Makaber dockteater

– Jag är intresserad av vad som orsaker ett sånt beteende, inte att döma det, säger koreografen och regissören Gisèlle Vienne.
Samtidigt är det svårt att tänka bort vad Dean Corll faktiskt gjorde. Tillsammans med två tonåringar mördade och styckade han minst 27 pojkar i Texas.
För Corll räckte det inte att mörda offren, han utnyttjade dem också. På alla sätt. För The Candy Man var anal penetration lättare när benen på offren var avsågade.
Det låter motbjudande. Gisèlle Vienne förklarar hur man orkar repetera en sådan
föreställning.
– Dennis Cooper (författaren), Jonathan Capdevielle (skådespelaren) och jag tänkte och talade mycket om materialet. Dessutom behövde vi ett visst mått av humor. Jag tror att humor alltid är viktigt, men särskilt när man jobbar med sånt här.
Jerk har blivit hennes mest populära föreställning och har turnerat i många länder. Överallt skakar den publiken, och Gisèlle Vienne förvånas över hur olika människor som ser den.
Föreställningen utforskar gränsen mellan verklighet och fantasi. Den baseras på en sann händelse, men är dramatiserad. Den handlar om tankar kring mord som blev brutala massmord. Skådespelaren använder handdockor, samtidigt som han bär samma t-shirt som gärningsmannen vid skolmassakern i Jokela.
I Jerk försöker en av Dean Corlls medhjälpare skapa distans till sitt förflutna men misslyckas. Enligt regissören är det meningen att skådespelaren också ska misslyckas upprätthålla distansen till rollen.
– Dockspelaren är pjäsen huvudfigur. Det sker en rörelse, från mördaren till offren och slutligen till dockspelaren. Publiken ska fokusera på honom i slutet.
Jerk gästspelar på Dansens hus 21 – 23 april. Föreställningen är knappt en timme lång, och är inte lämplig för alla.
Smeknamnet The Candy Man fick Corll eftersom han gärna bjöd pojkar på snask i hans mammas godisbutik.