid där fascistiska krafter kränker våra rättigheter. Det är viktigare än någonsin att stå upp för sig själv och kämpa för dem som inte har en röst.
Du har blivit ansiktet utåt för feminism, antirasism och hbtq+-aktivism. Varför är det viktigt för dig att tala ut om orättvisor?
– Privilegierade personer behöver inte tala ut om orättvisor, även fast jag önskar att fler gjorde det. Egentligen borde frågan ställas till dem som väljer att vara tysta. Varför väljer de att vara tysta?
Silvana föddes i Litauen och kom till Sverige som fyraåring. Hennes mamma är språkvetare från Litauen och talar sju språk flytande och hennes pappa är journalist och jurist från Syrien. Familjen bodde en tid i Prag innan de flyttade till Kiruna och senare bosatte sig i Jakobsberg.
Vad betyder familjen för dig?
– Allt. Jag har en djup respekt för mina föräldrar och det de har offrat för att bygga ett liv här och ge oss en framtid.
Hur påverkar dina rötter dig i ditt skapande?
– När jag växte upp lyssnade vi mycket på arabisk musik, vilket har inspirerat mig. Arabisk poesi är känd för sina storslagna formuleringar och sitt vackra sätt att lyfta kärleken. Den litauiska sidan av mig är mer rå och direkt. Jag bär både och i min musik. Poesin fick jag från min pappa, värmen och teatern från min mamma.
På tal om teater så filmdebuterade Silvana 2022 i thrillerfilmen Dogborn och gjorde sedan sin teaterdebut 2023 som Hamlet på Kulturhuset Stadsteatern. I den moderniserade uppsättningen, regisserad av Sunil Munshi, integrerades hennes raptexter i föreställningen.
– Det var en chans att utforska nya sidor av mitt konstnärskap och bearbeta teman som kärlek, sorg och död genom musiken. Hamlet och jag är båda sanningssägande och ser igenom falskheter. Han är en revolt mot samhället, vilket jag kan känna igen mig i.

Turnén Tro & Turné startade den 20 mars i Malmö och fortsätter genom Sverige, Norge och Danmark.
Hur är det att återigen möta publiken?
– Jag läste en artikel om en studie där människor mediterade samtidigt på olika platser och att jordens frekvens höjdes. Energin blev liksom ljusare. Det är samma sak på en konsert. Det är mäktigt.
Efter tolv år i branschen – vem var Silvana innan allt det här?
– Jag är samma person som jag var då, med samma värderingar och samma vilja till frihet. Erfarenheter har förstås förändrat mig, men kärnan är densamma.
Du har många regnbågsfans som ser upp till dig. Har du en hälsning till dem?
– Wow! Fortsätt vara de ni är. Glöm aldrig hur värdefulla ni är, vilken historia ni har och vilken otroligt stark kultur ni bär.